Facebook har stängt av mig och andra SHF medlemmar för vår föreningslogo.
Vad grundar sig detta på?
facebook-748885_960_720.jpg
Någon har så klart anmält. Dessa personer som gjort detta är nog så oallmänbildade att de inte ser skillnad på en nordisk hednisk symbol och det tyska nationalsocialistiska arbetarpartiets flagga från 1940-talet. De kanske får för sig att de gör något gott, att de stoppar rasism? Det mest skrämmande är nog att facebook som är en offentlig tjänst över internet anställer så okunniga människor som den personen som har stängt av folk och tagit bort vår föreningslogga.
img_0335.jpg
SHF logo är en bindruna bestående av 4 st sammanlänkade A-runor. Den har inspirerats av en isländsk skyddsymbol. A-runa eller Anzu står för kommunikation, det står för makt och asarna. Det står för vad SHF är. Den har aldrig använts inom högerextrema eller rasistiska sammanhang.
FB_IMG_1537479874821
Vi nordiska människor som fortfarande ser oss själva som nordiska och uppvisar en folklig eller nationell identitet och självmedvetenhet har vant oss vid att bli utsatt för grova rasistiska påhopp och rasdiskriminering. Ett lysande exempel är att en svensk person inte kan skyddas mot hets mot folkgrupp. Det är alltså fritt fram att förnedra, mobba, diskriminera och terrorisera vårt folk.
De använder sig av termer som minoritetsfolk och majoritetsfolk. Som om all verklighet handlade om statistikens relationen till deras stat. Människorna ska vara i lika stora grupper i samhället annars bestraffas och bekämpas folkgrupper som är för stora. Ett annat ord för den ideologin är folkmord. Stater äger inte rätt att särbehandla folkslag negativt och sänka deras standard för att försvaga eller utrota dem. Att skandinaverna skulle vara en ”majoritetsbefolkning” är dessutom helt befängt då vi endast utgör ca 2 promille av världens befolkning.
Swede-Hollow-PHOTO-Lewis-W-Hine-2-e1508940588557-1177x800.jpg
SHF som är ett etniskt skandinaviskt förbund har rätt att använda runor då det är en del av vårt kulturarv och levande tradition. Av alla germanska områden som använde runor så var det i Skandinaviens de användes mest och under längst tid, även intill våra dagar. De tillhör oemotsägligt och onekbart det Svenska och de nordiska folken.
Urgammal-runsten-Jenny-Nord-antikvarie-hade-g-auml-rna-velat-veta-vem-som-till-auml-gnades.jpg
När facebook och andra sociala medier diskriminerar oss för vårt alfabet och stänger av våra konton så är vi som Rosa Parks som inte fick sitta på bussen för att hon var svart. Vi ska alltid se symbolvärdet i deras handlingar. De visar  förakt och försöker utradera nordfolken och vår kultur. De behandlar oss illa helt cyniskt, systematisk och automatiskt. Det är snarast en ryggradsreflex i dem att hata och nedvärdera oss.
71Ql5QnTsk_1394497222960.jpg
Chefen för facebook i Sverige, Sam Rihani, är av utländsk härkomst. Kan det öka på hans oförståelse inför den nordiska kulturen, våra attribut och uttryck? Om de ville lyssna så kunde vi förklara vad vår kultur står för och hur den ser ut.
Sam_Rihani.JPG
Svenska staten har betalt enorma summor i bidrag för att facebook skulle lägga sina servrar här. De har jättelika komplex. Kan det vara så att de jobbar åt statsapparaten och håller på och indoktrinerar, hjärntvättar eller åsiktsregistrerar den svenska befolkningen? Varför får de förfölja och etniskt rensa sina sajter, medans Hulda 80 år gammal från Säffle får tre månaders fängelse om hon skriver något fel på internet?.
b156565e26e88ffd_org.jpg
Facebook serverhall i Luleå
Vi har våra ögon på er. Historien kommer att döma er hårt, och förhoppningsvis domstolar inom en snar framtid. Vi kommer alltid att tro på oss själva och vår rätt, frihetskampen är vår, precis som andra urfolk och nationer som lider förtryck världen över.

 

  • Hell Sigrun. Solen och segerns runa. 
  • Hell Norden
  • Hell SHF

FB_IMG_1537479874821

 

Vill du vara med och bygga folklig Asatro och Nordiskt självständighet?

Vill du motverka antinordisk verksamhet, retorik och handling?

Vill du ha hedniska riter i livets skeden?

Vill du bli begravd och ihågkommen bland ditt folk?

Vill du hedra ditt ursprung och dina barns framtid?

Vill du ha kunskap om ditt Skandinaviska kulturarv?

Vill du att Skandinaviska barn och gamla ska ha egna skolor och ålderdomshem som reflekterar deras kultur, historia och språk?

Vill du vara registrerad som röstberättigad i det Skandinaviska Folktinget vi håller på och skapar?

Vill du ha ett släktforskningsinstitut och ett eget historiskt museum?

Vill du umgås med människor som delar din syn och inte diskriminerar dig för att du är Nordisk och stolt?

Vill du ingå fosterbrödra och systerskap med bra individer som blir dina vänner för livet och bygga klaner med ditt folk i regionerna?

Vill du ha en driven order av hedningar som bevarar, utvecklar och utför Nordisk kult och religion?

Vill du vara med och skriva historia?

Engagera dig då i SHF!! –   Skicka oss ett mejl på medlem.shf@protonmail.com

1662215_1418528978389282_759744005_n

Vi Skandinaver har ett så otroligt mäktigt fornarv. Det som i dag kallas Asatro och utövas internationellt och inhemskt är en nyhednisk religion. Den använder symbolspråk och inslag från det Nordiska/Germanska historieberättandet, men det arv vårt folk har att förvalta är så mycket djupare. Det kan inte bakas ihop till endast en religiös tradition det skulle gå över förnuftets gränser. Vårt arv bländar sinnet med sin mystiska storslagenhet och skönhet. Det är bara vi Skandinaver som verkligen kan säga att detta är vårt eget. Det är bara vi som kan ha urminnes hävd till detta kulturarv och land.

b285f1ff466d77fc9433661dffdcc899

Religiös Asatro försöker återskapa en forntida Hednisk religion/mysteriekult. Det är vad som kallas rekonstruktionism. Nyhednisk Asatro innehåller vissa Nordiska inslag. Den förnekar ibland den Nordiska folkens existens och dess äkta förflutna. Den skapar en romantisk syn på historian. De utnyttjar den etniska Skandinaviska ur-religionen, tar deras utryck och traditioner och modifierar dem för att kunna exploatera det för att tjäna pengar. Nyhednisk internationell Asatro stjäl våra Skandinaviska kulturella element och använder som sina egna. Dessa organisationer har ofta en ”inkluderande” asatro, vilket innebär att de försöker tunna ut det nordiska i seden och ta ifrån oss vår historia och kultur.

TZiY6WfL_400x400.jpg

Asatro dök upp i Sverige på 1800-talet i o m Nationalromantiken. Götiska förbundet bildades 1811 med syftet att återskapa ”de gamle göters frihetsanda, mannamod och redliga sinne”

3545977_1.jpg

. I stadgarna stod även:

till forskning i de Gamle Göthers sagor och Häfder vare hvarje förbundsbroder ovillkorligen förpliktigad.”.

lossy-page1-800px-Porträtt,_Erik_Gustaf_Geijer_-_Skoklosters_slott_-_16770.tif

Carl Gustav Geijer

Förbundet vilket bestod av många frimurare och kristna utgav tidskriften Iduna. Tidningen utkom med oregelbundna mellanrum från det att Götiska förbundet startades fram till det att förbundet slutligen lades ner 1844. Medlemmarna skulle vid inträdet i förbundet anta ett fornnordiskt namn och hålla inträdestal till sin nye namnes minne. Göterna hälsade varandra med det då ovanliga, men fornnordiska, ropet ”Hej!”. Man höll stämmor under bar himmel och drack ur horn. Poeter som Esias Tegner, Per Henrik Ling och Erik Gustaf Geijer skrev dikter om den Nordiska andliga kuturen och historien. Dessa ideer spreds även till Norge och Island med poeter som Henrik Wergeland och Jonas Hallgrimsson.

02ce3e0909154d223d1d284036d0a2a5--norse-religion-instrumental.jpg

Sveinbjörn Beinteinsson, Island

Modern Asatro kom till på 1970-talet när Isländska Ásatrúarfélagið bildades av Sveinbjörn Beinteinsson. De hade inte en fixerad dogma men de var inne på panteism. Asatro har aldrig funnits historiskt i den form vi ser den i dag. Men den fyller en viktig funktion i dessa sekulära tider då det ger rit och ceremoni till det Skandinaviska folket. Men det blir löjligt religiöst när Ásatrúarfélagið likt Forn Sed springer runt i prästklänningar och mässar. De har dessutom förutom denna religösa läggning en tydlig politisk agenda av mångkultur och liberalism. Själv benämner jag dem som ”regnbågshedningar”. Men det finns ännu mer negativa företeelser i Asatro. Tyvärr så finns det även ytliga människor som likt glupska ulvar utnyttjar folkets behov av andlighet för att tjäna pengar precis som inom den sinnessjuka kristenheten. Deras samhällsanpassade multietniska Asareligion som går under förtäckningen ”nordisk” är även skadlig för vår folkgrupp som helhet.

cropped-22195975_241046546421924_3941111365274558933_n.jpg

SHF har inslag av Nordisk folktro. Vi anammar muntlig tradition och seder, folkligt bruk och tradition. Men vi har också ett djupare perspektiv byggt på fornminnen och historia. Levande traditioner som att sätta ut gröt till vätten eller klä Julträdet, binda kransar på Midsommar, eller berätta regionala sägner och myter som Ebbe Schön beskriver det är bra och givande, men vi behöver ha en tyngre insikt kopplat till den naturvetenskapliga verkligheten och de kosmiska principerna. Att tro att förfäderna var primitiva är nedlåtande och att slaviskt följa den ”historiska korrektheten” korrelerar inte till den dynamiska Nordisk/germanska folksjälen. Vi kan inte banalisera kultarvet. Detta tänkande utanför det givna ska inte blandas ihop med nyandliga flummerier eller New age.

Asatro är för SHF bara en av grenarna på vår verksamhet, men den fyller en viktig funktion i att den tjänar nutidens Skandinaviska folk i sina livshändelser. Efter att ha levt under främmande religioner och ett modernt politiskt system så har vi inga egna traditioner kvar. Vi föds, lever och dör och de traditioner vi har är knutna till samhället. Det är skolavslutningar, kristna dop, begravningar och giftermål etc. Asatron ger en Nordisk prägel på dessa det mänskliga livets evenemang och beståndsdelar, och det är viktigt även om det inte var exakt så det gick till i gamla tider. När i utövar Asatro försöker vi inte återskapa det som en gång var av olika anledningar utan vi har en pragmatisk, kontemporär och praktisk inställing till vår tidsålder utan nyhededomens pretantiösa konstruktionism.

Akademisk vs Folklig hedendom/Asatro.

Folklig Hedendom/Asatro utgår från ideen om det Skandinaviska familjeträdet, dess egenskaper och medfödda talanger och egenskaper. Det grundar sig på vår historiska rätt att tolka våra egna traditioner och rätt till våra egna länder, markområden och kultplatser. Vi utgår från släktskapet, blodsminnet och att DNA lagrar känslor och beteenden, men vi har också en djupare tro på vårt folk. Vi anser att vår folkstam har flera övernaturliga egenskaper av olika slag. Det kan röra sig om klärvoyans, tankeläsning/överföring, siaregenskaper, magiska förmågor, benägenhet att få andlig upplysnig, hög intelligens etc. Vi påstår inte att andra folkslag saknar detta men vi uppfattar andlighet och tradition som endemisk. D v s att den är formad av platsen den använts/används på. Den är ett uttryck av sitt naturliga habitat och de människor som danats i den miljön, då gener utvecklas för att bemöta de krav som ställs av sin direkta omvärld. Vi är en produkt av det Skandinaviska landskapet, vi är en av dess naturliga organismer. Vi vet latent, intuitivt och automatiskt saker som bara vi kan veta. Den äkta andligheten är alltså utformad av den fauna och region den skapades i. Det är bara vi som kan identifiera oss med våra förfäder och förmödrar på ett autentiskt sätt och vara verkligt nöjda med oss själva.

NORDEN-Folk-Costumes.jpg

Akademisk hedendom är tron att vem som helst kan studera ämnet utifrån skriftkällor och muntliga vandrande traditioner. Den akademiske hedningen har en teoretisk begreppsvärld där mycket lite verklig personlig andlig kraft finns eller utveckling sker. Det är intelligensbaserat endast och i många fall stelt och känslolöst. De präglas av vetenskaplig empirism och har en förmåga att se ner på äkta blodig levande händelser av övernaturliga upplevelser. De kan tex vifta bort en individs vittnesmål för att det inte finns beskrivet eller förankrat i den fastställda mytologin och de blir på det sättet blinda och tråkiga. De präglas av skepticism och smått inrutat tänkande. Akademisk hedendom bedömer folk efter kunskapsnivå och inte efter folklig tillhörighet eller personliga egenskaper. Det är alltså ett grovt hierarkiskt trosystem medans vi folkliga hedningar bedömer på släktskap och blodslinjer, samt förstår att människan är en levande varelse med egna andliga och mystiska erfarenheter som utvecklas genom livet.

UU_logo.jpg

Men vad berättar arkeologin egentligen om kulturarvet??

På stenåldern börjar den röda tråd som vi i dag använder som folklig självidentifiering. Megalitbyggarna hade goda kunskaper i matematik, astrofysik och naturenergivetenskap. Gångrifterna på Falbygden i Västergötland är byggda efter speciella matematiska serier och geometriska mönster. De använde bla Fibonaccinummer. Vi ser en högt utvecklad civilisation som känner till fysik, matematik och metafysik. Vårt folk tillhör Europas megalitkultur som senare skapde den Egyptiska högkulturen. Så vi tror inte alls på grott-teorierna om primitiva vildar. Det finns släktskap med de Nordiska infödingar som knackade hällristningarna men vi tillhör en mycket mer utvecklad kultur som kom något senare.

Svenska Kulturbilder

Klövagårdens gånggrift, Falbygden

Det geometriska systemet i Falköpings stad är mycket intressant av flera anledningar.
Dels är systemet mycket komplicerat och invecklat, och dels ingår samtliga gånggrifter i systemet. Därtill finns det vissa geometriska formationer som upprepas på olika ställen. Det geometriska systemet i Falköping kan bara förklaras genom gyllene
snittet. Inga andra proportioner kan på ett så enkelt sätt förklara varför gånggrifterna ligger just där de ligger. Dessutom följer utplaceringen principen för hur man ritar upp gyllene snittet utifrån kvadratroten ur
5. Med andra ord kan utplaceringen betraktas som en slags bruksanvisning
för gyllene snittet!” . Ur Stenåldersgeometri av Lars Bägerfeldt

9789197097246_200x_stenaldersgeometri_haftad.jpg

Från Bronsålder hittar vi flera bevis på en högt stående kultur. Ållebergskragen, Färjestadskragen och Mönekragen är grova mycket komplicerade guldsmycken som inte ens dagens guldsmeder knappt kan återskapa. Ållebergskragen väger 612 gr och är tillverkad i 22 karats guld.

400px-Ållebergskragen_(Montelius,_Kulturgeschichte_Schwedens_(1906)_sid_224_fig_348)

Halskragarna tros ha tillhört en forntida Skandinavisk kult. Här börjar vi se det som SHF klassar som Skandinavisk religion. En mycket avancerad vetenskaplig Germansk kultur, där vi genom konst och arkeologi kan studera deras hemligheter. De hade många rituella föremål som bronslurar som hade mellan 8-12 toner.

dg320

Dessa användes i andlig kult och praktik.

Balkåkratrumman är ett annat föremål som tycks ha använts i ceremoniella sammanhang.balk.jpg. Kittelvagnen har hittats på flera platser och även större vagnar som finns att beskåda på bla Oslos Vikingskeppsmuseum.

250px-Viking-chariot

Denna hittades vid utgrävandet av Osebergshögen. Det har hittats dolkar och ceremoni yxor.

0108_1.jpg

yxa-vasteras.jpg

 

images (2)

Bronsålderns storhögar är stora kraftstationer med positiv och negativ energi. Högarna ingår i större system och är ”parallell- eller seriekopplade”. Linjer strålar ut till andra monument som ett nät för kraftöverföring. Energin kunde hållas lagrad i och släppas ut från en ”gravhög”. Nedan följer en del av Hamiltons och andra jordstrålningsforskares teorier:

”- megalitgravarnas syfte var att ”suga upp” jordens energier. Uppgenererade krafter i kammaren skulle bevara de avlidnas ande tills den dag då den dödes själ var redo att lämna sin gravkulle för att ta boning i en ny kropp (återfödas) eller i någon slags himmel (Hamilton, 1988). I det vardagliga livet ska man utnyttjat vetskapen om jordstrålning vid ex husbyggande för att slippa vistas i energifält med dålig inverkan på ex hälsan (Neumüller, 1990), eller för att skapa ett fält som gav harmoni inne i byggnaden (Israelsson, 1996, Silver, 1991). I gravhögar kan energin ha riktas spiralformigt in mot centrum, så att en stor ”virvel”av energi bildats. Denna kunde blockeras eller släppas ut. Vid utsläpp skulle energin ge kraft och hjälpa den döde till ett nytt liv, d v s sända den dödes själ/energikropp upp till högre makter. Genom att bygga högar och lägga ut stenar i landskapet ska man ha påverkat jordenergin. Energin ska ha kunnat förstorats och stärkts (se 4:7). En teori är att energin tillsammans med ceremoniernas begivenheter skulle ge ny energi åt landet, folket och naturen som en slags fruktbarhetsrit. Genom energin kan forntidsmänniskan trott att de kunde kontakta eller få orakelsvar från den avlidna personens själ som efter energiutsläppet skulle befinna sig hos gudarna eller dyl. (Hamilton, 1986, 1997).

– Placeringen av stenar och stenkretsar runt en gravhög var viktig. Vissa stenar ska ha samlat in stora utifrånkommande energier, s.k. leylinjer och riktat dem till ex en gravhög. Bautastenar/ menhirer kan enligt Hamilton haft denna roll. Andra stenar har lagts i energinäten på platsen för att manipulera energin. Ville man avleda, splittra upp och sprida en kraftig energilinje ska man ha lagt granitstenar, prismor/avledare, bärnstenar etc i energilinjen (jämför ljusets uppbrytning då det träffar ett glasprisma). På detta sätt kan man ha velat leverera styrka till gravhögen inför begravningar eller ceremonier (Hamilton,1988).

– Meningen med starka energifält i och runt gravar kan också ha setts som ett skydd åt förfädersandarna mot inkräktare eller gravplundrare. Inte för att energierna fysiskt kunde stoppa obehöriga men tankar om krafternas förbannelse kan ha funnits. Man kan därmed ha velat samla energi för att utnyttja den i annat än goda syften. Det kan ha varit vanligt med ritualer där man försökte få skadlig energi att riktas mot sina fiender.” Utdrag från Karolina Stålbergs uppsats om Jordstrålning 1999.

Detta ämne talar jag mer om i mitt föredrag ”Förfädernas vetenskap”

Attributen vi finner i modern Asatro finns väl dokumenterade, Tors hammare.

ladda ned (1)

Torshammare från Ödeshög

På bildstenen i Tängelgårda på Gotland kan vi se hur de brygger mjöd och skålar med horn.

b-gotland-44501-1.jpg

I de nordiska sagorna spelar dryckeshornet en viktig roll och har ofta en rituell eller magisk betydelse. Galleshornen eller Guldhornen som återfanns 1639 visar hur ett rituellt dryckeshorn kunde se ut.

413025-to-mnd-dmt-for-tyveri-af-guldhornene--.jpg

Odens horn är en symbol från den fornnordiska mytologin. Symbolen består av tre dryckeshorn som korsar varandra. Symbolen har sitt ursprung i myten om när Oden dricker tre klunkar av magiskt mjöd i jakt på vishet.

0a76477f35a3fff0375bc41b8178554f.jpg

Vid Blot stöter man ofta i ett Näverhorn i de fyra väderstrecken. Detta har förutom en mer ceremoniell funktion även en mer esoterisk betydelse. Gjallarhornet eller Gjallarhorn (”det återskallande hornet”), eller Gällehornet (”det ”högt ljudande hornet”), är i nordisk mytologi det horn som asaguden Heimdall blåser i för att varna asarna om Ragnarök då jättarna närmar sig Asgård över Bifrost, bron mellan Asgård och Midgård. Han använder annars hornet för att sända olika budskap från asarna till människorna. När Mimer dricker ur Mimers brunn använder han också Gjallarhornet.

Det som särskiljer nutidens Asatro och forntida Nordisk religion är att den numera är överhängande maskulin. Den utförs av män och är för män. Det är en krigartro. Det krigiska har alltid funnits där det vet vi. Men i det förflutnas spår hittar vi också en mycket starkare kvinnlig kult. Kvinnor skötte på den tiden all andlighet, det ansågs inte vara manligt att sejda och hålla på med besvärjelser och örter. Männen tränade stridstekniker och krigade.

Det är rimligt att anta att kvinnor hade hög makt i det forntida Nordiska samhället. I Njords saga kan vi läsa hur en kvinna byter ut sina män som man byter strumpor och dessutom får den ena efter den andre dräpt.

Två völvastavar. Den kortaste staven är från Gävleområdet, den längre från en grav vid Fuldby i Ringsted, Danmark.

5c3d4ce145c811349394207b6f4b8438

Freja, marornas mästarinna, valkyriornas högsta gudom.

Freyja szekerét húzó macskák.jpg

SHF strävar därför efter balans. Vi vill inte fastna i nutidens begränsade vision av hedendom eller i den religiösa konstruktionistiska Asatron. Vårt mål är att Nordiska människor ska vara trygga i sina traditioner och kunna vara stolta över sin historia. Behovet av detta har uppkommit genom förekomst av diskriminering mot vår folkgrupp och historieförfalskning som syftar till att förminska oss. Sekter som dels av okunnighet, dels av svekfullhet lurar och manipulerar vårt folk, och kraftiga demografiska förändringar där staten bortprioriterar vår kultur. Vi tar ansvar för att den folkliga aspekten aldrig försvinner från forskning och Nordisk religion.

SHF är ingen vanlig förening utan vi är den Skandiaviska folkgruppens egna folkliga rörelse. Varmt välkommen att komma med bröder och systrar av det Nordiska blodet och gemenskapen.

Hell SHF, Hell Makterna, Hell Skandinavien

sibbe viking.jpg

Av Sibbe

 

SHF motsätter sig alla former av inskränkningar mot den Nordiska kulturen eller rätten för Nordiska människor att använda sitt kulturella och folkliga arv. Där ingår Runorna och andra symboler förekommande på Runstenar och annat av värde. Runorna har använts av vårt folk sedan urminnes tider.

Från Riksantikvarieämbetet:

Om runskrift

”Runinskrifterna är de äldsta bevarade originaldokumenten på svenska och en viktig länk till forntiden. Även om runor från början fanns inom hela det germanska språkområdet, var det i Skandinavien som de hade störst utbredning och användes under längst tid”.

14245.jpg

Guldbrakteat från Tjurkö i Blekinge ristad med urnordiska runor: ”Heldar gjorde runorna på det ‘välska kornet’ [guldsmycket] åt Kunimund”.

SHF åberopar

FN;s konvention om urfolk artikel 8, punkt 1

Urbefolkningar och deras individer har rätt att inte utsättas för tvångsassimilering eller förstörelse av sin kultur.

Artikel 9

Urbefolkningar och urfolksindivider har rätt att tillhöra en ursprungsgemenskap eller nation, i enlighet med sina traditioner och sedvänjor i den berörda gemenskapen eller nationen. Ingen diskriminering av något slag får förekomma mot utövandet av en sådan rättighet.

Artikel 12, punkt 1

Urbefolkningar har rätt att manifestera, utöva, utveckla och lära ut deras andliga och religiösa traditioner, seder och ceremonier; Rätten att behålla, skydda och ha privat och avskiljd tillgång till deras religiösa och kulturella platser; Rätten till användning och kontroll av deras ceremoniella föremål; Och rätten till repatriering av deras föregångares mänskliga kvarlevor.

Artikel 13

1. Urbefolkningen har rätt att återuppliva, använda, utveckla och föra vidare till framtida generationer sina historier, språk, muntliga traditioner, filosofier, skrivsystem och litteratur, och att utse och behålla egna namn för samhällen, platser och personer.
2. Staterna ska vidta effektiva åtgärder för att säkerställa att denna rättighet är skyddad och också för att säkerställa att ursprungsbefolkningen kan förstå och bli förstådda i politiska, juridiska och administrativa förfaranden, vid behov, genom tillhandahållande av tolkning eller av andra lämpliga medel.

Artikel 15

1. Urbefolkningen har rätt till värdighet och mångfald för deras kulturer, traditioner, historier och deras målsättningar som också ska vara lämpligt återspeglade i utbildning och allmän information.

2. Stater ska vidta effektiva åtgärder i samråd och samarbete med de berörda inhemska urbefolkningarna, för att bekämpa fördomar och eliminera diskriminering och främja tolerans, förståelse och goda relationer mellan det inhemska urfolket och alla andra delar av samhället.

Artikel 31

1. Urbefolkningen har rätt att bibehålla, kontrollera, skydda och utveckla sitt kulturarv, traditionella kunskap och traditionellt kulturella uttryck, liksom manifestationer av deras vetenskap, teknik och kulturer, inklusive mänskliga och genetiska resurser, frön, läkemedel, kunskap om egenskaperna hos faunan och flora, muntliga traditioner, litteraturer, mönster, sport och traditionella spel och bild- och scenkonst. De har också rätt till behålla, kontrollera, skydda och utveckla sin intellektuella vetande äganderätt över sådant kulturarv, traditionell kunskap och traditionell kulturella uttryck.

2. Staterna ska i samarbete med ursprungsbefolkningen vidta effektiva åtgärder för att erkänna och skydda utövandet av dessa rättigheter.

Artikel 34

Urbefolkningen har rätt att främja, utveckla och underhålla deras institutionella strukturer och deras särskiljda seder, andlighet, traditioner, förfaranden, praxis och, i de fall där det existerar, juridiska system eller seder, i enlighet med internationella mänskliga rättigheter.

Leif-Erikson-002-2gxfbek.jpg

SHF förväntar sig stöd av den Svenska staten, enligt grund i internationell lag att få hjälp att åtala personer eller myndigheter som vill inskränka den Skandinaviska urbefolkninen dess rättigheter. Alternativt att de snabbt lägger ner sådana diskriminerande och rasistiska anmälningar mot folkgruppens kultur som syftar till att förbjuda Skandinaver att utöva sina traditioner och använda sina historiska attribut.

091c0c6cf5056994d7667e086cea2138-932x745-2-min.jpg

Tyr runan är en del av det Ursvenska alfabetet och får användas av alla med Svensk härkomst. Detta är vår fastslagna rättighet utan att någon får ha någonting att invända mot detta. Alla Skandinaver oavsett politisk åsikt har rätt att fritt använda den.

Svastikas

En annan symbol som får utstå förtal och nedkämpas är Solkorset den s.k.a Svastikan som finns återgivet på ett flertal fornminnen. Det finns ett stort antal danska och svenska runstenar med hakkors och vikkors

Bla annat på Högbystenen i Östergötland

Högbystenens-kors.jpg

och Hunnestadsmonumenten på Runsten Dr 283

800px-Hunnestadsmonumentet_skåne_ole_worm

Ingen modern politisk tolkning, eller användning av symbolen, ska kallas för hets mot folkgrupp. Tvärtom ska förbjudande av Hakkorset i Norden eller försök att hindra Skandinaviska urfolksindivider användande av dem ses som hets mot folkgrupp i detta fall.

Lika gäller alla andra Nordiska symboler likt Triskelen och Valknuten etc

b16877ce792319f67322eb92f64b3e34.jpg

Likadant gäller Nordisk djurornamentik och mönster.

250px-UrnesChurchRelief.jpg

250px-Järnåldern,_Bronsspänne_från_Gotland,_Nordisk_familjebok

Nordiska symboler och runor ska få återges, tatueras, användas på flaggor, på sammankomster utan att diskrimineras. Brott mot detta kommer att bekämpas och åtalas med stöd av FN.s konvention om Urfolk.

SHF jobbar för förståelse och respekt av vårt kultuarv och motsätter sig alla former av diskriminering mot det. Vi vill sprida kunskap som ska ge förståelse hur viktigt detta är för vår folkgrupp. Det moderna samhället med alla dess politiska inriktningar och folkgrupper äger inte rätt att förbjuda eller gära vårt kulturella och andliga arv illegalt.

Sibbe

Artikel 1

Urbefolkningar har rätt till att fullt åtnjuta, som ett kollektiv eller som individer, alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som erkänns i FN: s stadga, den universella förklaringen om de mänskliga rättigheterna och internationell människorättslagstiftning.

Artikel 2

Urbefolkningar och individer är fria och likvärdiga med alla andra folk och individer och har rätt att vara fria från allt slag av diskriminering, i utövandet av sina rättigheter, särskilt de som är baserat på deras urfolks-ursprung eller identitet.

Artikel 3

Urbefolkningen har rätt till självbestämmande. Genom kraften av den rätten bestämmer de fritt sin politiska status, de bedriver fritt sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling.

Artikel 4

Urbefolkningen utövar sin rätt till självbestämmande,
de har rätt till självständighet eller självstyre i frågor som rör

.Resolution 217A (III).

Deras interna och lokala angelägenheter, samt sätt och medel för finansiering
Deras autonoma funktioner.

Artikel 5

Urbefolkningar har rätt att behålla och stärka deras särskiljda politiska, juridiska, ekonomiska, sociala och kulturella institutioner, samtidigt som de behåller sin rätt att delta fullt ut, om de väljer det, i statens politiska, ekonomiska, sociala och kulturella liv.

Artikel 6

Varje urfolksindivid har rätt till en nationalitet.

Artikel 7

1. Urfolksindivider har rätten till liv, fysiskt och mentalt, integritet, frihet och personlighet säkerhet.

2. Ursprungsbefolkningen har den kollektiva rätten att leva i frihet, fred och säkerhet som en särskiljd folkgrupp och ska inte utsättas för
någon form av folkmord eller annan våldshandling, inklusive tvångsavlägsnande av barn i gruppen till en annan folkgrupp.

Artikel 8

1. Urbefolkningar och deras individer har rätt att inte
utsättas för tvångsassimilering eller förstörelse av sin kultur.

2. Staterna ska tillhandahålla effektiva mekanismer för förebyggande av, och
åtgärd mot:

(A) Varje åtgärd som har till syfte eller effekt att beröva dem deras integritet som särskiljt folkslag, eller deras kulturella värderingar eller etniska identitet.

(B) Varje åtgärd som har syftet att, eller resulterar i bortskaffandet av deras länder, territorier eller resurser;

(C) Varje form av befolkningsutbyte som har målsättningen eller effekten att den kränker eller undergräver någon av deras rättigheter

D) Varje form av tvångsassimilering eller integration.

E) Varje form av propaganda som utformats för att främja eller uppmuntra
raslig eller etnisk diskriminering riktad mot dem.

Artikel 9

Urbefolkningar och individer har rätt att tillhöra en ursprungsgemenskap eller nation, i enlighet med sina traditioner och sedvänjor i den berörda gemenskapen eller nationen. Ingen diskriminering av något slag får förekomma mot utövandet av en sådan rättighet.

Artikel 10

Urbefolkningar får inte med våld förflyttas från sina länder eller områden. Ingen omlokalisering ska ske utan ett fritt, föregående och uttalat samtycke från de inhemska urbefolkningarna och efter avtal om rättvis ersättning och, om möjligt, med möjligheten att återvända.

Artikel 11

1. Urbefolkningen har rätt att utöva och återuppliva sina
kulturella traditioner och sedvänjor. Detta inkluderar rätten att upprätthålla, skydda och utveckla tidigare, nuvarande och framtida manifestationer av deras kultur, såsom arkeologiska och historiska platser, artefakter, mönster, ceremonier, teknologi och visuell scenkonst
och litteratur.

2. Stater ska genom effektiva mekanismer tillhandahålla gottgörelse, dessa
ska inkludera ersättning, utvecklad tillsammans med inhemska ursprungsbefolkningar med hänsyn för deras kulturella, intellektuella, religiösa och andliga egendom som tagits utan deras fria, föregående och informerade samtycke eller i strid med deras lagar, traditioner och sedvänjor.

Artikel 12

1. Urbefolkningar har rätt att manifestera, utöva, utveckla
och lära ut deras andliga och religiösa traditioner, seder och ceremonier;
Rätten att behålla, skydda och ha privat och avskiljd tillgång till deras religiösa och kulturella platser; Rätten till användning och kontroll
av deras ceremoniella föremål; Och rätten till repatriering av deras föregångares mänskliga kvarlevor.

2. Staterna ska försöka möjliggöra tillgång och / eller repatriering av ceremoniella föremål och mänskliga rester som är i deras besittning genom rättvisa, transperenta och effektiva mekanismer utvecklade tillsammans med
berörda ursprungsbefolkningar.

Artikel 13

1. Urbefolkningen har rätt att återuppliva, använda, utveckla och
föra vidare till framtida generationer sina historier, språk, muntliga traditioner, filosofier, skrivsystem och litteratur, och att utse
och behålla egna namn för samhällen, platser och personer.

2. Staterna ska vidta effektiva åtgärder för att säkerställa att denna rättighet är skyddad och också för att säkerställa att ursprungsbefolkningen kan förstå och bli förstådda i politiska, juridiska och administrativa förfaranden, vid behov, genom tillhandahållande av tolkning eller av andra lämpliga medel.

Artikel 14

1. Urbefolkningar har rätt att etablera och kontrollera deras egna utbildningssystem och institutioner som tillhandahåller utbildning i deras
egna språk, på ett sätt som är lämpligt för deras kulturella metoder för
undervisning och lärande.

2. Urfolks individer, särskilt barn, har rätt till alla nivåer och former av utbildning av staten utan åtskillnad.

3. Staterna ska i samarbete med ursprungsbefolkningen vidta effektiva åtgärder för att urfolksindivider, särskilt barn, inklusive de som bor utanför sina samhällen, att ha tillgång, när det är möjligt, till en utbildning, i sin egen kultur som tillhandahålls på sitt eget språk.

Artikel 15

1. Urbefolkningen har rätt till värdighet och mångfald för deras kulturer, traditioner, historier och deras målsättningar som också ska vara lämpligt återspeglade i utbildning och allmän information.

2. Stater ska vidta effektiva åtgärder i samråd och samarbete med de berörda inhemska urbefolkningarna, för att bekämpa fördomar och eliminera diskriminering och främja tolerans, förståelse och goda relationer mellan det inhemska urfolket och alla andra delar av samhället.

Artikel 16

1. Inhemska urfolk har rätt att skapa egna medier på sina egna språk och att få tillgång till alla former av icke-urfolksmedia utan åtskillnad.

2. Stater ska vidta effektiva åtgärder för att säkerställa att de statsägda
medierna vederbörligen reflekterar urfolkets kulturella mångfald. Stater ska, utan fördomar säkerställa fullständig yttrandefrihet, och uppmuntra privatägda medier att på ett adekvat sätt spegla ursprungsbefolkningens mångfald.

Artikel 17

1. Urfolksindivider och urfolk har rätt att fullt ut åtnjuta alla rättigheter fastställda enligt gällande internationell och inhemsk arbetsrätt.

2. Stater ska i samråde och samarbete med inhemska urfolk vidta särskilda åtgärder för att skydda inhemska urfolksbarn från ekonomiskt utnyttjande och från att utföra något arbete som är troligtvis kan vara farligt eller störa barnets utbildning, eller är skadligt för barnets hälsa eller fysiska, mentala, andliga, moraliska eller sociala utveckling, med hänsyn till deras speciella sårbarhet och vikt av utbildning för deras egenmakt.

3. Urfolk har rätt att inte utsättas för några diskriminerande arbetsvillkor eller annorlunda sysselsättning eller lön.

Artikel 18

Urbefolkningen har rätt att delta i beslutsfattandet i frågor som påverkar deras rättigheter, genom företrädare valda av dem själva i enlighet med sina egna förfaranden, samt att behålla och utveckla sina egna inhemska beslutsfattande institutioner.

Artikel 19

Stater ska samråda och samarbeta i god sed med de inhemska och
berörda urfolken genom deras egna representativa institutioner för att få deras fria, föregående och uttalade samtycke innan de antar och genomför lagar eller administrativa åtgärder som kan påverka dem.

Artikel 20

1. Urbefolkningen har rätt att behålla och utveckla sina politiska, ekonomiska och sociala system eller institutioner, för att vara säkra
på att åtnjuta sina egna medel för livsuppehåll och utveckling, och att engagera sig fritt i alla sina traditionella och andra ekonomiska aktiviteter.

2. Ursprungsbefolkningar berövade sin försörjningsförmåga och utveckling har rätt till rättvist återupprättande.

Artikel 21

1. Ursprungsbefolkningen har rätt, utan åtskillnad, till förbättring av deras ekonomiska och sociala förhållanden, bland annat inom utbildning, sysselsättning, yrkesutbildning och omskolning, bostäder, sanitet, hälsa och social trygghet.

2. Staterna ska vidta effektiva åtgärder och, i förekommande fall, särskilda
åtgärder för att säkerställa fortsatt förbättring av deras ekonomiska
och sociala förhållanden. Särskild uppmärksamhet ska ägnas rättigheter
och speciella behov hos inhemska urfolksåldringar, kvinnor, ungdomar, barn och personer med funktionshinder.

Artikel 22

1. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt rättigheter och speciella behov
för inhemska urfolksåldringar, kvinnor, ungdomar, barn och personer med funktionshinder vid genomförandet av denna urfolksdeklaration.

2. Stater ska vidta åtgärder i samförstånd med ursprungsbefolkningen, för att se till att inhemska urfolkskvinnor och barn har fullt skydd och garanti mot alla former av våld och diskriminering.

Artikel 23

Urbefolkningar har rätt att bestämma och utveckla prioriteringar och strategier för att utöva sin rätt till utveckling. Särskilt har inhemska folk rätt att aktivt delta i utveckling och bestämmande över hälsa, bostäder och andra ekonomiska och sociala program som påverkar dem och så långt som möjligt administrera sådana program genom sina egna institutioner.

Artikel 24

1. Urbefolkningen har rätt till sina traditionella läkemedel och att behålla sina hälsopraxis, inklusive bevarande av deras viktiga medicinska växter, djur och mineraler. Urbefolkningar har också rätt att utan diskriminering få tillgång till alla sociala och hälsovårdstjänster.

2. Urfolksindivider har likvärdig rätt till åtnjutningen av den högsta uppnåliga standarden för fysisk och psykisk hälsa. Stater ska vidta de åtgärder som krävs för att successivt uppnå det fullständiga förverkligandet av denna rättighet.

Artikel 25

Urbefolkningar har rätt att behålla och stärka deras andliga distinkta förhållande till deras traditionellt ägda eller på annat sätt bebodda och använda land, territorier, vatten och kust, hav och andra resurser, och att upprätthålla sitt ansvar till kommande generationer i detta avseende.

Artikel 26

1. Urbefolkningar har rätt till land, territorier och territoriella resurser som de traditionellt ägde, bebodde eller på annat sätt använde eller förvärvade.

2. Ursprungsbefolkningen har rätt att äga, använda, utveckla och kontrollera de länder, territorier och resurser som de genom anledning av traditionellt ägande eller annan traditionell besättning eller användning, liksom de som de på andra sätt har förvärvat.

3. Staterna ska ge rättsligt erkännande och skydd till dessa länder, territorier och resurser. Ett sådant erkännande ska utföras med tanke på seder, traditioner och markbeslutssystem i berörda ursprungsbefolkningar.

Artikel 27

Stater ska upprätta och genomföra, i samförstånd med inhemska berörda ursprungsbefolkningar, en rättvis, oberoende, opartisk, öppen och transparent förfarande, med vederbörligt erkännande och hänsyn till ursprungsbefolkningens lagar, traditioner, seder- och marksystem, som erkänner och bedömer ursprungsbefolkningarnas rättigheter med avseende på deras länder, territorier och resurser, inklusive de som traditionellt ägts eller på annat sätt bebotts eller använts. Ursprungsbefolkningen ska ha rätten att delta i denna process.

Artikel 28

1. Ursprungsbefolkningen har rätt till ersättning, med tillvägagångsätt som kan inkludera återbetalning eller, när det inte är möjligt, rättvis och likvärdig ersättning, för de länder, territorier och resurser som de traditionellt ägt eller på annat sätt bebott eller använt, som har konfiskerats, tagits, ockuperats, använts eller skadats utan deras frivilliga, föregående och informerade samtycke.

2. Om inte annat uttryckligen överenskommits av de berörda urbefolkningarna, ska ersättning ske i form av land, territorier och resurser lika med kvalitet, storlek och juridisk status eller i form av monetär ersättning eller annan lämplig åtgärd.

Artikel 29

1. Urbefolkning har rätt till bevarande och skydd av miljön och produktiviteten hos sina länder eller territorier, resurser och naturtillgångar. Staterna ska upprätta och genomföra biståndsprogram för ursprungsbefolkningen för sådant bevarande och skydd, utan diskriminering.

2. Staterna ska vidta effektiva åtgärder för att säkerställa att ingen lagring eller avfall av farligt material ska ske i ursprungsbefolkningars land eller territorier utan deras fria, föregående och uttalade
samtycke.

3. Staterna ska också vidta effektiva åtgärder för att, vid behov, att program för övervakning, underhåll och återställning av hälsa för ursprungsbefolkningar, som utvecklats och genomförts av det berörda folket som påverkats av sådana material, genomförs vederbörligen.

Artikel 30

1. Militära aktiviteter får inte äga rum i ursprungsbefolkningars land eller territorier, om det inte är motiverat av ett relevant allmänintresse eller på annat sätt fritt överenskommet med, eller på begäran av den berörda ursprungsbefolkningen

2. Staterna ska genomföra effektiv samrådning med den berörda ursprungsbefolkningen, genom lämpliga förfaranden och särskiljt genom deras representativa institutioner, innan de använder deras länder eller territorier för militära aktiviteter.

Artikel 31

1. Urbefolkningen har rätt att bibehålla, kontrollera, skydda och utveckla sitt kulturarv, traditionella kunskap och traditionellt kulturella uttryck, liksom manifestationer av deras vetenskap, teknik och kulturer, inklusive mänskliga och genetiska resurser, frön, läkemedel, kunskap om egenskaperna hos faunan och flora, muntliga traditioner, litteraturer, mönster, sport och traditionella spel och bild- och scenkonst. De har också rätt till behålla, kontrollera, skydda och utveckla sin intellektuella vetande äganderätt över sådant kulturarv, traditionell kunskap och traditionell kulturella uttryck.

2. Staterna ska i samarbete med ursprungsbefolkningen vidta effektiva åtgärder för att erkänna och skydda utövandet av dessa rättigheter.

Artikel 32

1. Urbefolkningen har rätt att bestämma och utveckla prioriteringar, och strategier för utveckling eller användning av deras land eller territorier och andra resurser.

2. Staterna ska samråda och samarbeta i god sed med de inhemska berörda urfolken genom deras egna representativa institutioner för att få deras fria och uttalade samtycke före godkännande av något projekt som påverkar deras länder eller territorier och andra resurser, särskilt i samband med utvinning, användning eller utnyttjande av mineral, vatten eller andra resurser.

3. Stater ska tillhandahålla effektiva mekanismer för rättvis och ärlig ersättning för sådan verksamhet och lämpliga åtgärder ska vidtas för att mildra negativ miljö-, ekonomisk, social, kulturell eller andlig påverkan.

Artikel 33

1. Urbefolkningen har rätt att bestämma sin egen identitet eller medborgarskap i enlighet med deras seder och traditioner.
Detta inskränker inte ursprungsbefolkningarnas rätt att erhålla medborgarskap i de stater där de bor.

2. Urbefolkningen har rätt att bestämma strukturerna, och att välja hur medlemskap utfärdas i deras institutioner i enlighet med deras egna förfaranden.

Artikel 34

Urbefolkningen har rätt att främja, utveckla och underhålla deras institutionella strukturer och deras särskiljda seder, andlighet, traditioner, förfaranden, praxis och, i de fall där det existerar, juridiska system eller seder, i enlighet med internationella mänskliga rättigheter.

Artikel 35

Urbefolkningen har rätt att bestämma individers ansvar till deras samhällen.

Artikel 36

1. Urbefolkningar, i synnerhet de som delats av internationella gränser, har rätt att behålla och utveckla kontakter, relationer och samarbete, inklusive aktiviteter för andliga, kulturella, politiska, ekonomiska och sociala syften, med sina egna medlemmar såväl som andra folk över gränserna.

2. Stater, i samråd och samarbete med ursprungsbefolkningen, ska vidta effektiva åtgärder för att underlätta utövandet och säkerställa genomförandet av denna rättighet.

Artikel 37

1. Ursprungsbefolkningen har rätt till erkännande, efterlevnad och verkställighet av fördrag, avtal och andra konstruktiva avtal som ingåtts med stater eller deras efterträdare och att stater ska hålla och respektera sådana fördrag, avtal och andra konstruktiva arrangemang.

2. Ingenting i denna deklaration kan tolkas som förminskande eller eliminerande av rättigheter för ursprungsbefolkningarna som ingår i fördrag, avtal och andra konstruktiva arrangemang.

Artikel 38

Staterna, i samråd och samarbete med ursprungsbefolkningen, ska vidta lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftningsåtgärder, för att uppnå målen i denna deklaration.

Artikel 39

Urbefolkningar har rätt att få tillgång till finansiellt och tekniskt bistånd från stater och genom internationellt samarbete, för åtnjutningen av de rättigheter som finns i denna förklaring.

Artikel 40

Urbefolkningar har rätt att få tillgång till snabba beslut genom rättvisa förfaranden för konfliktlösning och tvister med stater eller andra parter, liksom effektiva rättsmedel för alla överträdelser av deras individuella och kollektiva rättigheter. Sådana beslut ska ta vederbörlig hänsyn till seder, traditioner, regler och rättssystem för de berörda ursprungsbefolkningarna och internationella mänskliga rättigheter.
Artikel 41

Organ och specialiserade avdelningar i FN-systemet, och andra mellanstatliga organisationer ska bidra till fullo med genomförandet av bestämmelserna i denna förklaring genom mobilisering, bland annat av finansiellt samarbete och tekniskt bistånd. Sätt och medel för att säkerställa att ursprungsbefolkningen deltar i frågor som påverkar dem ska fastställas.

Artikel 42

FN, dess organ, inklusive det permanenta forumet för
Urfolksfrågor och specialiserade byråer, inklusive på nationell nivå, och stater ska främja respekt för och fullständig tillämpning av bestämmelserna i denna deklaration och följa upp effektiviteten av denna förklaring.

Artikel 43

De rättigheter som erkänns här utgör miniminormerna för överlevnad, värdighet och välbefinnande hos ursprungsbefolkningen i världen.

Artikel 44

Alla rättigheter och friheter som erkänns här är likvärdigt garanterade
till alla urfolksindivider, både män och kvinnor.

Artikel 45

Ingenting i denna deklaration kan tolkas som minskande eller avvecklande av de rättigheter som ursprungsbefolkningen har nu eller kanske förvärvar i framtiden.

Artikel 46

1. Ingenting i denna deklaration kan tolkas som att det betyder att det ger någon stat, folk, grupp eller person, någon rätt att delta i någon verksamhet eller att utföra någon handling som strider mot Förenta nationernas stadga, eller tolkas som godkännande eller uppmuntran till åtgärder som skulle
upplösa eller försämra, helt eller delvis, den territoriella integriteten eller politiska enheten i suveräna och oberoende stater.

2. Vid utövandet av de rättigheter som anges i den här förklaringen, ska mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla respekteras. Utövandet av de rättigheter som anges i denna förklaring skall endast omfattas av sådana begränsningar som bestäms av lag och i enlighet med internationella människorättsförpliktelser. Sådana begränsningar ska vara icke-diskriminerande och absolut nödvändiga enbart för att säkra ett vederbörligt erkännande och respekt för andras rättigheter och friheter och för att leva upp till rättvisa och de flesta obligatoriska krav i ett demokratiskt samhälle.

3. Bestämmelserna i denna urfolksförklaring skall tolkas i enlighet med principerna om rättvisa, demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, jämlikhet, icke-diskriminering, gott styre och gott uppsåt.

502249674_e97f6b58ab_o-1-280x300.gif

Vi bor i en civilisation som vill växa och växa, trots att ju fler folk som finns desto mindre värd är individen.  De jobbar efter mängdprincipen, de vill utöka antalet medborgare för att de tycker vi levererar dåligt. Det är rabatt på människan. Istället för att lösa problemen så skjuter de dem på framtiden som att något mirakulöst ska hända som står i kontrast med vad som faktiskt skapas runt omkring oss i nuet, hela tiden.

89f8b2c9ad2d4c91f04c0d20eee9423b--steam-punk-tattoo-ying-yang.jpg

Som att inte handlingar har konsekvenser, faktum är att alla gör något för att de vill ha en effekt. Istället för att öka livskvaliteten så utökar de hur många tävlande det finns så att människor konkurrerar mer och mer varvid pressen ökar. Inget fel på tävling, det sporrar oss till att bli bättre, det motiverar oss att söka storhet.. Men det har gått till absurdum denna devalveringen att värdet på individen och total blind kollektivism.

Människan är uppbyggbar, det är formbar. Vi kan ta fram potentialen i människorna istället för att stressa dem och göra dem olyckliga. Egentligen så skapar ju vi exakt vad vi vill, ödet står till 100% i våra egna händer. De olösliga ”problem” som är så ”komplicerade” är egentligen triviala banaliteter att fixa och lösa.

images.jpg

Vi har en fantastisk planet med ändlösa möjligheter. Vi måste först och främst återkoppla till naturen, både den externa och den interna mänskliga verkligheten  Vår intelligens och teknik kan skapa nästan vad som helst. Men det börjar med att människor känner trygghet och gemenskap, att de delar kultur och bakgrund.

images (1)

Nordiska människor har fördelen att enormt många är släkt med varandra på långt håll. Den lilla kontingenta som bebodde Skandinavien och Nordsjööarna blev som ett träd som spred sig. Vi delar alltså grundläggande anor och familjeband, eller folk som vi kallar det  Vi är alla genetiskt och molekylärt besläktade med de Nordliga bronsåldersmänniskorna. Det bandet oss emellan håller på att luckras upp av politisk psykisk  indoktrinering.

MwHjSAu

Vi är enormt finkänsliga och absorberar snabbt trender och tänkesätt tyvärr även helt felaktiga sådana. När människor har tappat förståndet så följer kroppen efter. Det är vår attityd som styr våra handlingar. Moralen håller på att försvinna och många beter sig hederslöst och illa  Vi behöver den gamla skolan, vi behöver förfädernas tankevärld fast i en modern kontext och det viktigaste att hitta den ultimata kraften i individen. Då kan vi göra allt så bra.

533e3ebb6afb2f0daaf24554d8bb1b59.jpg

Kalla mig drömmare men jag förstår verkligen inte varför man inte gör saker som så uppenbart gynnar alla. Det är inte som artonhundratalet, vi har nått mycket högre horisonter genom den vetenskapliga och tekniska utvecklingen
Jag tycker inte längre att det finns någon ursäkt för att inte leva i komplett symbios med alla naturens och universums möjligheter

hell Skandinaverna, hell SHF, Hell nordiskt liv

41793133_2205004613112454_3850731342446723072_n

Av Sibbe Bladh

Nordisk etik hör man inte ofta talas om. Först vad är etik?

Etik och vad som är etiskt rätt eller fel varierar på varifrån man kommer eller situation. I vårt fall de Nordiska folken. Vad är vår etik? Etiska riktlinjer och lagar reglerar och ställer  krav på processer. I vårt fall den Nordiska urfolksfrågan.

Etik (från gr. ethos, ‘etos’, ‘sed’) är en teoretisk och kritisk reflektion över moralen. Den är en vetenskaplig disciplin som hör hemma dels inom den praktiska filosofin (moralfilosofi) och dels inom teologin (moralteologi). Som en vetenskap om moralen studerar den frågan om moraliska omdömens semantiska funktion och frågan om hur moraliska omdömen kan berättigas. Den behandlar också kritiskt frågorna om vad som utmärker en god handling och vad som kännetecknar en god människa. Studiet av etik brukar delas in i tre underområden: normativ etik, metaetik och tillämpad etik.

Normativ etik är ett område inom moralfilosofi eller etik. Den normativa etiken undersöker vilken moral som är den rätta eller mest välgrundade. Den söker anvisa individen rätt handling eller handlingsprincip.

Normativ etik kan ses som ett av tre delområden inom den filosofiska etiken, jämte metaetik där teoretiska frågor om vad de normativa uttalandena egentligen handlar om diskuteras och tillämpad etik, där man söker applicera ställningstaganden inom normativ etik på konkreta problem.

Den normativa etiken inom västerländsk filosofi har fått viktiga bidrag från Aristoteles (dygdetik, den gyllene medelvägen), Epikuros (hedonism) och Platon. Andra filosofer som ses som historiskt viktiga i normativ etik är Thomas av Aquino, Baruch Spinoza, Thomas Hobbes och John Locke (kontraktsetik), David Hume (Humes lag), Immanuel Kant (det kategoriska imperativet, pliktetik), Jeremy Bentham och John Stuart Mill (utilitarism) samt Robert Nozick (nyliberal förespråkare av rättighetsetik). Ayn Rand tillhör även dessa (objektivism)

aristoteles

Aristoteles

Viktiga strömningar inom normativ etik är i delvis överlappande kronologisk ordning dygdetik, kontraktsetik, den teleologiska utilitarismen och de deontologiska strömningarna pliktetik och rättighetsetik, etisk egoism samt omsorgsetik (som av vissa betraktas som en specialvariant av dygdetik).

Konsekvensetik

Det som avgör vad som är rätt och fel ur ett konsekvensetiskt perspektiv är vad resultatet av en handling blev. Svagheten med det är att det kan vara svårt att förutse konsekvenserna i förväg.

Avsiktsetik

Enligt avsiktsetiken är det tanken som räknas. Oavsett konsekvenserna är en handling etiskt rätt om avsikten var god.

Metaetik är studiet av etik ur ett semantiskt, metafysiskt och kunskapsteoretiskt perspektiv. Filosofisk etik kan bedrivas på två olika sätt. Dels kan man bedriva normativ etik. Då försöker man svara på frågan: vad är rätt? Dels kan man bedriva metaetik. Då försöker man svara på frågor av en mer fundamental karaktär, som vad man menar när man säger att något är gott eller rätt. Frågorna kan vara semantiska: vad menar vi med ordet ”rätt” när vi säger att en handling är moraliskt rätt?

metafysiska: I vilken mån kan man säga att ”rättheten” eller ”godheten” existerar i verkligheten? Finns det moraliska fakta?

kunskapsteoretiska: Kan man ha kunskap om moral? Kan man argumentera rationellt i moraliska frågor? Kan man med hjälp av vetenskapliga metoder avgöra vad som är rätt eller fel?

logiska: Vilken logisk koppling finns det mellan olika normativa begrepp, såsom tillåtande, obligatorisk, valfri och borde? Detta område kallas även deontisk logik.

psykologiska: Vad innebär det att ha en åsikt i en värdefråga? Finns det en begreppslig koppling mellan att omfatta en värdeåsikt och att vara motiverad att handla på ett visst sätt?

begreppsliga: Hur analyserar man bäst begrepp i stil med ”bra” eller ”dåligt?”

Metaetik kallas ibland värdeteori. Värdeteori kan dock vara ett något vidare begrepp, som innefattar även studiet av andra typer av värderingar än moraliska, till exempel estetiska. De vanligaste typerna av värderingar som studeras är dock de moraliska, varför termerna ofta används parallellt.

Metaetik eller värdeteori studeras i Sverige inom ämnet praktisk filosofi, där denna under 1900-talet haft en mycket stark ställning.

Tillämpad etik är en filosofisk disciplin som försöker applicera teoretisk etik till praktiska moraliska problem som möter människor i vardagen. Några ämnen som faller under disciplinen är medicinsk etik, rättsfilosofi, ekosofi, djurrättsetik, dataetik och affärsetik. Vid diskussioner om mänskliga rättigheter används också tillämpad etik.

Tillämpad etik kan antingen ses som en av tre delar av den filosofiska etiken, tillsammans med normativ etik och metaetik, eller i vissa sammanhang som en del av den normativa etiken.

Den moderna tillämpade etiken har ibland fått kritik för att den trots att den skall vara tillämpad på konkreta frågor är alltför abstrakt, verklighetsfrånvänd och teoretisk – man talar ibland om ivory tower ethics (”elfenbenstorns-etik”, det vill säga vad moralfilosofer ägnar sig åt i eskapistisk världsfrånvändhet). En grupp teoretiker som vill återföra den tillämpade etiken på verkliga konkreta fall, istället för märkliga hypotetiska, principiella exempel, har myntat termen applied applied ethics (”tillämpad tillämpad etik”) för sin verksamhet.

De olika normativa etiklärorna går att dela upp i tre huvudgrupper: teleologiska, deontologiska och dygdetiska.

Den förstnämnda gruppen hävdar att det är handlingens konsekvenser som avgör en handlings riktighet. Den andra talar istället om absoluta principer som det alltid är fel att bryta mot oavsett konsekvenserna (exempelvis ”det är alltid fel att döda”). Den sistnämnda lägger istället vikten vid hur agenten (individen som handlar) bör vara.

Exempel på olika teleologiska modeller är utilitarism och egoism. De deontologiska modeller går att dela upp i två undergrupper, regel- och handlingsdeontologiska. Exempel på deontologiska modeller är olika teorier om mänskliga rättigheter.

Den vanliga uppfattningen är att moral (av latin) är människors uppfattningar om vad som är rätt och gott. Det är föreställningar som i högsta grad varierar mellan skilda folkslag kulturer och sociala kontexter. Etiken är det teoretiska och kritiska studiet av dessa skilda moraluppfattningar liksom av det moraliska språket. Det innebär att etiken är vetenskapen om moralen.

Moral (av latinets adjektiv moralis, ”det som rör sederna”) är en kvalitativ egenskap i en handling, ett beteende eller hos en person att följa de etiska normerna, att följa god sed. Det kan också betyda förståelsen inför vad som är rätt och fel. Med moral kan också avses regler och principer för handling som människor anser att det är deras plikt att leva efter. Sådana regler och principer studeras särskilt i etiken.

Termen moralisk används som sammanfattning av de beteenden som överensstämmer med god sed för en enskild människa, grupp eller kollektiv av människor. Det betecknar vidare en uppfattning om känslan av vad som är riktigt ur sedlig synpunkt; förhållandet att handla på ett sedligt riktigt sätt eller förmåga därtill.

Konsekventialism, även teleologisk etik, betecknar en grupp etiska läror som menar att:det är meningsfullt att rangordna olika handlingsalternativ med avseende på deras utfall eller konsekvenser, och att man bör välja det handlingsalternativ som är högst rangordnat (eller ett av de högst rangordnade, om det finns flera likvärdiga alternativ).

Olika konsekventialistiska teorier skiljer sig åt i synen på utfall för vem (mig eller kollektivet) och vad är det som ska maximeras (exempelvis lycka, lust (hedonism) eller önskeuppfyllande (preferentialism)). Utilitarismen menar att det är det totala utfallet (”ur universums synvinkel”) som ska räknas, medan egoismen menar att det är utfallet för mig (den handlande agenten) som är det relevanta. All konsekventialism har dock vissa nackdelar och förtjänster gemensamma.

En invändning är att man inte kan överblicka konsekvenserna av en persons handlingar eller ens personens handlingsalternativ i en situation. På detta skulle en konsekventialist svara att man bör skilja på riktighetskriterium och beslutsmetod. Riktighetskriteriet säger oss vad som är en riktig handling, vad man bör sträva mot. Beslutsmetoden är hur man bestämmer hur man ska handla, exempelvis handla så att man maximerar det förväntade goda. Det är inte alla som anser konsekventialism vara det bästa riktighetskriteriet som anser att det är den bästa beslutsmetoden.

Till exempel John Stuart Mill menar att det att använda konsekventialistisk utilitarism som beslutsmetod kan få sämre följder än att använda till exempel vardagliga moraliska uppfattningar, alltså bör man inte använda det. Sidgwick drar resonemanget ännu längre, och menar att om argumenten för hur bra utilitarismen är skulle bli allmänt kända, så skulle allmänheten börja använda den som beslutsmetod, vilket skulle få så negativa konsekvenser att utilitarismen bör hållas hemlig.

En annan invändning är att för mycket tillåts eller med andra ord: ändamålet helgar medlen. Om det ger de bästa konsekvenserna så bör man till exempel koka barn i olja. Mot detta skulle kanske en konsekventialist invända att koka barn i olja omöjligt kan ha goda konsekvenser.

Ett annat exempel på ett liknande problem, specifikt för utilitaristisk konsekventialism, är när en handling ger som konsekvens stort lidande hos ett fåtal personer, och lite njutning åt ett stort antal. Då kan detta fortfarande vara den handling som leder till störst sammantagen nytta. De som är kritiska mot konsekventialismen menar att en moralteori måste innehålla moraliska restriktioner och/eller moraliska friheter.

Utilitarism är en teori inom normativ etik som föreskriver att den rätta handlingen (se konsekventialistisk etiklära) är den som maximerar nyttan, det vill säga maximera utfallet av lycka och minimera utfallet av lidande. Ofta sammanfattas läran lite felaktigt i devisen största möjliga lycka åt största möjliga antal.

Som lärans fäder brukar filosoferna Jeremy Bentham, James Mill och John Stuart Mill nämnas. Bland de moderna utilitaristerna återfinner vi bland andra Peter Singer, Michel Onfray och Torbjörn Tännsjö. Utilitarismen är inte en enhetlig lära utan uppvisar stor variation. Någon form av utilitarism är en av de vanligaste grundfilosofierna hos moderna moralfilosofer och samhällsvetenskapliga forskare.

tännsjö

Kommunisten Torbjörn Tännsjö

Subjektiv kontra objektiv konsekventialism

En skiljelinje går mellan objektiva och subjektiva konsekventialister. En objektiv konsekventialist menar att det är det faktiska utfallet som är moraliskt relevant. En subjektiv konsekventialist menar att det är vad den handlande agenten tror – eller rationellt borde tro – kommer att bli utfallet som är relevant.

Negativ utilitarism

Negativ utilitarism är en konsekventialistisk och teleologisk etiklära som bygger på utilitarismen men som till skillnad från utilitarismen menar att det etiskt rätta valet är det som minimerar lidandet för det största antalet.

Handlings- kontra regelutilitarism

En tudelning av utilitarismen kan göras i handlingsutilitarism och regelutilitarism. Den förstnämnda och vanligaste formen av utilitarism menar att vi ska handla så att konsekvenserna blir så goda som möjligt för alla individer i frågan. Den andra formen menar att vi ska handla så att om handlingen skulle upphöjas till regel skulle den ge de bästa följderna. För att åskådliggöra skillnaden kan vi tänka oss att tre patienter kommer in till ett sjukhus. Samtliga är döende men två av dem kan räddas om organ tas från den tredje och implanteras i de två. Handlingsutilitaristen skulle säga att vi bör döda den ene så de andra får leva. Regelutilitaristen säger att vi inte ska döda någon (alltså låta samtliga dö) eftersom om vi skulle döda någon av patienterna för att ta dennes organ skulle vi undergräva förtroendet för sjukvården.

Deontologi eller deontologisk etik (från grekiska/déon/,’plikt’ och /lógos/, ‘ord’, ‘förnuft’, pliktlära), är en term för normativa teorier inom etik med innebörden att en handling eller regel ska bedömas utefter sitt intrinsikala värde (ungefär: sitt inneboende värde).

Enligt deontologisk etik beror en handlings värde (antingen helt eller delvis) på dess pliktvärde – ett inneboende värde som avgörs av huruvida handlingen har utförts i enlighet med en gällande etisk norm. Detta i kontrast mot konsekventialistisk etik – som bedömer handlingen efter dess konsekvenser. Enligt renodlad deontologi beror alltså hur rätt en handling etiskt sett är inte på konsekvenserna av den, utan avgörs efter huruvida handlingen stämmer överens med det som är rätt efter plikten, vilket benämns handlingsdeontologi, eller har utförts i överensstämmelse med någon gällande etisk norm, vilket benämns regeldeontologi. Exempel på förstnämnda är pliktetiken och på sistnämnda rättighetsetiken.

Den deontologiska etiken kan ses som en motsats till den konsekventialistiska, eller med ett motsvarande begrepp teleologiska, etiken.

Dygdetik är en normativ gren till skillnad från andra grenar av etiken som istället betonar att goda handlingar är handlingar som leder till vad som är gott (konsekventialism) eller som betonar människans plikter (deontologi). Vad som är en dygdig handling bedöms efter vad en (annan) dygdig människa hade gjort i samma situation.

Dygdetikens grundpelare är tre fundamentala begrepp: dygd, praktisk visdom och eudaimoni. Dygder uppfattas inom dygdetiken som karaktärsdrag snarare än som handlingar. Dygden ”ärlig” innebär med andra ord för en dygdetiker inte det att tala sanning om personen gör så av rädsla för konsekvenserna eller av andra odygdiga skäl, utan en stark motvillig känsla inför lögnen. Från Aristoteles, som är en viktig gestalt inom dygdetiken, har termen eudaimoni inlånats, vilket innebär ‘lycka’, ‘välmående’. För dygdetiken hålls rationellt tänkade framför instinkter, och handlingar bör bedömas med rationella argument istället för efter den handlandes instinktiva begär.

Teleologi, av grek. telos ”mål” är en filosofisk riktning som innebär att allt kan och bör förklaras med utgångspunkt från dess ändamål. I Aristoteles filosofi innehar teleologin en central roll, och innebär närmast att det finns ett syfte som varje ting försöker uppnå. Sålunda strävar inanimata objekt efter vila, vilket Aristoteles ansåg förklara att en boll som sätts i rörelse småningom kommer att stanna. Dock vet vi sedan Newtons dagar att detta inte är den egentliga anledningen till att bollen stannar.

För människan är det högsta målet eudaimonia, som närmast kan översättas med ”glädje” eller ”blomstring”, och som förverkligas genom ett liv i enlighet med dygderna.

Eudaimonia är ett grekiskt ord som vanligtvis översätts till lycka. Eudaimonia skiljer sig emellertid från det moderna begreppet lycka i det att det förra betecknar ett mer varaktigt tillstånd av välgång eller välbefinnande, och det senare är av mer subjektiv karaktär med associationer till tillfälliga intensiva mentala tillstånd.

Jag skulle vilja tro att den Nordiska etiken präglas av realism och pragmatik, ödmjukhet, visdom, upphöjd moral och nyttiga och rättvisa målsättningar. Vi har en agenda att leva som ett fritt Nordiskt folk, men det betyder inte nödvändigtvis att vi vill skada andra. Vi har inget i andras affärer att göra, sköt dig själv och skit i andra som vi säger i Sverige. Vi dödar inte i onödan, vi är inte drivna av sjuka mordiska lustar utan vi dödar om vi måste, fast bara av självförsvar eller annat giltigt syfte. Vi jagar och fiskar för att få mat, och vi respekterar naturens okränkbara rätt till existens då vi är en del av den och vår existens hänger på dess välmående. Vi tror på jämlikhet och frihet. Hur ska vi kunna ha en Nordisk etik som omfattar dessa värden utan att förlora vårt självbestämmande och oberoende? Hur ska vi tillämpa vår etik utan att det blir självdestruktivt?

Samfälligheten för Nordisk sed skriver så här på sin hemsida:

`(”Nordisk etik bygger också på att man är skyldig att följa normer och värderingar för kollektivets skull, för släktens fortlevnad, för bygdens stabilitet och för världens ordning. Var och en är ansvarig för sina gärningar. Att stå för det man gjort, att ta ansvar och att göra rätt för sig — det kallas heder. Att göra ont mot andra fläckar den egna hedern. Var och en har ett värde i sig själv som man måste värna om genom att vara hedersam. Ingen är en isolerad ö – allt man gör hänger samman med omvärlden. Heder är en dygd. Vad som är rätt och fel har vanligen formen av normer eller dygder. En dygd är en god moralisk egenskap som man söker leva upp till. En annan hednisk dygd är till exempel ödmjukhet. För att vara ödmjuk så måste man inse sin mänsklighet och sina begränsningar och inte försöka trotsa världens ordning. En annan dygd är rättvisa, och för att leva upp till den dygden så måste man försöka göra rättvisa saker och inte acceptera orättvisa i sin omgivning.
Hednisk religiös etik bygger på att visa respekt. Respekt gentemot människor, växter, djur och makter. Vi må vara oense med vissa men vi visar dem respekt. Vi föder upp djur och slaktar dem, men med respekt. Vi möter seder och traditioner som vi inte alltid förstår — men vi respekterar dem.,,,,,,)

En definition jag tror de flesta i SHF skulle skriva under på!

Dygdetik beskriver närmast den Nordiska etiken då vi alltid hyllar och eftersträvar höga ideal, både på det personliga och det kollektiva planet. Att alltid göra ”rätt” för sig och vara en rättskaffens människa. Att vara hjältemodig, rättvis och stor. På engelska heter ordet fel ”wrong”. Det väldigt målande ordet ”Vrång” på svenska betyder ju att man är tvärtom, att man är tvär och dum. Alltså tycker vi inte om när folk är helt tvärtom från allt vi tycker om och de värderingar vi delar.

Folksjäl, tyska: Volksgeist, avser en överindividuell entitet som utgörs av ett folks kollektiva medvetande. Där är fullt med stolthet och gemensamma anlag som påverkar vad vi tycker är rätt och fel. Hamingja den från ätten nedärvda lyckan och tursamheten. Utöver det rent vetenskapliga så tror vi på en rad fenomen som mystiskt uppträder i folkslagen i form av förmågor och egenskaper. Folksjälen representerar en enhetligt etnisk folkgrupp och är också viktigt i hur vi ser på Nordisk etik.

Etikettregler är regler för umgänge människor emellan. Etiketten skiljer sig mellan olika kulturer. folk och tidsåldrar. Takt är ett begrepp för visande av omdöme och hänsyn i sociala relationer. Takt är viktigt i Norden och det innebär att man inte gör intrång på andra människors heder eller personliga integritet. Det är en viktig del av den sociala kompetens vår Nordiska etik kräver.

Jag har slutit mig till Else Christensens tes om Innangård och Utgård. Hon skriver:

(”Hur många av oss släpper idag in främlingar till familjen? Hur många är ”deltids” Odinister – om det finns en sådan sak? – som bara återspeglar vår tro, moral och sådant när de är runt andra Odinister? Hur många av oss spenderar mer tid i Utangard än de gör i Innangard?
Innan någon kan ge ett ärligt svar, måste de måste förstå vad som i gamla tider menades med de två termerna. Våra mycket tidiga förfäder var bestämt ”isolationister”; deras stammar eller klaner var deras allt, den enda verkliga världen som fanns för dem. Utanför deras skyddade territorier Utangard, det okända, det farliga, skrämmande och allmänt tänkt som ett dåligt ställe där alla slags skräckinjagande saker var möjliga. Inom stammen var Innangard – stammens hem sedan urminnes tider, en välkänd plats och därför älskad, skyddad och säker.
Utomstående visades gästfrihet, vilket kännetecknar alla germanska folk, men det gick inte längre än så. Utomstående fick sällan stanna och accepterades vanligtvis inte som äktenskapspartner för de unga tjejerna. Främlingar hade inte tillträde till stamkultens inre värld av rikedomar, historia eller gamla seder och bruk. Sådana saker var bara möjliga när utomstående hade bevisat sig värdig och blivit initierad i stammen.
Denna ”isolationism” gjorde det möjligt för folktraditioner, seder och religiösa övertygelser att vara oförorenade av utländska influenser i tusentals år, tills monoteismen och fortfarande senare, dess fula syskon Universalism, kom till hemlandet.
Den kampen varade länge, och det fortsätter fortfarande inom våra besläktade stammar såväl som på andra områden. Nu i Vinland 2000 C.E. hanterar vi plågan med de monoteistiska en-gud-religionerna, men ännu mer bekymmer har det blivit genom förnyade ansträngningar av så kallad globalisering. Vårt folk har inte längre makt över stammen, Innangard med sin säkerhet och komfort. Istället finner vi oss borta i Utangard, sökandes, alltid sökande, men hittar inte längre det vi söker.
Vissa av oss har återigen bildat blotlag, gäng eller rörelser inom vilka vi arbetar för denna sak. Vägen – våra förfaders urgamla kod, i ett försök att återuppbygga vårt förlorade Innangard, en stor och välbehövlig uppgift. Men hur många har tillåtit främlingar in i vår säkerhet? Hur många bär idag Hammaren och vet vilken betydelse den har?. Och ännu viktigare, hur många andra bär Hammaren av anledningar som inte är av stammen kopplade till våra folkliga sätt? För många är jag rädd.
Vårt sätt är inte lätt, och det hävdar ingen heller att det är; och vi måste vara tålmodiga med dem som försöker – trots allt är vi ju alla människor? – ok! Till detta säger jag både ja och nej; Säkerligen gör vi alla misstag och tar dåliga beslut. Även gudarna – som gav Loki många chanser, men så småningom måste kasta honom ut ur Innangard. En viktig sak att komma ihåg – idag håller vår Innangard framtidens fröer, vår väg; hur mycket ”dåliga frön” kan vi absorbera? Vi känner till problemen med att försöka följa den antika koden, och vi måste vara toleranta för dem som gör en stor insats, men hur långt kan vi gå? Kanske om vi titta på våra egna ansträngningar för att ändra våra attityder så ger det oss det bästa svaret.”),,,,,

Från Elsie Christensen’s “The Odinist” periodical, 2001, issue #152

elsie

De Nordiska folken behöver egentligen sin egen civilisation vilken fungerar som en skyddad zon där våra sociala värderingar och sätt att leva och vara på skyddas från omvärlden. Utgård är i den Nordiska mytologin platsen för kaos och onda makter. Namnet utgård symboliserar den förstörelse som hotet från omvärlden utgör.

Hur ska vi väga skadorna och de sociala problemen mot varandra. Att ligga i ständig konflikt med omvärlden och ha en egen Nordisk civilisation och vad det kostar i form av uppoffring, människoliv och kamp jämfört mot att ingå i blandsamhället och sakna egna rättigheter, land och kulturarv.

Många Skandinaver har inte vilja, ork eller förmåga att våga vara suveräna. De böjer sig direkt för att det är mest funktionellt och bekvämt. Man orkar inte tjafs, man vill bara leva och sköta sitt eget. Andra blir jättearga av situationen och grämer sig och gör motstånd. Vi vill inte ställa till bråk och göra illa andra, det går emot vår natur och känsla för ordning och perfektion. Vi är helt enkelt superciviliserade. Vi vet inte hur vi ska hantera det kaos som väller in i vår värld. Därför har vi hamnat i ett tillstånd då vi slits mellan två olika verkligheter samt mellan etik och moral. Hur vi vill se världen passar inte ihop med verkligheten eller mardrömmen som växer fram runt oss. Plötsligt är det krig i vårt land. Folk från andra länder springer och skjuter med tunga vapen i våra städer. Kriminaliteten och själviskheten bara växer i lavinartad takt. Landet reflekterar inte längre våra inre drömmar och mål. Diskrepansen är enorm och klyftan bara växer.

Vår etik, Nordisk etik måste alltså innehålla ett visst mått av utilitarism då vi måste göra avsteg från humanism och ibland även moral för att värja oss. Krig är en del av det Nordiska arvet. Vi hade väl alla hoppats att mänskligheten hade nått ett högre stadium av förstånd när vi byggde världens nationer. Att de skulle leva i samförstånd och intelligens och att krigens mörka tider var över. Men som vi ser rasar Ragnarök alltjämt på mot undergången. Hatet och oförståndet multipliceras och sprider sig i rasande tempo. Om vi vill existera måste vi kunna möta världen som den verkligen är, vi måste kunna vara starkare och smartare än alla hot.

Den starke har kanske ingen moralisk rätt att regera över de svagare men så fungerar naturlig verklighet i praktiken. Trots tusentals år av civilisation så är det djungelns lag som gäller och då är det fiendens beteende som sätter den typen av etik som krävs. Vi väljer inte själva vägen av krig och konflikt, det pådyvlas oss av en galen värld som fått fnatt och håller på att explodera av stridigheter och förtryck. Vi måste vara redo för vad som helst.

14045589_167125527049939_5433624650955234750_n

Speciellt nu när vi ser att rasismen och förtrycket mot nordfolket normaliseras på samhällsnivå. Det är fritt fram att hata och diskriminera den Skandinaviska urbefolkningen. Detta med att Svenska flickor och kvinnor misshandlas,våldtas och mördas händer även andra urbefolkningar. Läste en otäck artikel för några år sedan om hur nordamerikanska indiankvinnor mördas i Kanada. Inkräktarna vill dominera och förnedra det folk och land man koloniserar. Man vill trampa på den underlägsna ras man har kuvat

Allt som nu sker visar vilken agenda som måste sättas. Det finns ett enormt missnöje och frustration och det måste kanaliseras ut i metoder och vägar att ta sig fram och ta oss ut från situationen med. Vi vet också att urfolk ofta får ett högre tal alkoholister missbrukare som helt enkelt dricker bort bekymren och smärtan. Inte riktigt där vi är, men till viss del och problemet måste övervakas och motverkas.

Plikttrogenhet, lojalitet och pålitlighet är viktigt för oss. Det vi måste göra är att väga plikt mot konsekvens. Tror vi att göra sin plikt är det yttersta eller finns det större sammanhang att ta hänsyn till? Inaktivitet kan också vara ett negativt handlande.

Frågan är om risken för repressalier i ett möjligt efterliv ska stå emellan oss och ett fullskaligt deltagande i verkligheten? eller om avstående från att göra sin plikt av olika skäl faktiskt ger repressalier på efterlivet och de efterkommande?

Dessa naturlagar är till för att reglera liv och möjliggöra syftet med liv. Vi ska se oss som skapare av möjligheter och inte som offer för konsekvenser. Jag tror den Nordiska etiken finner för gott att göra sin plikt, att göra det som krävs i detta livet. Vilket innebär att sätta hårt mot hårt när det gäller. Det finns ett syfte med att blota en gång om året till alla hjältar av folket som stridit för vårt väl och ve, och fått betala det högsta priset för för vår möjlighet att finnas till. Vi skålar för deras namn i cirkeln. Detta innebär att så länge det finns ett Nordiskt folk och tradition så lever hjältens minne kvar.

Vår etik ska grunda sig på vår moral och våra målsättningar. Precis som attityd styr beteende så ska den Nordiska etiken styra vårt handlande och förhållande med omvärlden.

sibbe bladh 1

Av Sibbe