Om etik

Nordisk etik hör man inte ofta talas om. Först vad är etik?

Etik och vad som är etiskt rätt eller fel varierar på varifrån man kommer eller situation. I vårt fall de Nordiska folken. Vad är vår etik? Etiska riktlinjer och lagar reglerar och ställer  krav på processer. I vårt fall den Nordiska urfolksfrågan.

Etik (från gr. ethos, ‘etos’, ‘sed’) är en teoretisk och kritisk reflektion över moralen. Den är en vetenskaplig disciplin som hör hemma dels inom den praktiska filosofin (moralfilosofi) och dels inom teologin (moralteologi). Som en vetenskap om moralen studerar den frågan om moraliska omdömens semantiska funktion och frågan om hur moraliska omdömen kan berättigas. Den behandlar också kritiskt frågorna om vad som utmärker en god handling och vad som kännetecknar en god människa. Studiet av etik brukar delas in i tre underområden: normativ etik, metaetik och tillämpad etik.

Normativ etik är ett område inom moralfilosofi eller etik. Den normativa etiken undersöker vilken moral som är den rätta eller mest välgrundade. Den söker anvisa individen rätt handling eller handlingsprincip.

Normativ etik kan ses som ett av tre delområden inom den filosofiska etiken, jämte metaetik där teoretiska frågor om vad de normativa uttalandena egentligen handlar om diskuteras och tillämpad etik, där man söker applicera ställningstaganden inom normativ etik på konkreta problem.

Den normativa etiken inom västerländsk filosofi har fått viktiga bidrag från Aristoteles (dygdetik, den gyllene medelvägen), Epikuros (hedonism) och Platon. Andra filosofer som ses som historiskt viktiga i normativ etik är Thomas av Aquino, Baruch Spinoza, Thomas Hobbes och John Locke (kontraktsetik), David Hume (Humes lag), Immanuel Kant (det kategoriska imperativet, pliktetik), Jeremy Bentham och John Stuart Mill (utilitarism) samt Robert Nozick (nyliberal förespråkare av rättighetsetik). Ayn Rand tillhör även dessa (objektivism)

aristoteles

Aristoteles

Viktiga strömningar inom normativ etik är i delvis överlappande kronologisk ordning dygdetik, kontraktsetik, den teleologiska utilitarismen och de deontologiska strömningarna pliktetik och rättighetsetik, etisk egoism samt omsorgsetik (som av vissa betraktas som en specialvariant av dygdetik).

Konsekvensetik

Det som avgör vad som är rätt och fel ur ett konsekvensetiskt perspektiv är vad resultatet av en handling blev. Svagheten med det är att det kan vara svårt att förutse konsekvenserna i förväg.

Avsiktsetik

Enligt avsiktsetiken är det tanken som räknas. Oavsett konsekvenserna är en handling etiskt rätt om avsikten var god.

Metaetik är studiet av etik ur ett semantiskt, metafysiskt och kunskapsteoretiskt perspektiv. Filosofisk etik kan bedrivas på två olika sätt. Dels kan man bedriva normativ etik. Då försöker man svara på frågan: vad är rätt? Dels kan man bedriva metaetik. Då försöker man svara på frågor av en mer fundamental karaktär, som vad man menar när man säger att något är gott eller rätt. Frågorna kan vara semantiska: vad menar vi med ordet ”rätt” när vi säger att en handling är moraliskt rätt?

metafysiska: I vilken mån kan man säga att ”rättheten” eller ”godheten” existerar i verkligheten? Finns det moraliska fakta?

kunskapsteoretiska: Kan man ha kunskap om moral? Kan man argumentera rationellt i moraliska frågor? Kan man med hjälp av vetenskapliga metoder avgöra vad som är rätt eller fel?

logiska: Vilken logisk koppling finns det mellan olika normativa begrepp, såsom tillåtande, obligatorisk, valfri och borde? Detta område kallas även deontisk logik.

psykologiska: Vad innebär det att ha en åsikt i en värdefråga? Finns det en begreppslig koppling mellan att omfatta en värdeåsikt och att vara motiverad att handla på ett visst sätt?

begreppsliga: Hur analyserar man bäst begrepp i stil med ”bra” eller ”dåligt?”

Metaetik kallas ibland värdeteori. Värdeteori kan dock vara ett något vidare begrepp, som innefattar även studiet av andra typer av värderingar än moraliska, till exempel estetiska. De vanligaste typerna av värderingar som studeras är dock de moraliska, varför termerna ofta används parallellt.

Metaetik eller värdeteori studeras i Sverige inom ämnet praktisk filosofi, där denna under 1900-talet haft en mycket stark ställning.

Tillämpad etik är en filosofisk disciplin som försöker applicera teoretisk etik till praktiska moraliska problem som möter människor i vardagen. Några ämnen som faller under disciplinen är medicinsk etik, rättsfilosofi, ekosofi, djurrättsetik, dataetik och affärsetik. Vid diskussioner om mänskliga rättigheter används också tillämpad etik.

Tillämpad etik kan antingen ses som en av tre delar av den filosofiska etiken, tillsammans med normativ etik och metaetik, eller i vissa sammanhang som en del av den normativa etiken.

Den moderna tillämpade etiken har ibland fått kritik för att den trots att den skall vara tillämpad på konkreta frågor är alltför abstrakt, verklighetsfrånvänd och teoretisk – man talar ibland om ivory tower ethics (”elfenbenstorns-etik”, det vill säga vad moralfilosofer ägnar sig åt i eskapistisk världsfrånvändhet). En grupp teoretiker som vill återföra den tillämpade etiken på verkliga konkreta fall, istället för märkliga hypotetiska, principiella exempel, har myntat termen applied applied ethics (”tillämpad tillämpad etik”) för sin verksamhet.

De olika normativa etiklärorna går att dela upp i tre huvudgrupper: teleologiska, deontologiska och dygdetiska.

Den förstnämnda gruppen hävdar att det är handlingens konsekvenser som avgör en handlings riktighet. Den andra talar istället om absoluta principer som det alltid är fel att bryta mot oavsett konsekvenserna (exempelvis ”det är alltid fel att döda”). Den sistnämnda lägger istället vikten vid hur agenten (individen som handlar) bör vara.

Exempel på olika teleologiska modeller är utilitarism och egoism. De deontologiska modeller går att dela upp i två undergrupper, regel- och handlingsdeontologiska. Exempel på deontologiska modeller är olika teorier om mänskliga rättigheter.

Den vanliga uppfattningen är att moral (av latin) är människors uppfattningar om vad som är rätt och gott. Det är föreställningar som i högsta grad varierar mellan skilda folkslag kulturer och sociala kontexter. Etiken är det teoretiska och kritiska studiet av dessa skilda moraluppfattningar liksom av det moraliska språket. Det innebär att etiken är vetenskapen om moralen.

Moral (av latinets adjektiv moralis, ”det som rör sederna”) är en kvalitativ egenskap i en handling, ett beteende eller hos en person att följa de etiska normerna, att följa god sed. Det kan också betyda förståelsen inför vad som är rätt och fel. Med moral kan också avses regler och principer för handling som människor anser att det är deras plikt att leva efter. Sådana regler och principer studeras särskilt i etiken.

Termen moralisk används som sammanfattning av de beteenden som överensstämmer med god sed för en enskild människa, grupp eller kollektiv av människor. Det betecknar vidare en uppfattning om känslan av vad som är riktigt ur sedlig synpunkt; förhållandet att handla på ett sedligt riktigt sätt eller förmåga därtill.

Konsekventialism, även teleologisk etik, betecknar en grupp etiska läror som menar att:det är meningsfullt att rangordna olika handlingsalternativ med avseende på deras utfall eller konsekvenser, och att man bör välja det handlingsalternativ som är högst rangordnat (eller ett av de högst rangordnade, om det finns flera likvärdiga alternativ).

Olika konsekventialistiska teorier skiljer sig åt i synen på utfall för vem (mig eller kollektivet) och vad är det som ska maximeras (exempelvis lycka, lust (hedonism) eller önskeuppfyllande (preferentialism)). Utilitarismen menar att det är det totala utfallet (”ur universums synvinkel”) som ska räknas, medan egoismen menar att det är utfallet för mig (den handlande agenten) som är det relevanta. All konsekventialism har dock vissa nackdelar och förtjänster gemensamma.

En invändning är att man inte kan överblicka konsekvenserna av en persons handlingar eller ens personens handlingsalternativ i en situation. På detta skulle en konsekventialist svara att man bör skilja på riktighetskriterium och beslutsmetod. Riktighetskriteriet säger oss vad som är en riktig handling, vad man bör sträva mot. Beslutsmetoden är hur man bestämmer hur man ska handla, exempelvis handla så att man maximerar det förväntade goda. Det är inte alla som anser konsekventialism vara det bästa riktighetskriteriet som anser att det är den bästa beslutsmetoden.

Till exempel John Stuart Mill menar att det att använda konsekventialistisk utilitarism som beslutsmetod kan få sämre följder än att använda till exempel vardagliga moraliska uppfattningar, alltså bör man inte använda det. Sidgwick drar resonemanget ännu längre, och menar att om argumenten för hur bra utilitarismen är skulle bli allmänt kända, så skulle allmänheten börja använda den som beslutsmetod, vilket skulle få så negativa konsekvenser att utilitarismen bör hållas hemlig.

En annan invändning är att för mycket tillåts eller med andra ord: ändamålet helgar medlen. Om det ger de bästa konsekvenserna så bör man till exempel koka barn i olja. Mot detta skulle kanske en konsekventialist invända att koka barn i olja omöjligt kan ha goda konsekvenser.

Ett annat exempel på ett liknande problem, specifikt för utilitaristisk konsekventialism, är när en handling ger som konsekvens stort lidande hos ett fåtal personer, och lite njutning åt ett stort antal. Då kan detta fortfarande vara den handling som leder till störst sammantagen nytta. De som är kritiska mot konsekventialismen menar att en moralteori måste innehålla moraliska restriktioner och/eller moraliska friheter.

Utilitarism är en teori inom normativ etik som föreskriver att den rätta handlingen (se konsekventialistisk etiklära) är den som maximerar nyttan, det vill säga maximera utfallet av lycka och minimera utfallet av lidande. Ofta sammanfattas läran lite felaktigt i devisen största möjliga lycka åt största möjliga antal.

Som lärans fäder brukar filosoferna Jeremy Bentham, James Mill och John Stuart Mill nämnas. Bland de moderna utilitaristerna återfinner vi bland andra Peter Singer, Michel Onfray och Torbjörn Tännsjö. Utilitarismen är inte en enhetlig lära utan uppvisar stor variation. Någon form av utilitarism är en av de vanligaste grundfilosofierna hos moderna moralfilosofer och samhällsvetenskapliga forskare.

tännsjö

Kommunisten Torbjörn Tännsjö

Subjektiv kontra objektiv konsekventialism

En skiljelinje går mellan objektiva och subjektiva konsekventialister. En objektiv konsekventialist menar att det är det faktiska utfallet som är moraliskt relevant. En subjektiv konsekventialist menar att det är vad den handlande agenten tror – eller rationellt borde tro – kommer att bli utfallet som är relevant.

Negativ utilitarism

Negativ utilitarism är en konsekventialistisk och teleologisk etiklära som bygger på utilitarismen men som till skillnad från utilitarismen menar att det etiskt rätta valet är det som minimerar lidandet för det största antalet.

Handlings- kontra regelutilitarism

En tudelning av utilitarismen kan göras i handlingsutilitarism och regelutilitarism. Den förstnämnda och vanligaste formen av utilitarism menar att vi ska handla så att konsekvenserna blir så goda som möjligt för alla individer i frågan. Den andra formen menar att vi ska handla så att om handlingen skulle upphöjas till regel skulle den ge de bästa följderna. För att åskådliggöra skillnaden kan vi tänka oss att tre patienter kommer in till ett sjukhus. Samtliga är döende men två av dem kan räddas om organ tas från den tredje och implanteras i de två. Handlingsutilitaristen skulle säga att vi bör döda den ene så de andra får leva. Regelutilitaristen säger att vi inte ska döda någon (alltså låta samtliga dö) eftersom om vi skulle döda någon av patienterna för att ta dennes organ skulle vi undergräva förtroendet för sjukvården.

Deontologi eller deontologisk etik (från grekiska/déon/,’plikt’ och /lógos/, ‘ord’, ‘förnuft’, pliktlära), är en term för normativa teorier inom etik med innebörden att en handling eller regel ska bedömas utefter sitt intrinsikala värde (ungefär: sitt inneboende värde).

Enligt deontologisk etik beror en handlings värde (antingen helt eller delvis) på dess pliktvärde – ett inneboende värde som avgörs av huruvida handlingen har utförts i enlighet med en gällande etisk norm. Detta i kontrast mot konsekventialistisk etik – som bedömer handlingen efter dess konsekvenser. Enligt renodlad deontologi beror alltså hur rätt en handling etiskt sett är inte på konsekvenserna av den, utan avgörs efter huruvida handlingen stämmer överens med det som är rätt efter plikten, vilket benämns handlingsdeontologi, eller har utförts i överensstämmelse med någon gällande etisk norm, vilket benämns regeldeontologi. Exempel på förstnämnda är pliktetiken och på sistnämnda rättighetsetiken.

Den deontologiska etiken kan ses som en motsats till den konsekventialistiska, eller med ett motsvarande begrepp teleologiska, etiken.

Dygdetik är en normativ gren till skillnad från andra grenar av etiken som istället betonar att goda handlingar är handlingar som leder till vad som är gott (konsekventialism) eller som betonar människans plikter (deontologi). Vad som är en dygdig handling bedöms efter vad en (annan) dygdig människa hade gjort i samma situation.

Dygdetikens grundpelare är tre fundamentala begrepp: dygd, praktisk visdom och eudaimoni. Dygder uppfattas inom dygdetiken som karaktärsdrag snarare än som handlingar. Dygden ”ärlig” innebär med andra ord för en dygdetiker inte det att tala sanning om personen gör så av rädsla för konsekvenserna eller av andra odygdiga skäl, utan en stark motvillig känsla inför lögnen. Från Aristoteles, som är en viktig gestalt inom dygdetiken, har termen eudaimoni inlånats, vilket innebär ‘lycka’, ‘välmående’. För dygdetiken hålls rationellt tänkade framför instinkter, och handlingar bör bedömas med rationella argument istället för efter den handlandes instinktiva begär.

Teleologi, av grek. telos ”mål” är en filosofisk riktning som innebär att allt kan och bör förklaras med utgångspunkt från dess ändamål. I Aristoteles filosofi innehar teleologin en central roll, och innebär närmast att det finns ett syfte som varje ting försöker uppnå. Sålunda strävar inanimata objekt efter vila, vilket Aristoteles ansåg förklara att en boll som sätts i rörelse småningom kommer att stanna. Dock vet vi sedan Newtons dagar att detta inte är den egentliga anledningen till att bollen stannar.

För människan är det högsta målet eudaimonia, som närmast kan översättas med ”glädje” eller ”blomstring”, och som förverkligas genom ett liv i enlighet med dygderna.

Eudaimonia är ett grekiskt ord som vanligtvis översätts till lycka. Eudaimonia skiljer sig emellertid från det moderna begreppet lycka i det att det förra betecknar ett mer varaktigt tillstånd av välgång eller välbefinnande, och det senare är av mer subjektiv karaktär med associationer till tillfälliga intensiva mentala tillstånd.

Jag skulle vilja tro att den Nordiska etiken präglas av realism och pragmatik, ödmjukhet, visdom, upphöjd moral och nyttiga och rättvisa målsättningar. Vi har en agenda att leva som ett fritt Nordiskt folk, men det betyder inte nödvändigtvis att vi vill skada andra. Vi har inget i andras affärer att göra, sköt dig själv och skit i andra som vi säger i Sverige. Vi dödar inte i onödan, vi är inte drivna av sjuka mordiska lustar utan vi dödar om vi måste, fast bara av självförsvar eller annat giltigt syfte. Vi jagar och fiskar för att få mat, och vi respekterar naturens okränkbara rätt till existens då vi är en del av den och vår existens hänger på dess välmående. Vi tror på jämlikhet och frihet. Hur ska vi kunna ha en Nordisk etik som omfattar dessa värden utan att förlora vårt självbestämmande och oberoende? Hur ska vi tillämpa vår etik utan att det blir självdestruktivt?

Samfälligheten för Nordisk sed skriver så här på sin hemsida:

`(”Nordisk etik bygger också på att man är skyldig att följa normer och värderingar för kollektivets skull, för släktens fortlevnad, för bygdens stabilitet och för världens ordning. Var och en är ansvarig för sina gärningar. Att stå för det man gjort, att ta ansvar och att göra rätt för sig — det kallas heder. Att göra ont mot andra fläckar den egna hedern. Var och en har ett värde i sig själv som man måste värna om genom att vara hedersam. Ingen är en isolerad ö – allt man gör hänger samman med omvärlden. Heder är en dygd. Vad som är rätt och fel har vanligen formen av normer eller dygder. En dygd är en god moralisk egenskap som man söker leva upp till. En annan hednisk dygd är till exempel ödmjukhet. För att vara ödmjuk så måste man inse sin mänsklighet och sina begränsningar och inte försöka trotsa världens ordning. En annan dygd är rättvisa, och för att leva upp till den dygden så måste man försöka göra rättvisa saker och inte acceptera orättvisa i sin omgivning.
Hednisk religiös etik bygger på att visa respekt. Respekt gentemot människor, växter, djur och makter. Vi må vara oense med vissa men vi visar dem respekt. Vi föder upp djur och slaktar dem, men med respekt. Vi möter seder och traditioner som vi inte alltid förstår — men vi respekterar dem.,,,,,,)

En definition jag tror de flesta i SHF skulle skriva under på!

Dygdetik beskriver närmast den Nordiska etiken då vi alltid hyllar och eftersträvar höga ideal, både på det personliga och det kollektiva planet. Att alltid göra ”rätt” för sig och vara en rättskaffens människa. Att vara hjältemodig, rättvis och stor. På engelska heter ordet fel ”wrong”. Det väldigt målande ordet ”Vrång” på svenska betyder ju att man är tvärtom, att man är tvär och dum. Alltså tycker vi inte om när folk är helt tvärtom från allt vi tycker om och de värderingar vi delar.

Folksjäl, tyska: Volksgeist, avser en överindividuell entitet som utgörs av ett folks kollektiva medvetande. Där är fullt med stolthet och gemensamma anlag som påverkar vad vi tycker är rätt och fel. Hamingja den från ätten nedärvda lyckan och tursamheten. Utöver det rent vetenskapliga så tror vi på en rad fenomen som mystiskt uppträder i folkslagen i form av förmågor och egenskaper. Folksjälen representerar en enhetligt etnisk folkgrupp och är också viktigt i hur vi ser på Nordisk etik.

Etikettregler är regler för umgänge människor emellan. Etiketten skiljer sig mellan olika kulturer. folk och tidsåldrar. Takt är ett begrepp för visande av omdöme och hänsyn i sociala relationer. Takt är viktigt i Norden och det innebär att man inte gör intrång på andra människors heder eller personliga integritet. Det är en viktig del av den sociala kompetens vår Nordiska etik kräver.

Jag har slutit mig till Else Christensens tes om Innangård och Utgård. Hon skriver:

(”Hur många av oss släpper idag in främlingar till familjen? Hur många är ”deltids” Odinister – om det finns en sådan sak? – som bara återspeglar vår tro, moral och sådant när de är runt andra Odinister? Hur många av oss spenderar mer tid i Utangard än de gör i Innangard?
Innan någon kan ge ett ärligt svar, måste de måste förstå vad som i gamla tider menades med de två termerna. Våra mycket tidiga förfäder var bestämt ”isolationister”; deras stammar eller klaner var deras allt, den enda verkliga världen som fanns för dem. Utanför deras skyddade territorier Utangard, det okända, det farliga, skrämmande och allmänt tänkt som ett dåligt ställe där alla slags skräckinjagande saker var möjliga. Inom stammen var Innangard – stammens hem sedan urminnes tider, en välkänd plats och därför älskad, skyddad och säker.
Utomstående visades gästfrihet, vilket kännetecknar alla germanska folk, men det gick inte längre än så. Utomstående fick sällan stanna och accepterades vanligtvis inte som äktenskapspartner för de unga tjejerna. Främlingar hade inte tillträde till stamkultens inre värld av rikedomar, historia eller gamla seder och bruk. Sådana saker var bara möjliga när utomstående hade bevisat sig värdig och blivit initierad i stammen.
Denna ”isolationism” gjorde det möjligt för folktraditioner, seder och religiösa övertygelser att vara oförorenade av utländska influenser i tusentals år, tills monoteismen och fortfarande senare, dess fula syskon Universalism, kom till hemlandet.
Den kampen varade länge, och det fortsätter fortfarande inom våra besläktade stammar såväl som på andra områden. Nu i Vinland 2000 C.E. hanterar vi plågan med de monoteistiska en-gud-religionerna, men ännu mer bekymmer har det blivit genom förnyade ansträngningar av så kallad globalisering. Vårt folk har inte längre makt över stammen, Innangard med sin säkerhet och komfort. Istället finner vi oss borta i Utangard, sökandes, alltid sökande, men hittar inte längre det vi söker.
Vissa av oss har återigen bildat blotlag, gäng eller rörelser inom vilka vi arbetar för denna sak. Vägen – våra förfaders urgamla kod, i ett försök att återuppbygga vårt förlorade Innangard, en stor och välbehövlig uppgift. Men hur många har tillåtit främlingar in i vår säkerhet? Hur många bär idag Hammaren och vet vilken betydelse den har?. Och ännu viktigare, hur många andra bär Hammaren av anledningar som inte är av stammen kopplade till våra folkliga sätt? För många är jag rädd.
Vårt sätt är inte lätt, och det hävdar ingen heller att det är; och vi måste vara tålmodiga med dem som försöker – trots allt är vi ju alla människor? – ok! Till detta säger jag både ja och nej; Säkerligen gör vi alla misstag och tar dåliga beslut. Även gudarna – som gav Loki många chanser, men så småningom måste kasta honom ut ur Innangard. En viktig sak att komma ihåg – idag håller vår Innangard framtidens fröer, vår väg; hur mycket ”dåliga frön” kan vi absorbera? Vi känner till problemen med att försöka följa den antika koden, och vi måste vara toleranta för dem som gör en stor insats, men hur långt kan vi gå? Kanske om vi titta på våra egna ansträngningar för att ändra våra attityder så ger det oss det bästa svaret.”),,,,,

Från Elsie Christensen’s “The Odinist” periodical, 2001, issue #152

elsie

De Nordiska folken behöver egentligen sin egen civilisation vilken fungerar som en skyddad zon där våra sociala värderingar och sätt att leva och vara på skyddas från omvärlden. Utgård är i den Nordiska mytologin platsen för kaos och onda makter. Namnet utgård symboliserar den förstörelse som hotet från omvärlden utgör.

Hur ska vi väga skadorna och de sociala problemen mot varandra. Att ligga i ständig konflikt med omvärlden och ha en egen Nordisk civilisation och vad det kostar i form av uppoffring, människoliv och kamp jämfört mot att ingå i blandsamhället och sakna egna rättigheter, land och kulturarv.

Många Skandinaver har inte vilja, ork eller förmåga att våga vara suveräna. De böjer sig direkt för att det är mest funktionellt och bekvämt. Man orkar inte tjafs, man vill bara leva och sköta sitt eget. Andra blir jättearga av situationen och grämer sig och gör motstånd. Vi vill inte ställa till bråk och göra illa andra, det går emot vår natur och känsla för ordning och perfektion. Vi är helt enkelt superciviliserade. Vi vet inte hur vi ska hantera det kaos som väller in i vår värld. Därför har vi hamnat i ett tillstånd då vi slits mellan två olika verkligheter samt mellan etik och moral. Hur vi vill se världen passar inte ihop med verkligheten eller mardrömmen som växer fram runt oss. Plötsligt är det krig i vårt land. Folk från andra länder springer och skjuter med tunga vapen i våra städer. Kriminaliteten och själviskheten bara växer i lavinartad takt. Landet reflekterar inte längre våra inre drömmar och mål. Diskrepansen är enorm och klyftan bara växer.

Vår etik, Nordisk etik måste alltså innehålla ett visst mått av utilitarism då vi måste göra avsteg från humanism och ibland även moral för att värja oss. Krig är en del av det Nordiska arvet. Vi hade väl alla hoppats att mänskligheten hade nått ett högre stadium av förstånd när vi byggde världens nationer. Att de skulle leva i samförstånd och intelligens och att krigens mörka tider var över. Men som vi ser rasar Ragnarök alltjämt på mot undergången. Hatet och oförståndet multipliceras och sprider sig i rasande tempo. Om vi vill existera måste vi kunna möta världen som den verkligen är, vi måste kunna vara starkare och smartare än alla hot.

Den starke har kanske ingen moralisk rätt att regera över de svagare men så fungerar naturlig verklighet i praktiken. Trots tusentals år av civilisation så är det djungelns lag som gäller och då är det fiendens beteende som sätter den typen av etik som krävs. Vi väljer inte själva vägen av krig och konflikt, det pådyvlas oss av en galen värld som fått fnatt och håller på att explodera av stridigheter och förtryck. Vi måste vara redo för vad som helst.

14045589_167125527049939_5433624650955234750_n

Speciellt nu när vi ser att rasismen och förtrycket mot nordfolket normaliseras på samhällsnivå. Det är fritt fram att hata och diskriminera den Skandinaviska urbefolkningen. Detta med att Svenska flickor och kvinnor misshandlas,våldtas och mördas händer även andra urbefolkningar. Läste en otäck artikel för några år sedan om hur nordamerikanska indiankvinnor mördas i Kanada. Inkräktarna vill dominera och förnedra det folk och land man koloniserar. Man vill trampa på den underlägsna ras man har kuvat

Allt som nu sker visar vilken agenda som måste sättas. Det finns ett enormt missnöje och frustration och det måste kanaliseras ut i metoder och vägar att ta sig fram och ta oss ut från situationen med. Vi vet också att urfolk ofta får ett högre tal alkoholister missbrukare som helt enkelt dricker bort bekymren och smärtan. Inte riktigt där vi är, men till viss del och problemet måste övervakas och motverkas.

Plikttrogenhet, lojalitet och pålitlighet är viktigt för oss. Det vi måste göra är att väga plikt mot konsekvens. Tror vi att göra sin plikt är det yttersta eller finns det större sammanhang att ta hänsyn till? Inaktivitet kan också vara ett negativt handlande.

Frågan är om risken för repressalier i ett möjligt efterliv ska stå emellan oss och ett fullskaligt deltagande i verkligheten? eller om avstående från att göra sin plikt av olika skäl faktiskt ger repressalier på efterlivet och de efterkommande?

Dessa naturlagar är till för att reglera liv och möjliggöra syftet med liv. Vi ska se oss som skapare av möjligheter och inte som offer för konsekvenser. Jag tror den Nordiska etiken finner för gott att göra sin plikt, att göra det som krävs i detta livet. Vilket innebär att sätta hårt mot hårt när det gäller. Det finns ett syfte med att blota en gång om året till alla hjältar av folket som stridit för vårt väl och ve, och fått betala det högsta priset för för vår möjlighet att finnas till. Vi skålar för deras namn i cirkeln. Detta innebär att så länge det finns ett Nordiskt folk och tradition så lever hjältens minne kvar.

Vår etik ska grunda sig på vår moral och våra målsättningar. Precis som attityd styr beteende så ska den Nordiska etiken styra vårt handlande och förhållande med omvärlden.

sibbe bladh 1

Av Sibbe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s