Filosofiska tankar om dualism

maxresdefault (1)
Absolut dualism är en sammanfattande beteckning på trossystem som tänker sig att världen styrs av två motsatta krafter, vanligen en helt och fullt god sådan och en genomgående ond kraft. Det kan handla om en konflikt om universums slutliga öde. Många hävdar att det inte finns något gott och ont. Detta håller jag med om när det gäller många religioner vilka har en benägenhet att döma ut vissa saker som dåliga på osakliga grunder. Saker som ofta är helt naturliga eller en del av kulturarv bedöms som dåliga för att det inte följer ett dogmatiskt mönster som präglar deras trosuppfattning. Men ondska är subjektivt. Det som är ont för en av naturens organismer är gott för en annan. Reptiler och däggdjur till exemplel har helt olika uppfattning av vad som är ”gott” och ”ont”. Det vi människor kan enas om är det mest grundläggande. Att ta ett spädbarn och krossa dess huvud mot en vägg tycker 99% av mänskligheten är något hemskt dumt. Att skära av någon öronen och hälla smält bly i deras mun är också något alla tycker är förfärligt. När flumliberaler och new agefolk säger att det inte finns gott och ont så teoritiserar de endast och fantiserar. Det pratet är tomt, innehållslöst och korkat och är inte förankrat i den mänskliga sanningen.
mind-body-dualism-and-possibility-of
Dualism och monism kallas de två huvudsakliga skolor som försöker lösa kropp–själ-problemet. Enligt dualismen är medvetande och kropp i någon kategorisk mening separata från varandra. Den kan spåras tillbaka till Platon och Aristoteles samt sankhya- och yoga-skolorna inom hinduisk filosofi, men den formulerades mest precist av René Descartes under 1600-talet. Substansdualister hävdar att medvetandet är en självständigt existerande substans, medan egenskapsdualister menar att medvetandet är en grupp av självständiga egenskaper som emergerar från och inte kan reduceras till hjärnan, men som inte är en helt distinkt substans.
Monism kallas positionen som gör gällande att medvetande och kropp inte är två ontologiskt distinkta entiteter. Detta synsätt förespråkades först i västerländsk filosofi av Parmenides under 400-talet f.Kr. och accepterades senare av 1600-talsfilosofen och rationalisten Baruch Spinoza. Fysikalister argumenterar för att endast de entiteter som postuleras av fysiken existerar, och att medvetandet förr eller senare helt kommer att kunna förklaras i termer av de entiteter som fysisk teori ständigt upptäcker och utvecklar. Idealister hävdar att det enda som existerar är medvetande och att den yttre världen antingen är mental själv eller en illusion skapad av medvetandet. Neutrala monister menar att det finns någon annan, neutral substans, och att både materia och medvetande är egenskaper av denna okända substans. De vanligaste monistiska positionerna under 1800- och 1900-talet har varit varianter av fysikalism; dessa positioner innefattar behaviorism, identitetsteorin, anomal monism och funktionalism.
standard_platon_byste
I Asatro finner jag en helt logisk uppdelning mellan saker och ting. Det finns skillnader som är uppenbara. Ordning är motsats till kaos, medvetenhet är motsats till förvirring, logik är motsats till dumhet, rätt är motsats till fel, sanning är motsats till lögn osv. Asatron är således dualistisk. Vid världens slut så går midgård under i Ragnarök, detta i och med gudarnas undergång. Det innebär att de höga makterna av visdom och ordning går under för de primitiva makterna av hat, oförstånd och oordning. Universums ordning bryts sönder av de primala kaosmakterna och urstadiet eller återfödelsen sker igen i en cykel. Tursamakterna (jättarna) är nedbrytande, oordning och kaos. Medans Asarna och Vanerna representerar de uppbyggande, ordnande och livgivande makterna. Dessa energier verkar i världen och kosmos dyrkar vi som ”gudarna”. Märk väl att ingen indelning mellan gott och ont görs här i den klassiska bemärkelsen. Asarna dräper ofta sina fiender och uppträder listigt och svekfullt för att nå sina mål. Något som klassas direkt som ondska av många religioner vilka tror på en allsmäktig gud som gett regler vilka alla är lydiga undersåtar till. Asatrons dualism bygger således inte på beteendemönster utan på faktiska realiteter. Sådant som vilken normalbegåvad människa som helst kan identifiera och förstå.
s-l300
Vissa resonerar så att detta dualistiska tillstånd är livets beståndsdelar och att det måste finnas motsatser för att skapa balans. Det är mycket möjligt men Asatron tänker inte så djupt på denna punkt utan präglas av realism. Sagorna berättar hur universum skapades av eld och is, muspelhem och nifelhem. En dualism som blev ett och ur vilket nya saker uppstod.  Kaos är som ett fleromättat grundämne, ett outvecklat förstadium. Det är därför det existerar i sagorna som är en esoterisk beskrivning av universums utveckling och beståndsdelar. Det har visat sig att om en dator programmeras att arbeta med kaos- ordningsfenomenen i proportioner som motsvarar de som ligger inom den växande sfären i den universella uppbyggnaden, kan man få den att rita bilder som på ett förbluffande sätt liknar naturens mönster (s.k. fraktalgeometri). Kaos i balanserad relation till ordning i en biologi-realistisk synpunkt vara det samma som förutsättningen för livets utveckling. Men det betyder inte att man ska acceptera degenerering och ologiskt kaos i det mänskliga livet.
ladda ned
Icke-dualism betyder för oss till skillnad från pengakåta gurus i Indien inte att allt är ”ett”, att alla ska vara likadana, utan det innebär det allmängiltiga, det alla kan enas om och sådant som faktiskt är universellt. Som att äta, sova, föda, leva och dö. Sådant som alla gör. Någon annan icke-dualism ska det inte existera då naturen är full av motsättning och kamp. Detta betyder absolut inte att naturen saknar mening. Tvärtom så måste det finnas en mening och ordning med alltihop, en mening som styrs av ordning och naturlagar. Ingenting existerar av en slump, det måste man förstå. Meningen med allt är inte kaoset utan produkten som uppstår ur detta kraftfulla omedvetna energitöcken.
Medvetande och kraft är resultatet av att lära sig, att förstå högre saker. Det gamla indoeuropeiska ordet för kraft var Hail, som även kan betyda Ljus eller Makt. Ur alla dessa virvlande galaxer och stjärnsystem kommer det något. Vad detta är vet kanske ingen men man ska betrakta det som biologiska maskiner vilka producerar något hemligt, något vi bär med oss och som vi är en del av att utveckla. Därför är konceptet om Urds väv viktigt. Urd betyder ”ord”. Detta kan tolkas som att magi styr ödet, eller att ljud (frekvenser) är byggdelarna som kosmos består av. De nio urmödrarna, de nio våglängderna av elektromagnetisk energi.
Web-of-Wyrd-final-black-yellow.png
Ringen med ett kors är förmodligen det enklaste sättet att beskriva det fysiska livets utvecklingsprincip.  Datortillverkade fraktalbilder innehåller i dessa bilder kaos och ordning i en speciell balans som avslutar en cykel med en bildfigur. Flera av dessa bilder har den karaktäristiska fruktformen som ett äpple eller en tomat i genomskärning. Och formen är nästan identisk med de mystiska fornlämningar som vi kallar labyrinter (Labyrinthos = förvirring, kaos). I Norden kallas dessa Trolleborgar eller Trojaborgar som i forntiden ansågs vara en fruktbarhetssymbol, magi och gränslöshet mellan dimensioner eller vägen till upplysning. I traditionerna i Skandinavien, Tyskland och England har man lekt i labyrinter om våren och försommaren, aldrig före vår eller efter midsommar. Vilket osökt för tankarna till fruktsamhetsriter.
images.png
250px-Trojeborg,_Nordisk_familjebok.png
Liv, medvetande och balans är det som föds ur grundelementen. Det som verkar kaotiskt är ingridienser i en alkemisk förvandling. Allt går från mörker till ljus. Beståndsdelarna har inget egenvärde utan de är temporära, de är komponenter i ett förlopp som skapar evig energi. Energierna lurar oss att skapa genom sin illusoriska kraft. När män och kvinnor träffas så blir de upphetsade, hormoner och energier börjar röra på sig, de påverkar tanke och beteende som leder till förening som det uppstår nytt liv ur. Då har naturen lyckats och förloppet tappar betydelse för människan. Sådana är processerna. Vi och allt liv drivs av samband och energi för att skapa något nytt, något som ständigt blir högre och bättre. Själva skapelseprocessen är en del av den eviga utveckling som pågår. Utveckling och alstrande av mer hail är livets mening. Men som kycklingen kastar av sig ägget eller trollsländan larven så lämnar vi alltid stadium av uppbyggnad bakom oss. Liv och död är motsatser i ett dualistiskt tillstånd av uppbyggnad och nedbrytning. Men de utgör en cyklisk funktion vilken eleverar den kraft som reser igenom dimensionerna och så småningom utvecklas till något högre.
indigoo.jpg
Dualism är alltså naturligt, det är det som skapar dynamiken som möjliggör utveckling. Allt är inte ett. Rent filosofiskt är det möjligt att allt träffas i detta unisona men usch vad tråkigt det skulle vara. Jag när tanken att allt utvecklas i sin egen riktning för evigt och att allt är möjligt. Jag tror på en outvecklad potential som kan skapas som man vill och inte på ett fast slutet system. Men alla får tänka som de själva vill. Jag blir inte ledsen om någon tänker annorlunda. Tvärtom så är det så det är meningen att det ska vara.
Text av Sibbe
10565122_10152353327276896_564037168402138699_n

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s