Volvan, gydjan och sejdkonan

14238104_184197165342995_5348920418601632793_n.jpg

Tacitus skrev om Germanerna :
”det var något av helig omtänksamhet för männen avvisade aldrig de råd som
kvinnorna gav dem och de beaktar alltid deras svar”

Under bronsålder så hade kvinnorna den absoluta respekten. Sedan under
järnålder så sjönk medvetandet och Nordborna blev allt mer primitiva. I slutet
på vikingatiden höll denna urgamla tradition på att luckras upp. En krigisk tid
sänkte sig över folket och männen började bli alltmer diktatoriska. Redan i de
Isländska sagorna kan vi se motsättningarna mellan den gamla hednatron som
Sejdkvinnorna representerade och den nya semitiska läran som fördömde
dem. Detta ledde fram till att Goterna som tidigt anammade kristendomen
körde ut alla Völvor från sina läger och senare ledde det till häxförföljerserna
då de kristna försökte utrota den nordiska traditionen och kunskapen.
Det var då vi gick in i den mörka medeltiden. Men kunskaper levde kvar i
folkliga traditioner och sagor. Det paradoxala är att även i vår tid är
naturmedicin föraktat och förbjuds av statsmakten. Det är det gamla förtrycket
och sättet att se ner på hedniska och naturliga kunskaper som tyvärr lever
vidare. Våra gudar och gudinnor är naturens heliga energier. Att fjärma sig från
naturen är att ta avstånd från Asarna och Vanerna, Rådare och Väsen.

Efter att ha lärt sig magi av Asarna inser svenskarna så småningom att magi
gör allt för lätt och således blir män för mjuka. Så de gör en lag att bara
kvinnor får lära sig magi. Sejd ansågs vara omanligt (ergi, argr) och sexuellt
skamligt, det förstår vi bla av Loketrätan. Utövarna är huvudsakligen kvinnor
(Seiðkona eller Völva), även om manliga Sejdare (Seiðmaðr, Sejdkarl)
förekommer. Att Oden genom att utöva Sejd sysslade med ovärdiga ting
smädar Loke honom för i Lokasenna (sv. Loketrätan):

”En þik síða kóðu
Sámseyu í,
ok draptu á vétt sem völur;
vitka líki
fórtu verþjóð yfir,
ok hugða ek þat args aðal.”
”Också Sejd man sade dig
öva på Samsö,
du valors vidskepelse brukte;
i gestalt av trollkarl
du strövade kring världen;
det för skamlig omanlighet skattas..” Loketrätan, vers 24

Sejdkonor är kvinnor som utövar Sejd, som i ”Seidr” utövar spådom sittandes i
trans på toppen av en upphöjd plattform. Hon var en som är skicklig i
mysterier inom stammen. I Germanska samhällen hade kvinnor speciell status
som magiutövare. Völvan är en Sierska, en som kan se in i andevärlden, hon är en som kan spå och utföra svart och vit trolldom. Ett annat ord är Vala. Hon kan resa i dödens
nio dimensioner.

Döden avbildades på Skandinaviska bildstenar som en Örn. Hräsvelg. Völvan
symboliserades som denna interdimensionella andliga resenär likt en falk.
Falken rider på örnens ”dödens” huvud. Därför blev Frejas (Fruns) symboldjur
falken.

På sin resa är hon tvungen att besegra ormarna i Hels källa vid världsträdets
rötter, och de mordiska hundarna av Hel som vaktar det inre i de dolda
världarna. Alla dessa nivåer måste överkommas innan Völvan kan nå
Nornornas dimension. De tre nornorna är gudinnans aspekt som ödet, det
förflutna, nuet och det kommande. De är det ultimata ödet för gudar och
människor.

Freja och Örnhamn8727201_orig.jpg

Som dödens Fru var gudinnan avbildad som en Jättinna som kontrollerade över
ormarna och vargarna i Hel. Som dödens gudinna Hel så är hon älskarinna åt
ormenergier (kundalini,upplysning) och solenergier (liv och skapelse). Vid
dödsögonblicket väntar hon på de som kämpar mot dödens ormar och de som
hräsvelg har valt ut under strider. Detta är det stora mysterium som ägs av de
Völvor som initieras i detta.

Bara hjältar utmanade ödet och reste in i gudinnans undervärld. Oden
betraktades i gudavärlden som den störste Sejdaren. Oden sägs ha initierats i
konsten av Freja, som till skillnad från Oden inte tillhörde asarna utan vanerna.
Oden var den förste man som kom levande igenom gudinnans rike och mottog
det dyrbara återuppståndelsens mjöd. Bärandes sin Örn-hamn (skepnad) gav underjordens gudinna honom att dricka ur ett kristallhorn av det urgamla
mysterierna. Mjödet av minne, kunskap och odödlighet.

Jättinnan kontrollerade
ormarna och vargarna i Hel220px-Hel_(1889)_by_Johannes_Gehrts

Gudinnan Hel, älskarinna av ormenergier/kundalini 1832
Så skapade Oden en väg många andra skulle följa, en väg som leder till
samhörighet med det heliga ödet. De individer som företar sig denna resa
gifter sig med ursprunget av all existens. Detta förhållande tar plats vid
Yggdrasils rot vid Urkällan. Detta leder till evig kunskap och till beskydd och vägledning av gudinnan genom livet. Hon är väktarinna av detta heliga mjöd som också är känt som
den heliga kosmiska ocean som föder och tar hand om universum och där liv
regenereras. Nordens stora gudinna var kopplad till urgamla traditioner som
vandrat med vårt folk genom tidsåldrarna ända från urtiden.

I hans observationer av de forntida Germanska stammarna sa Romerska
historikern Tacitus ”De tror att det finns helighet och en profetisk gåva” hos
kvinnor.

Oden var den förste man som kom levande
igenom gudinnans rike och mottog
det dyrbara återuppståndelsens mjöd 601b2eea56144ad98ce1304dc0ac4cd0--ancient-vikings-the-vikings
På detta sätt kan vi dra slutsatsen att till skillnad från Abrahamitiska religioner
som har en manlig Allsmäktig Gud så är den Nordiska traditionen i det
närmaste matriarkalisk. Dock ser vi tecken på att likt i den esoteriska läran så
var kvinnligt och manligt i perfekt balans.

På de gamla ”gravarna” och
hällristningarna ser vi alltid bilder på ett bröllop. Detta bröllop kan vi tolka
genom den alkemiska läran. Det heliga äktenskapet, ”coniunctio” eller ”coitus”,
hänvisar till föreningen av vår ”gudomliga” anda med själen, och slutligen med
kroppen. Med tanke kan vi säga att i den vanliga människan är andan, själen
och kroppen skilda från varandra, även om de arbetar med varandra. Men när
det ”stora arbetet” har slutförts har den gudomliga andan blivit ”nedtagen” för
att skina genom själen och kroppen och förenade sig med dem, så de alla
utgör en och samma ”kropp”. På bildstenarna ser vi alltid en man och en
kvinna som gifter sig, det symboliserar hur det manliga och kvinnliga
energierna möts och blir en högre kraft.

Det heliga äktenskapet
Hellristning, Tanum 250px-Vitlycke._5._dalle_principale,_quart_haut_gauche_(les_jeunes_mariés).jpg

Var har den Nordiska Völvan sina rötter? Ursprunget kommer från antiken från
de vita urfolkens och de Ariska Shamanerna och Prästinnorna, de som
bemästrade all slags magisk konst, alkemi och astronomi. Det finns en rad
källor som visar magiker och trollkunniga kvinnor som uppvisar en variation av
magisk klädsel, inklusive den välkända stora spetshatten som i dag förknippas
med häxan. Mummifierade rester av Indoeuropeiska häxor hittades i Asien (Asgård) med traditionell spetsig hatt. Det finns bevis för att dessa prästinnor och förtrollare
var närvarande i Shang och Zhou-dynastin domstolar som betjänad de första
kejsarna i Kina. Namnet som gavs till Prästinnorna och Astronomerna i dessa
dagar var ”Magi”, och de flesta var av kaukasoid ursprung. Till Skandinavien
kom vita jordbrukare från medelhavet och mellanöstern. Sedan kom en till våg
av invandrare som tog med sig det Indo-europeiska klass-samhället om fyra
delar. De tog även med sig religion. Dessa traditioner utvecklades till den
Nordiska bronsåldersreligionen som blev grunden för den Nordiska mytologin.
Indoeuropeisk häxa från Asien Shaman_Woman_Picture_15

Völva betyder stavbärerska
”Völva betyder stavbärerska, för hon bar med sig en stav där hon gick mellan
gårdarna för att erbjuda sina tjänster. Den här staven var också av stor vikt
under själva sejdandet. Staven var hennes förankring i den här världen
samtidigt som den gav stöd där hon satt på sin Sejdhäll och att hon reste med
sin ande längs med staven. Staven skulle då kunna ses som en representant
för Världsträdet som vi idag kan beskriva som själva kosmos eller universum.
Längs med Världsträdet finns världar (dimensioner) befolkade av allehanda
väsen; allt från jättar och gudomar, till naturväsen och skuggvarelser, samt
människor, växter och djur. Völvan kunde ta sig till dessa olika världar bl a med
hjälp av staven. Senare i tidsåldern kommer vi att stöta på någon som kallas
för en tunrida, kanske kan man säga att Völvan utvecklats till tunridan eller en
del av henne i alla fall. Sejdandet som Völvan utförde skedde i samarbete med
andra människor som samlades runt stavbärerskan för att genom sången
sjunga henne till trans, medan en tunrida var en kvinna som ”rider på tunet”,
vilket är själva betydelsen av ordet. Tunet var det som avgränsade mark och är det fornnordiska ordet för gärdesgård. En gärdesgård är uppbyggd av trästörar som läggs på ett speciellt vis för att bilda ett staket. På denna gärdesgård, eller tun, satt tunridan medan hon red/reste med anden in i andra världar. Stören som hon då satt på skulle
kunna liknas vid staven som Völvan tidigare hade. Staven och stören var alltså
viktiga vid färden mellan världarna. Något senare kommer vi att möta ordet
häxa, ett ord som kom till Sverige från Tyskland under 1600-talet. Häxa
kommer från tyska hagazussa, hag betyder hage eller inhägnad och ordet
betyder gärdesgårdsriderska, med andra ord, tunrida. Tunridan har alltså nu
blivit häxa, eller det är så hon numera kallas. Staven som senare blev stören
på tunet får nu ett annat utseende. Det finns teorier som talar om att det
under tider av förföljelse blev livsnödvändigt för människor att utöva sina
magiska riter i hemlighet. Det kunde ju handla om liv eller död. Kanhända blev
häxan, den tidigare tunridan, nödbedd att förklä sig och sin stav eller stör.
Kanhända blev det mest naturliga då att sammanföra något som man dels
kunde rida/resa på men som också användes till annat i hemmet och som inte
väckte så stor uppmärksamhet. Som en kvast. Kvasten upptäckte man, hade
även andra magiska fördelar med sig, som rening t ex, och så utvecklades
detta redskap än mer.
av Åsa Vargadotter

Gydjorna, hednaprästinnorna som tjänade den nordiska gudaskaran, hade hög
status och kom oftast från förnäma familjer. Dessa kultprästinnor hade sin
motsvarighet i Goden som oftast också hade makt i samhället. I Flateyabok
berättas om en Gydja som assisterade Frej under det årliga Blotet. Hon var
inte bara vacker utan styrde dessutom ”över helgedomen och platsen och
allting som rörde huset (hovet) och guden”. Även om prästinnan var guden
Frejs assistent hade hon likväl stora befogenheter. Bland annat välsignade hon
ölet, en uppgift de Kristna prästerna senare tog hand om.
I de Västmanländska båtgravarna i Tuna i Badelunda kan det ligga Sejdkvinnor,
men de begravna kan också har varit Gydjor. I de åtta båtgravarna från 800 till
1000-talet ligger det en kvinna för varje generation begravd. Båten är Frejas
symbol. Att rika kvinnogravar kan ha varit begravningsplatser för Frejas
prästinnor är ett antagande som vinner allt mer terräng. I Osebergskeppet,
som visserligen inte innehåller någon völvestav, så finns det en bildvävnad. På
en av bilderna kan man se en liten fågelliknande figur som skulle kunna vara
en Gydja. Något som stärker tesen om Freja är att det är känt att hon åkte en
vagn dragen av katter och på väven finns det en vagn med katthuvuden, och
en annan med nio gråtande kattdjur.

Prästinna i Ölby Borumkvinnan

Det fanns även Läkekvinnor. När kung Olav Haraldsson ville ta tillbaka makten
samlade han sina styrkor utanför Trondheim. I Snorre Sturlassons version går
stormännen hårt åt Olav och hans trupper och många dödas och skadas. En av
de sårade var skalden Tormod Kolbrunarskald som var där för att senare kunna
dikta om kriget, en slags ”reporter”. Efter att ha brutit av en pil som träffat
honom i hjärttrakten, tog han sig till en skjulliknande byggnad där de skadade
togs om hand. Därinne gick en läkekunnig kvinna runt bland de sårade och
förband dem. Det brann en eld mitt på golvet där hon värmde vatten för att
tvätta såren. När hon undersökte Tormod så fann hon den hårda pilspetsen av
järn. Men hon kunde inte se hur illa den satt så hon kunde avgöra om han
hade bukskador eller ej, så hon bad honom att äta en blandning av gräs och
krossad lök. Tack vare löken gick det nämligen att märka om den skadade
hade sår i buken eller ej. Han vägrade dock äta blandningen och läkekvinnan
tog fram en griptång. Eftersom såret var svullet och pilspetsen satt hårt fast så
hjälpte Tormod till att dra ur den. När pilspetsen blottades märkte han att det
satt röda och vita trådar från hjärtat på hullingarna. I sann Isländsk anda
utbrast han ”Kungen har fött oss väl. Jag är ännu fet om hjärterötterna ” sedan
föll han död ner. Vi vet sålunda genom källor att det fanns medicinkunniga
kvinnor som fungerade som läkare. Innan kristendomen kom så fanns det en
utbredd kunskap bland kvinnor om medicinalväxter. Kvinnorna kärnade smör
och gjorde ost, torkade och rökte fisk och hon förväntades också ha kunskap
om örter för att kunna bereda medicin åt de sjuka och sårade. Också ansvaret
för husdjuren vilade på henne och när mannen gav sig iväg på handelsresor,
jagade eller gick i viking var det hon som skötte hela gården. I rika familjer
hade hon trälar och tjänare till hjälp. Som ett synligt tecken på sin ställning
och sin makt fick hon vid bröllopet nycklarna till husets förrådskistor. Nycklarna
bar hon i ett bälte runt midjan.

Bland Anglosaxer var Burgrune, leodrune och hellerune kvinnliga magiker som
fanns i samband med kvinnlig kultpraxis och undervärlds mysterier. Hälleruna
betyder kanske ”en skicklig i de dödas mysterier” medan Valkyria har en
bokstavlig betydelse av ”dödsväljare”. Valkyria kan också vara en term för
mänskliga kvinnor som var utvalda av dödade krigare. Det finns en parallell
med Nordiska Völvor då Anglosaxer härstammade från Nordiska/Germanska
folk och delade stora delar ev traditionen. Bla Runor och etymologi. Burgrune
tros komma från ordet ”Borg” och ”runa”. Vilket kan betyda att de magiska
fornborgarna hade Völvor som arbetade där med sitt sejdande. Borgad kan också betyda ”gömd” och runa ”hemlig”, alltså gömd hemlighet. De använde
magisk sång ”Gaeoldor” vilket är det samma som det Skandinaviska ordet
Galder eller Galdr.

Runor fick förmodligen några av sina mystiska egenskaper genom den
Germanska tron på att ord i allmänhet höll stor makt. De Germanska folket
hade en gång en tro på ett begrepp som kallas wyrd, eller Urd på Nordiska
språk vilket bäst beskrivs som en väv av ödet eller ödesväven som Nornorna
spinner. Detta är roten för både det moderna ordet ”Ord”, och det Engelska
ordet ”word”. Du kanske känner till de ”weird sisters” som nämns i
Shakespeares ”MacBeth”. De brukar beskrivas som häxor, men de kallas
”weird” som en koppling till Nornorna, den Germanska motsvarigheten till de
grekiska Moirai, (nornor) som bestämde ödet för dödliga. Men i motsats till den
grekiska synen på ödet trodde det Germanska folket att ödet var formbart. En
individ kan förändra sitt öde genom att manipulera sin Urd. Ett sätt att göra
detta var bokstavligen med ord. I allmänhet hade kvinnor i den större
nordeuropeiska kulturen en anmärkningsvärt högre position än sina
medelhavssystrar, och magi var en sfär där de dominerade. Runa betyder
hemlighet, vi kan därför anta att Nornorna spann väven av trådar som bestod
av magiska hemliga ord.

Nornorna spann väven av trådar
som bestod av magiska hemliga ord nornes2dvonstassen.jpg

Huld var en Völva eller Sejdkona i Ynglingasagan. Hon fick av drottning Driva i

uppdrag att döda den svenske sagokungen Vanlande, då han trots löfte inte
återkom till henne. Trollkvinnan kvävde honom i skepnad av en mara. På
uppmaning av kung Visburs söner trollade hon sedan så, att Ynglingarnas ätt
alltid hemsöktes av släktmord. I en mot slutet av medeltiden avfattad Isländsk
berättelse omtalas Huld som Odens älskarinna och moder till halvgudinnorna
Torgerd och Irpa. Valans spådom är den mest kända Eddadikterna i den
Poetiska Eddan. Den har en särskild ställning bland Eddadikterna eftersom den
redogör för världens uppkomst och gudarnas öden. Valans spådom skildrar
Ragnarök, som är världens undergång. Völvan berättar för Allfader Oden hur
världen har uppstått och hur den ska gå under för att sedan återuppstå. Kan
det vara Völvan Huld som berättar för Oden? eller är det Freja som ger han
detta gudakväde?.

Valans spådom voluspa

De kvinnor som sysslade med Sejd kallades förutom Völvor (trollstavskvinna),
spåkvinnor, vis kona (kvinna) eller Sejdkona. Att vara Sejdkvinna innebar att
man hade ett yrke och fick betalt för sina tjänster. De som sejdade satt högre
än sin omgivning och sjöng eller kvad sin spådom. Sejdkvinnan hade en stav i
sin hand och kunde förutsäga framtiden. och det var denna egenskap som
gjorde henne eftertraktad av såväl Kungar som andra mäktiga män och gudar.
Även en storbonde kunde kalla på henne i sin nöd som till exempel då
storbonden Torkel sände efter Völvan Torbjörg i Erik rödes saga. Torbjörg
lillvölva var en av nio systrar som alla varit spåkvinnor, men vid detta tillfälle
då rådde det svår svält på Grönland och hon var ensam kvar. När Torbjörg
anlände i sin blåa mantel och svarta lammskinnshätta gjorde gårdsfolket i
ordning ett manshögt högsäte åt henne och efter att ha sovit, druckit lite
getmjölk och ätit hjärtan från gårdens alla djur satte hon igång seansen.
Vartifrån hon kom vet man inte , men i sagorna har sejdkvinnorna ofta en
exotisk hemvist. De åkte runt från gård till gård med sin stav, fnösksvamp och
pung som trollmedel.

I Vatnsdaela saga som utspelar sig i Norge berättas också om en Sejderska.
Hon var trollkunnig och i stånd att sejda på gammalt vis. Även hon satt
upphöjd över de församlade och folk kom fram till henne för att höra om sin
framtid. Som i Erik rödes saga förknippas hon med det som var forntida och
gammalt. I sagan ifrågasätts hon av en ung man som heter Ingemund. Han
ville inte veta något om sitt öde i förväg och trodde inte heller sejdkvinnan har
förmågan att förutspå det heller. Även i Orvar Odds saga ifrågasätts en
Sejdkvinna. Völvan Heid som anlände med stort följe blev väl emottagen och
gårdens folk kom fram till henne för att få reda på lite om sitt öde. Bondens
son Odd trodde inte på detta och hotade att slå henne om hon gav sig till att
spå hans framtid. Völvan lät sig dock inte hindras utan förutsade vad som
skulle hända honom. Odd kallade henne då den eländigaste av kärringar och
slog till henne med en stav. Sedermera visade det sig att hon fick rätt i det hon
förutsagt varvid Odd vid slutet av sitt liv kvad:

Völvan sade mig
sanna runor
henne jag ville
inte höra

Vad visar då detta? Dels visar det att unga män är vrånga och inte borde få
vara med på Sejd, dels visar det att männen började tappa aktning för kvinnor.
Något vi även kan bevittna bland en del nutida hedningar. Vissa av dessa
gubbar tror sig veta mer om Sejd än vad kvinnorna gör.

Torbjörg lillvölva med blå mantel 28153047_147219555955614_1604202278267387904_n.jpg

Här började nedfallet av den Nordiska andliga traditionen. Männen hade börjat
tappa respekten för kvinnan och utmanade hennes magiska tradition, ämbete
och förmåga. Kristenheten började redan på 900 talet påverka folket med ett
oerhört förakt för de Nordiska Völvorna. De blev hädade och förföljda och
brända på bål. Nordisk mytologi och tradition gick in i mörka tider.
Att det nu finns ett återupplivat intresse av våra dyrbara Nordiska traditioner
och arv är helt uppenbart. Folkförbundet stödjer skapandet av en ny Sejdorder.

Nornor, Völvor, Sejdkonor, Gydjor och Kvinnfolk, Hell Norden, Hell SHF

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s