När en del kritiserar mig att vara för mycket hedning säger jag till mitt försvar att jag kommer från en hednisk familj av nordiska folktroende. När jag var liten satt jag i farfars knä och såg hans tårar rulla när han berättade för mig om sina upplevelser med vättarna.

Hedendomen är mitt innersta väsen, det är min kulturella bakgrund. Jag skulle inte kunna vara något annat än mig själv även om jag försökte  och tro mig det har jag gjort. Jag prövade som ung andlig sökare olika andliga inriktningar och studerade olika traditioner. Min bokhylla hade det mesta. Vilket gav mycket kunskap. Men man stöter alltid på den etniska aspekten inom alla traditioner och spirituella skolor och trosuppfattningar, då de är etniskt betingade i sin essens och inte universiella.

Det är djupt sorgligt att västerlänningar springer och svansar efter hinduerna vilket är en strikt etnisk religion. I hinduismens system är de kastlösa, och att betrakta som djur. Ändå fyller dessa västerländska andliga sökare hinduiska sekter med generöst ekonomiskt och moraliskt stöd och hjälp att sprida skiten till andra intet ont anande naiva västerlänningar.

Samma sak med bibeln vilket är Israels religion. Den lär läsarna att dyrka det judiska folket och dess gud. Vilket säkert är jättekul tills personen inser att den alltid är utanför, utlåst från den inre världen av de abramitiska folkens värld.

Tro kan fylla en människa med kärlek, kraft och energi. När sökaren så når sina första stadium av andlig upplysning så flödar en övernaturlig energi genom kropp och ande. Detta tillstånd vill prästerna ska tro att det är ”gud”, att det är ”frälsningen”, medans det i själva verket är ett normalt stadium i den andliga utveckling som sker inom individen.

De olika etniska religionerna och traditionerna ska vara isolerade världar. Egna dimensioner där unika saker kan läras och kännas. För att få ta del av det måste vara infödd eller som Christensen skrev ha blivit accepterad och adopterad av stammen. Ingen utomstående ska själv benämma sig tillhöra en främmande kultur. Utan den sfären ska vara hemlig för omvärlden.

Det är enbart i sin egen etniska andliga tradition där vi kan excellera, det är bara där vi kan delta på en sann energetisk nivå. Endast genom att vara sanna och ärliga mot oss själva kan vi få tillgång till det äkta inom oss, och leva i en autentisk verkligt givande andlig energi.

Vi kopplar då ihop hjärna, hjärta och de olika nivåerna och delarna i oss och ställer oss på den fasta klippan av självkunskap, självrespekt och äkthet. Då känner du dina förfäders kraft och du är en trygg och självsäker människa.

Nu ska vi inte säga att utbölingar inte kan förstå, bidra litterärt eller ekonomiskt, eller ge moraliskt stöd. Det jag åsyftar är mer på en energetisk nivå. En nivå där genetisk och kulturell samhörighet är stor. Det vi kallar Innangården.

Genom våra nordiska rötter så är vår skandinaviska hedniskhet självklar, vår tanke och känslovärld är privat. Den är för oss!. Inte för att vi försöker hålla andra ute, utan för att det är så det fungerar. Det är ett privilegium som måste tas hand om. Det är en del av livets funktion och struktur på jorden. 

Genom att människorna söker sina rötter så kommer de också att rädda världen, då alla urfolkstraditioner och etniska religioner syftar till att förstå och samverka med sin miljö, med sin natur, och att leva i respekt och samförstånd med den naturliga och andliga system och verklighet som skapat dem.

Så hedra dina nordiska rötter med ödmjuk stolthet och var en bra ambassadör för ditt folk och kultur. Världen behöver det!!!

Låt de säga att du är för mycket folklig hedning. I slutändan, vem bryr sig vad folk säger? Det är handling som räknas. Det är sanningen som är viktigast! Och den finner du endast i dig själv och ditt eget personliga arv. Äkta andlig kraft ligger i din egen känsla och vibration, och den får vi bara tillgång till när vi är äkta och sanna. När vi är vad vi tror vi är, när vi tror vad vi är,, då är vi i singulariteten. Då är vi mäktiga och stora, då mår vi som vi ska.