En orättvis urfolkspolitik i Sverige.

Ministern Amanda Lind uttalar sig om Sveriges urfolkspolitik säger inte ett ord om det Skandinaviska urfolket. Det här är statens beklagliga nonchalans och härskarteknik. Genom att bara tala endast om samerna så vill de få oss att känna att vi inte räknas, att vi inte finns.

Amanda_Lind_-_2019_(48176996067)_(cropped)

Så här säger hon :.”Den politik jag driver bygger på tre principer. Den första är att samerna enligt svensk grundlag har en särskild ställning som urfolk. Sverige har också ingått ett antal internationella åtaganden om mänskliga rättigheter som tillförsäkrar urfolks rättigheter. Regeringen arbetar också i riktning mot att ratificera ILO 169, men i dagsläget har vi inte den majoritet i riksdagen som krävs. Oavsett detta vill jag vara väldigt tydlig med att regeringens politik självklart utgår från det faktum att samerna är ett urfolk och vi arbetar utifrån de förpliktelser som det medför för staten. I dagsläget arbetar vi dessutom med nästa stora grundbult gällande samiska rättigheter: en Nordisk samekonvention tillsammans med Norge och Finland.”

Man ska ha klart för sig att Amanda Lind inte på något sätt representerar nordfolken, skandinaviens ursprungsbefolkning när hon utalar sig här. Hon är en representant för ”majoritetsamhället” som hon själv uttrycker det. Hon talar alltså inte för de etniskt Skandinaviska urfolken. Detta är oerhört viktigt att poängtera!. Så när Amanda Lind och övriga samhällsrepresentanter pratar om ”vi” så är det endast det moderna samhället och deras brott mot mänskligheten de representerar.

Hon säger: -”Tiden av rasbiologi och synen på samer som en lägre stående grupp som majoritetssamhället kan styra och ställa med är förbi”.

Vi har århundraden av förtryck, marginalisering, rasism, diskriminering och undanträngning av det samiska folket bakom oss, sa kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP), vid samernas nationaldagsfirande 6 februari.

Amanda Malm och Alice Bah Kunke är några av de högsta representanterna för ett samhälle som har anledning att skämmas över hur de har behandlat det samiska folket. Denna skuld vill hon att vi kollektivt ska bära med dem, trots de flesta urskandinaver inte har haft mycket kontakt med samer, har levt på skilda geografiska ytor och inte på ett administrativt plan varit en del av förtrycket mot samer.

Amanda Lind säger :-”Detta förflutna av kränkningar och övergrepp är inte bara samernas historia – det är alla svenskars historia”.

Men faktum är att samerna inte hade det heller speciellt dåligt, förräns det industriella urbana samhället som Malm och Kunke representerar i dag tog form. Jag vill ge en lite mer historisk bakgrund om vår verkliga relation till samerna.

Samerna har bott i Sapmi och vi i Skandinavien. Mellan oss har gränsen mellan de samiska, finnougriska och germanska världarna, kärnområdena och kultursfärerna gått. Det är de moderna staterna som har varit i Sapmi och annekterat och koloniserat, inte vi. Den skandinaviska ursprungsbefolkningen har historiskt sett god kontakt med samer och andra uralfolk. Det har alltid varit affärer, kulturellt utbyte och vänskap. Samerna adopterade flera av asatrons gudar, och samer och finnar har inspirerat och påverkat den sk nordgermanska kulturen. Vi Skandinaver tillhör en urkultur som ingår i den cirkumpolära kretsen av kulturer.

Olaus Magnus Historia om de nordiska folken

Träsnitt från Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Nordens olika folkslag i form av en avbildad moskovit, en finne, en same och en göt.

Språkvetenskapen bekräftar genom samiskan och fornnordiskan de fredliga kontakterna. Bland de cirka tvåhundra fornnordiska lånord som finns kvar i dagens samiska kan några dateras till före 600-talet och merparten till senast på Ottars tid. De berör de flesta områden: handel, båtbyggande, renmjölkning, vardagsliv och familjejuridik, med ord för samhällsorganisation som ting, råd, arv och att äga, liksom för handelsvaror som yxa, kniv, nål, guld och silver. Inflytandet har även gått i andra riktningen, från samiska till fornnordiska. Det tyder på utbredd tvåspråkighet och ömsesidig respekt. En period med betydande samisk påverkan på fornnordiska språk tycks ha varit cirka 650–850 e Kr. Då lånade skandinaverna inte bara samiska ord som härk, tamren, och vaja, renko.

Även deras grammatik och uttal påverkades – liksom mytologin. Den fornnordiska och den samiska religionen var tillräckligt lika för att folken skulle känna sig dragna till varandras gudar. Så är exempelvis asarnas Skade, vinterns och skidans gudinna, dotter till samernas fiske- och fågelfångstgud Tjatseolmai, som i asatron blev jätten Tjatse.

e5730563dc9e153e1caafcf0f25a9309

Från 800-talet och framåt finns även nordiska källor om samernas handel och kultur. Dels i berättelsen om Ottar från Hålogaland i Alfred den stores (849–899) engelska översättning och bearbetning av Orosius (död efter 418) världshistoria; dels i Egill Skalla-Grímssons saga från ca 1230 om förhållandena i det som då hette Finnmarken. Ottars berättelse visar att det på 870-talet fanns inarbetade rutiner och bestämda taxor för nordmännens handel och skatteuttag i Finnmarken. Det framgår också av Ottar och andra källor att samerna kom fredligt och frivilligt fram till kusterna med sina varor och skattepersedlar. Sannolikt från 1200-talets slut innehade birkarlarna från Bottenhavets kuster privilegiet att ta upp skatt från samerna, den s.k. birkarlaskatten. Beskattningen skedde i konkurrens med norska och ryska indrivare.

520px-Ottars_reise

Bjarmaland är det fornnorska namnet på norra Ryssland, vilket sedan äldsta tider var bebott av finsk-ugriska stammar. Inbyggarna, bjarmerna, levde på pälshandel. I de isländska sagorna omtalas handelsresor från Norge till sjöss till Bjarmaland, sannolikt till nuvarande Archangelsk och uppför floden Vina, det vill säga Norra Dvina. Nordmännen hade samröre med samer, finnar och bjarmer. Det måste ha funnits en ömsesidig lönsamhet i handeln och erläggandet av tribut eller skatt. Annars kunde de nordiska samerna ha dragit sig österut och handlat direkt med Kievriket och Novgorod istället.

I Olav Tryggvasons saga, i Snorre Sturlassons Heimskringla från 1230-talet, finns en skildring av kristen mission bland samerna under slutet av 900-talet. 1389 beslöt drottning Margareta (1353–1412) att skicka missionärer till samerna i norr. Tvångskristnandet började först senare i samband med reformationen med den svenska stormaktens framväxt.

11621227_fullsize

När den svenska statens grundare Gustav Eriksson Vasa blev riksföreståndare 1521 var det dödsstöten för den i praktiken redan söndrade Kalmarunionen. Sverige tog över som en union av småländer och urstammar som tvingats in i nationsbygget av Vasas Tyska legoknektar. Varav samerna endast är ett av de folken. Gustav hävdade sedan gentemot danskarna svensk ensamrätt till Ishavskusten. Lappbyarna där var skattlagda markägare under svenska kronan. Därmed tillhörde området Sverige, menade han.

Detta gjorde han även med de svenska folkländerna på samma sätt. Vi skandinaviska urfolkstammar i Sverige förlorade friheten och självständigheten samtidigt som samerna. Men samerna drabbades långt ifrån så svårt som skandinaverna. Ingen försökte döda eller fördriva hela Lapplands befolkning, den var alltför värdefull för statsfinanserna. I stället skulle den kristnas på ett sådant sätt att de flesta överlevde. Medan hundratals svenskar söderut avrättades för sin hedniska urfolkskunskap, andlighet och traditioner med anklagelser om häxeri och vantro har så vitt känt en enda same avrättats för sin tro.

haxa

Senare fastslog Gustav i flera kungliga brev de samiska rättigheter som följde med skattskyldigheten. 1526 föreskrev han lapska nämnder i domstolarna, 1543 att lapparna skattemässigt var jämställda med bönder – viktigt för markäganderätten – och hade jakträtt även nedanför lappmarksgränsen.

1551 kom den viktiga förordningen att lapparna ägde sina marker mobilis et immobilis, fast och rörligt, det vill säga både marken och allt villebråd där, liksom alla fiskevatten. Det var således ordning och reda mellan samerna och kronan.

Successivt med början 1528 drogs birkarlarnas beskattningsrätt in till kronan, för att helt upphöra under Karl IX:s (1550–1611) regeringstid. Beskattningen kom då att skötas av lappfogdar. Samernas land delades in i lappmarker: Pite lappmark, Lule lappmark och Torne lappmark. Kemi lappmark sträckte sig ursprungligen ända till Norra Ishavet.

Vid freden i Teusina 1595 erkändes finska Lappland som svenskt, hela gränsen mellan Sverige och Ryssland slogs fast 1629–1635. Sverige hade även skatteanspråk i Varanger lappmark, ungefär motsvarande Finnmarks fylke. Först 1751 fastställdes gränsen mellan Sverige och Norge, från Idre och Särna socknar i Dalarna, respektive Røros i Trøndelag fylke i söder till Sør-Varanger Finnmark i nordost (Strömstadstraktaten). Ända till dess togs skatt upp från samma samer av båda länderna. I förhandlingar mellan Sverige och Ryssland 1826 fastställdes de sista nordliga gränsavsnitten från Sør-Varanger till Petsamo (norska Peisen, ryska Petjenga, även Ishavsfinland), till dess de s.k. fællesdistrikten, mellan Norge, Ryssland och Finland.

Det var på 1800-talet med industrialismen och exploateringen av Lappmarkens skogar, vattenkraft och gruvor tog som nedbrytningen av samiska rättigheter tog fart på allvar. Rasbiologin blev ett lämpligt redskap. En mer än tusenårig respekt för en befolkning och dess näringar förvandlades på bara några år till förakt och exploatering.

nma.0052720

Vid 1800-talets slut sågs samerna som ett primitivt folk utan värde. Det var en oerhörd kontrast mot 1700-talets syn på det svenska samhället som en mosaik av folk och försörjningssätt, där alla var lika nyttiga i byggandet av en upplyst, rationell och ekonomiskt sund stat.

IWE0dD5rrDkZKOd0qDo9v8tR1aM

Sameland, är det område som omfattar samernas historiska bosättningsområden. Sápmi sträcker sig över hela Nordkalotten samt en stor del av Skandinaviska halvön. Området omfattar delar av Sverige, Norge, Finland och Kolahalvön i Ryssland. Området är totalt ungefär 388 350 km² stort och har en befolkning på totalt 2 317 159 invånare. Antalet samer i området är svåruppskattat, men Samisk informationscentrum uppger att antalet samer i Sápmi är cirka 80 000.

384px-LocationSapmi

Men det är i gränsregionerna det förekommer spänning mellan samerna och deras grannar. Och det är likadant jorden över. Kultur och etniska områden har gränser, och dessa gränser är inte absoluta utan lite flytande. Självklart finns det ett ”vi och dem”. och ett visst mått av konkurrans när det gäller olika folk och kulturer. Speciellt då Skandinaverna var bofasta nyttjare av land. Det förekommer även att svenska Sápmi anses sträcka sig ned i Mellansverige. Den uppfattningen baseras på att skogssamer och sockenlappar under historisk tid levt så långt söderut som i Västmanland, parallellt och i samspel med den skandinaviska bondebefolkningen.

Samerna är egentligen ett nomadfolk. Nomader är folkgrupper vars samhällsorganisation och försörjningsmönster är förbundna med ett icke bofast levnadssätt. Boskapsskötsel är vanligen huvudnäringen och förflyttningen (nomadisering) hänger bland annat ihop med djurens byte av betesområde. Nomaderna lever ofta i mobila typer av bostäder. Nomadernas kultur och livsföring är anpassad till betesmarkernas förändring mellan torrtiden och regntiden och/eller olika temperaturer vid olika årstider.

unnamed (2)

Ny genetikforskning visar att den samiska gruppen har utvecklats genom tillskott från flera olika håll vid olika tidpunkter av flera olika jägar-samlarfolk som rörde sig över Nordkalotten, och att samer, nordisktalande och finsktalande bönder kunde beblanda sig med varandra under järnåldern. Detta tolkas som att den samiska kulturen fick sin speciella form genom den halvnomadiska renskötseln, som uppstod för omkring 2500 år sedan, snarare än genom en strikt avgränsad folkgrupp. Inte desto mindre har samerna kallats för en genetiskt unik befolkning. Med detta menas inte att samerna skulle ha unika gener, utan att en del genvarianter förekommer i annan frekvens hos samerna än hos andra folkslag.

unnamed (3)

Samerna har ett eget område. De har en egen regering. Detta har inte vi andra nordiska urfolk. En del säger att eftersom vi har varit här längre i norden så borde vi också få samma rättigheter. Så fungerar det inte. Urfolk måste själva definera sig som urfolk. Efter 1800-talet är det ingen som har gett samerna deras rättigheter och särställning gratis. Detta är inget som de förtjänar mer än andra nordiska urmänniskor men de har jobbat stenhårt för detta. Sametinget tog nästan 100 år att skapa. De får respekt för att de är ordentligt organiserade. De är smarta, de jobbar över generationer, de strävar mot sitt mål. Kanske är det tundra- fjällvärld och de vita vidderna med dess obönhörliga villkor som gjort dem envisa och starka, kanske har de svåra förhållandena gjort dem visa. Jag vet inte, men de besitter något som skandinaverna behöver lära sig i form av självrespekt.

520px-Bajarmaland

The Northern Land (Apollinary Vasnetsov, 1899).

Källor:

Sametinget
Svd
Wikipedia
Världens historia
Aftonbladet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s