Artikel 1

Urbefolkningar har rätt till att fullt åtnjuta, som ett kollektiv eller som individer, alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som erkänns i FN: s stadga, den universella förklaringen om de mänskliga rättigheterna och internationell människorättslagstiftning.

Artikel 2

Urbefolkningar och individer är fria och likvärdiga med alla andra folk och individer och har rätt att vara fria från allt slag av diskriminering, i utövandet av sina rättigheter, särskilt de som är baserat på deras urfolks-ursprung eller identitet.

Artikel 3

Urbefolkningen har rätt till självbestämmande. Genom kraften av den rätten bestämmer de fritt sin politiska status, de bedriver fritt sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling.

Artikel 4

Urbefolkningen utövar sin rätt till självbestämmande,
de har rätt till självständighet eller självstyre i frågor som rör

.Resolution 217A (III).

Deras interna och lokala angelägenheter, samt sätt och medel för finansiering
Deras autonoma funktioner.

Artikel 5

Urbefolkningar har rätt att behålla och stärka deras särskiljda politiska, juridiska, ekonomiska, sociala och kulturella institutioner, samtidigt som de behåller sin rätt att delta fullt ut, om de väljer det, i statens politiska, ekonomiska, sociala och kulturella liv.

Artikel 6

Varje urfolksindivid har rätt till en nationalitet.

Artikel 7

1. Urfolksindivider har rätten till liv, fysiskt och mentalt, integritet, frihet och personlighet säkerhet.

2. Ursprungsbefolkningen har den kollektiva rätten att leva i frihet, fred och säkerhet som en särskiljd folkgrupp och ska inte utsättas för
någon form av folkmord eller annan våldshandling, inklusive tvångsavlägsnande av barn i gruppen till en annan folkgrupp.

Artikel 8

1. Urbefolkningar och deras individer har rätt att inte
utsättas för tvångsassimilering eller förstörelse av sin kultur.

2. Staterna ska tillhandahålla effektiva mekanismer för förebyggande av, och
åtgärd mot:

(A) Varje åtgärd som har till syfte eller effekt att beröva dem deras integritet som särskiljt folkslag, eller deras kulturella värderingar eller etniska identitet.

(B) Varje åtgärd som har syftet att, eller resulterar i bortskaffandet av deras länder, territorier eller resurser;

(C) Varje form av befolkningsutbyte som har målsättningen eller effekten att den kränker eller undergräver någon av deras rättigheter

D) Varje form av tvångsassimilering eller integration.

E) Varje form av propaganda som utformats för att främja eller uppmuntra
raslig eller etnisk diskriminering riktad mot dem.

Artikel 9

Urbefolkningar och individer har rätt att tillhöra en ursprungsgemenskap eller nation, i enlighet med sina traditioner och sedvänjor i den berörda gemenskapen eller nationen. Ingen diskriminering av något slag får förekomma mot utövandet av en sådan rättighet.

Artikel 10

Urbefolkningar får inte med våld förflyttas från sina länder eller områden. Ingen omlokalisering ska ske utan ett fritt, föregående och uttalat samtycke från de inhemska urbefolkningarna och efter avtal om rättvis ersättning och, om möjligt, med möjligheten att återvända.

Artikel 11

1. Urbefolkningen har rätt att utöva och återuppliva sina
kulturella traditioner och sedvänjor. Detta inkluderar rätten att upprätthålla, skydda och utveckla tidigare, nuvarande och framtida manifestationer av deras kultur, såsom arkeologiska och historiska platser, artefakter, mönster, ceremonier, teknologi och visuell scenkonst
och litteratur.

2. Stater ska genom effektiva mekanismer tillhandahålla gottgörelse, dessa
ska inkludera ersättning, utvecklad tillsammans med inhemska ursprungsbefolkningar med hänsyn för deras kulturella, intellektuella, religiösa och andliga egendom som tagits utan deras fria, föregående och informerade samtycke eller i strid med deras lagar, traditioner och sedvänjor.

Artikel 12

1. Urbefolkningar har rätt att manifestera, utöva, utveckla
och lära ut deras andliga och religiösa traditioner, seder och ceremonier;
Rätten att behålla, skydda och ha privat och avskiljd tillgång till deras religiösa och kulturella platser; Rätten till användning och kontroll
av deras ceremoniella föremål; Och rätten till repatriering av deras föregångares mänskliga kvarlevor.

2. Staterna ska försöka möjliggöra tillgång och / eller repatriering av ceremoniella föremål och mänskliga rester som är i deras besittning genom rättvisa, transperenta och effektiva mekanismer utvecklade tillsammans med
berörda ursprungsbefolkningar.

Artikel 13

1. Urbefolkningen har rätt att återuppliva, använda, utveckla och
föra vidare till framtida generationer sina historier, språk, muntliga traditioner, filosofier, skrivsystem och litteratur, och att utse
och behålla egna namn för samhällen, platser och personer.

2. Staterna ska vidta effektiva åtgärder för att säkerställa att denna rättighet är skyddad och också för att säkerställa att ursprungsbefolkningen kan förstå och bli förstådda i politiska, juridiska och administrativa förfaranden, vid behov, genom tillhandahållande av tolkning eller av andra lämpliga medel.

Artikel 14

1. Urbefolkningar har rätt att etablera och kontrollera deras egna utbildningssystem och institutioner som tillhandahåller utbildning i deras
egna språk, på ett sätt som är lämpligt för deras kulturella metoder för
undervisning och lärande.

2. Urfolks individer, särskilt barn, har rätt till alla nivåer och former av utbildning av staten utan åtskillnad.

3. Staterna ska i samarbete med ursprungsbefolkningen vidta effektiva åtgärder för att urfolksindivider, särskilt barn, inklusive de som bor utanför sina samhällen, att ha tillgång, när det är möjligt, till en utbildning, i sin egen kultur som tillhandahålls på sitt eget språk.

Artikel 15

1. Urbefolkningen har rätt till värdighet och mångfald för deras kulturer, traditioner, historier och deras målsättningar som också ska vara lämpligt återspeglade i utbildning och allmän information.

2. Stater ska vidta effektiva åtgärder i samråd och samarbete med de berörda inhemska urbefolkningarna, för att bekämpa fördomar och eliminera diskriminering och främja tolerans, förståelse och goda relationer mellan det inhemska urfolket och alla andra delar av samhället.

Artikel 16

1. Inhemska urfolk har rätt att skapa egna medier på sina egna språk och att få tillgång till alla former av icke-urfolksmedia utan åtskillnad.

2. Stater ska vidta effektiva åtgärder för att säkerställa att de statsägda
medierna vederbörligen reflekterar urfolkets kulturella mångfald. Stater ska, utan fördomar säkerställa fullständig yttrandefrihet, och uppmuntra privatägda medier att på ett adekvat sätt spegla ursprungsbefolkningens mångfald.

Artikel 17

1. Urfolksindivider och urfolk har rätt att fullt ut åtnjuta alla rättigheter fastställda enligt gällande internationell och inhemsk arbetsrätt.

2. Stater ska i samråde och samarbete med inhemska urfolk vidta särskilda åtgärder för att skydda inhemska urfolksbarn från ekonomiskt utnyttjande och från att utföra något arbete som är troligtvis kan vara farligt eller störa barnets utbildning, eller är skadligt för barnets hälsa eller fysiska, mentala, andliga, moraliska eller sociala utveckling, med hänsyn till deras speciella sårbarhet och vikt av utbildning för deras egenmakt.

3. Urfolk har rätt att inte utsättas för några diskriminerande arbetsvillkor eller annorlunda sysselsättning eller lön.

Artikel 18

Urbefolkningen har rätt att delta i beslutsfattandet i frågor som påverkar deras rättigheter, genom företrädare valda av dem själva i enlighet med sina egna förfaranden, samt att behålla och utveckla sina egna inhemska beslutsfattande institutioner.

Artikel 19

Stater ska samråda och samarbeta i god sed med de inhemska och
berörda urfolken genom deras egna representativa institutioner för att få deras fria, föregående och uttalade samtycke innan de antar och genomför lagar eller administrativa åtgärder som kan påverka dem.

Artikel 20

1. Urbefolkningen har rätt att behålla och utveckla sina politiska, ekonomiska och sociala system eller institutioner, för att vara säkra
på att åtnjuta sina egna medel för livsuppehåll och utveckling, och att engagera sig fritt i alla sina traditionella och andra ekonomiska aktiviteter.

2. Ursprungsbefolkningar berövade sin försörjningsförmåga och utveckling har rätt till rättvist återupprättande.

Artikel 21

1. Ursprungsbefolkningen har rätt, utan åtskillnad, till förbättring av deras ekonomiska och sociala förhållanden, bland annat inom utbildning, sysselsättning, yrkesutbildning och omskolning, bostäder, sanitet, hälsa och social trygghet.

2. Staterna ska vidta effektiva åtgärder och, i förekommande fall, särskilda
åtgärder för att säkerställa fortsatt förbättring av deras ekonomiska
och sociala förhållanden. Särskild uppmärksamhet ska ägnas rättigheter
och speciella behov hos inhemska urfolksåldringar, kvinnor, ungdomar, barn och personer med funktionshinder.

Artikel 22

1. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt rättigheter och speciella behov
för inhemska urfolksåldringar, kvinnor, ungdomar, barn och personer med funktionshinder vid genomförandet av denna urfolksdeklaration.

2. Stater ska vidta åtgärder i samförstånd med ursprungsbefolkningen, för att se till att inhemska urfolkskvinnor och barn har fullt skydd och garanti mot alla former av våld och diskriminering.

Artikel 23

Urbefolkningar har rätt att bestämma och utveckla prioriteringar och strategier för att utöva sin rätt till utveckling. Särskilt har inhemska folk rätt att aktivt delta i utveckling och bestämmande över hälsa, bostäder och andra ekonomiska och sociala program som påverkar dem och så långt som möjligt administrera sådana program genom sina egna institutioner.

Artikel 24

1. Urbefolkningen har rätt till sina traditionella läkemedel och att behålla sina hälsopraxis, inklusive bevarande av deras viktiga medicinska växter, djur och mineraler. Urbefolkningar har också rätt att utan diskriminering få tillgång till alla sociala och hälsovårdstjänster.

2. Urfolksindivider har likvärdig rätt till åtnjutningen av den högsta uppnåliga standarden för fysisk och psykisk hälsa. Stater ska vidta de åtgärder som krävs för att successivt uppnå det fullständiga förverkligandet av denna rättighet.

Artikel 25

Urbefolkningar har rätt att behålla och stärka deras andliga distinkta förhållande till deras traditionellt ägda eller på annat sätt bebodda och använda land, territorier, vatten och kust, hav och andra resurser, och att upprätthålla sitt ansvar till kommande generationer i detta avseende.

Artikel 26

1. Urbefolkningar har rätt till land, territorier och territoriella resurser som de traditionellt ägde, bebodde eller på annat sätt använde eller förvärvade.

2. Ursprungsbefolkningen har rätt att äga, använda, utveckla och kontrollera de länder, territorier och resurser som de genom anledning av traditionellt ägande eller annan traditionell besättning eller användning, liksom de som de på andra sätt har förvärvat.

3. Staterna ska ge rättsligt erkännande och skydd till dessa länder, territorier och resurser. Ett sådant erkännande ska utföras med tanke på seder, traditioner och markbeslutssystem i berörda ursprungsbefolkningar.

Artikel 27

Stater ska upprätta och genomföra, i samförstånd med inhemska berörda ursprungsbefolkningar, en rättvis, oberoende, opartisk, öppen och transparent förfarande, med vederbörligt erkännande och hänsyn till ursprungsbefolkningens lagar, traditioner, seder- och marksystem, som erkänner och bedömer ursprungsbefolkningarnas rättigheter med avseende på deras länder, territorier och resurser, inklusive de som traditionellt ägts eller på annat sätt bebotts eller använts. Ursprungsbefolkningen ska ha rätten att delta i denna process.

Artikel 28

1. Ursprungsbefolkningen har rätt till ersättning, med tillvägagångsätt som kan inkludera återbetalning eller, när det inte är möjligt, rättvis och likvärdig ersättning, för de länder, territorier och resurser som de traditionellt ägt eller på annat sätt bebott eller använt, som har konfiskerats, tagits, ockuperats, använts eller skadats utan deras frivilliga, föregående och informerade samtycke.

2. Om inte annat uttryckligen överenskommits av de berörda urbefolkningarna, ska ersättning ske i form av land, territorier och resurser lika med kvalitet, storlek och juridisk status eller i form av monetär ersättning eller annan lämplig åtgärd.

Artikel 29

1. Urbefolkning har rätt till bevarande och skydd av miljön och produktiviteten hos sina länder eller territorier, resurser och naturtillgångar. Staterna ska upprätta och genomföra biståndsprogram för ursprungsbefolkningen för sådant bevarande och skydd, utan diskriminering.

2. Staterna ska vidta effektiva åtgärder för att säkerställa att ingen lagring eller avfall av farligt material ska ske i ursprungsbefolkningars land eller territorier utan deras fria, föregående och uttalade
samtycke.

3. Staterna ska också vidta effektiva åtgärder för att, vid behov, att program för övervakning, underhåll och återställning av hälsa för ursprungsbefolkningar, som utvecklats och genomförts av det berörda folket som påverkats av sådana material, genomförs vederbörligen.

Artikel 30

1. Militära aktiviteter får inte äga rum i ursprungsbefolkningars land eller territorier, om det inte är motiverat av ett relevant allmänintresse eller på annat sätt fritt överenskommet med, eller på begäran av den berörda ursprungsbefolkningen

2. Staterna ska genomföra effektiv samrådning med den berörda ursprungsbefolkningen, genom lämpliga förfaranden och särskiljt genom deras representativa institutioner, innan de använder deras länder eller territorier för militära aktiviteter.

Artikel 31

1. Urbefolkningen har rätt att bibehålla, kontrollera, skydda och utveckla sitt kulturarv, traditionella kunskap och traditionellt kulturella uttryck, liksom manifestationer av deras vetenskap, teknik och kulturer, inklusive mänskliga och genetiska resurser, frön, läkemedel, kunskap om egenskaperna hos faunan och flora, muntliga traditioner, litteraturer, mönster, sport och traditionella spel och bild- och scenkonst. De har också rätt till behålla, kontrollera, skydda och utveckla sin intellektuella vetande äganderätt över sådant kulturarv, traditionell kunskap och traditionell kulturella uttryck.

2. Staterna ska i samarbete med ursprungsbefolkningen vidta effektiva åtgärder för att erkänna och skydda utövandet av dessa rättigheter.

Artikel 32

1. Urbefolkningen har rätt att bestämma och utveckla prioriteringar, och strategier för utveckling eller användning av deras land eller territorier och andra resurser.

2. Staterna ska samråda och samarbeta i god sed med de inhemska berörda urfolken genom deras egna representativa institutioner för att få deras fria och uttalade samtycke före godkännande av något projekt som påverkar deras länder eller territorier och andra resurser, särskilt i samband med utvinning, användning eller utnyttjande av mineral, vatten eller andra resurser.

3. Stater ska tillhandahålla effektiva mekanismer för rättvis och ärlig ersättning för sådan verksamhet och lämpliga åtgärder ska vidtas för att mildra negativ miljö-, ekonomisk, social, kulturell eller andlig påverkan.

Artikel 33

1. Urbefolkningen har rätt att bestämma sin egen identitet eller medborgarskap i enlighet med deras seder och traditioner.
Detta inskränker inte ursprungsbefolkningarnas rätt att erhålla medborgarskap i de stater där de bor.

2. Urbefolkningen har rätt att bestämma strukturerna, och att välja hur medlemskap utfärdas i deras institutioner i enlighet med deras egna förfaranden.

Artikel 34

Urbefolkningen har rätt att främja, utveckla och underhålla deras institutionella strukturer och deras särskiljda seder, andlighet, traditioner, förfaranden, praxis och, i de fall där det existerar, juridiska system eller seder, i enlighet med internationella mänskliga rättigheter.

Artikel 35

Urbefolkningen har rätt att bestämma individers ansvar till deras samhällen.

Artikel 36

1. Urbefolkningar, i synnerhet de som delats av internationella gränser, har rätt att behålla och utveckla kontakter, relationer och samarbete, inklusive aktiviteter för andliga, kulturella, politiska, ekonomiska och sociala syften, med sina egna medlemmar såväl som andra folk över gränserna.

2. Stater, i samråd och samarbete med ursprungsbefolkningen, ska vidta effektiva åtgärder för att underlätta utövandet och säkerställa genomförandet av denna rättighet.

Artikel 37

1. Ursprungsbefolkningen har rätt till erkännande, efterlevnad och verkställighet av fördrag, avtal och andra konstruktiva avtal som ingåtts med stater eller deras efterträdare och att stater ska hålla och respektera sådana fördrag, avtal och andra konstruktiva arrangemang.

2. Ingenting i denna deklaration kan tolkas som förminskande eller eliminerande av rättigheter för ursprungsbefolkningarna som ingår i fördrag, avtal och andra konstruktiva arrangemang.

Artikel 38

Staterna, i samråd och samarbete med ursprungsbefolkningen, ska vidta lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftningsåtgärder, för att uppnå målen i denna deklaration.

Artikel 39

Urbefolkningar har rätt att få tillgång till finansiellt och tekniskt bistånd från stater och genom internationellt samarbete, för åtnjutningen av de rättigheter som finns i denna förklaring.

Artikel 40

Urbefolkningar har rätt att få tillgång till snabba beslut genom rättvisa förfaranden för konfliktlösning och tvister med stater eller andra parter, liksom effektiva rättsmedel för alla överträdelser av deras individuella och kollektiva rättigheter. Sådana beslut ska ta vederbörlig hänsyn till seder, traditioner, regler och rättssystem för de berörda ursprungsbefolkningarna och internationella mänskliga rättigheter.
Artikel 41

Organ och specialiserade avdelningar i FN-systemet, och andra mellanstatliga organisationer ska bidra till fullo med genomförandet av bestämmelserna i denna förklaring genom mobilisering, bland annat av finansiellt samarbete och tekniskt bistånd. Sätt och medel för att säkerställa att ursprungsbefolkningen deltar i frågor som påverkar dem ska fastställas.

Artikel 42

FN, dess organ, inklusive det permanenta forumet för
Urfolksfrågor och specialiserade byråer, inklusive på nationell nivå, och stater ska främja respekt för och fullständig tillämpning av bestämmelserna i denna deklaration och följa upp effektiviteten av denna förklaring.

Artikel 43

De rättigheter som erkänns här utgör miniminormerna för överlevnad, värdighet och välbefinnande hos ursprungsbefolkningen i världen.

Artikel 44

Alla rättigheter och friheter som erkänns här är likvärdigt garanterade
till alla urfolksindivider, både män och kvinnor.

Artikel 45

Ingenting i denna deklaration kan tolkas som minskande eller avvecklande av de rättigheter som ursprungsbefolkningen har nu eller kanske förvärvar i framtiden.

Artikel 46

1. Ingenting i denna deklaration kan tolkas som att det betyder att det ger någon stat, folk, grupp eller person, någon rätt att delta i någon verksamhet eller att utföra någon handling som strider mot Förenta nationernas stadga, eller tolkas som godkännande eller uppmuntran till åtgärder som skulle
upplösa eller försämra, helt eller delvis, den territoriella integriteten eller politiska enheten i suveräna och oberoende stater.

2. Vid utövandet av de rättigheter som anges i den här förklaringen, ska mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla respekteras. Utövandet av de rättigheter som anges i denna förklaring skall endast omfattas av sådana begränsningar som bestäms av lag och i enlighet med internationella människorättsförpliktelser. Sådana begränsningar ska vara icke-diskriminerande och absolut nödvändiga enbart för att säkra ett vederbörligt erkännande och respekt för andras rättigheter och friheter och för att leva upp till rättvisa och de flesta obligatoriska krav i ett demokratiskt samhälle.

3. Bestämmelserna i denna urfolksförklaring skall tolkas i enlighet med principerna om rättvisa, demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, jämlikhet, icke-diskriminering, gott styre och gott uppsåt.

502249674_e97f6b58ab_o-1-280x300.gif

Vi bor i en civilisation som vill växa och växa, trots att ju fler folk som finns desto mindre värd är individen.  De jobbar efter mängdprincipen, de vill utöka antalet medborgare för att de tycker vi levererar dåligt. Det är rabatt på människan. Istället för att lösa problemen så skjuter de dem på framtiden som att något mirakulöst ska hända som står i kontrast med vad som faktiskt skapas runt omkring oss i nuet, hela tiden.

89f8b2c9ad2d4c91f04c0d20eee9423b--steam-punk-tattoo-ying-yang.jpg

Som att inte handlingar har konsekvenser, faktum är att alla gör något för att de vill ha en effekt. Istället för att öka livskvaliteten så utökar de hur många tävlande det finns så att människor konkurrerar mer och mer varvid pressen ökar. Inget fel på tävling, det sporrar oss till att bli bättre, det motiverar oss att söka storhet.. Men det har gått till absurdum denna devalveringen att värdet på individen och total blind kollektivism.

Människan är uppbyggbar, det är formbar. Vi kan ta fram potentialen i människorna istället för att stressa dem och göra dem olyckliga. Egentligen så skapar ju vi exakt vad vi vill, ödet står till 100% i våra egna händer. De olösliga ”problem” som är så ”komplicerade” är egentligen triviala banaliteter att fixa och lösa.

images.jpg

Vi har en fantastisk planet med ändlösa möjligheter. Vi måste först och främst återkoppla till naturen, både den externa och den interna mänskliga verkligheten  Vår intelligens och teknik kan skapa nästan vad som helst. Men det börjar med att människor känner trygghet och gemenskap, att de delar kultur och bakgrund.

images (1)

Nordiska människor har fördelen att enormt många är släkt med varandra på långt håll. Den lilla kontingenta som bebodde Skandinavien och Nordsjööarna blev som ett träd som spred sig. Vi delar alltså grundläggande anor och familjeband, eller folk som vi kallar det  Vi är alla genetiskt och molekylärt besläktade med de Nordliga bronsåldersmänniskorna. Det bandet oss emellan håller på att luckras upp av politisk psykisk  indoktrinering.

MwHjSAu

Vi är enormt finkänsliga och absorberar snabbt trender och tänkesätt tyvärr även helt felaktiga sådana. När människor har tappat förståndet så följer kroppen efter. Det är vår attityd som styr våra handlingar. Moralen håller på att försvinna och många beter sig hederslöst och illa  Vi behöver den gamla skolan, vi behöver förfädernas tankevärld fast i en modern kontext och det viktigaste att hitta den ultimata kraften i individen. Då kan vi göra allt så bra.

533e3ebb6afb2f0daaf24554d8bb1b59.jpg

Kalla mig drömmare men jag förstår verkligen inte varför man inte gör saker som så uppenbart gynnar alla. Det är inte som artonhundratalet, vi har nått mycket högre horisonter genom den vetenskapliga och tekniska utvecklingen
Jag tycker inte längre att det finns någon ursäkt för att inte leva i komplett symbios med alla naturens och universums möjligheter

hell Skandinaverna, hell SHF, Hell nordiskt liv

41793133_2205004613112454_3850731342446723072_n

Av Sibbe Bladh

Nordisk etik hör man inte ofta talas om. Först vad är etik?

Etik och vad som är etiskt rätt eller fel varierar på varifrån man kommer eller situation. I vårt fall de Nordiska folken. Vad är vår etik? Etiska riktlinjer och lagar reglerar och ställer  krav på processer. I vårt fall den Nordiska urfolksfrågan.

Etik (från gr. ethos, ‘etos’, ‘sed’) är en teoretisk och kritisk reflektion över moralen. Den är en vetenskaplig disciplin som hör hemma dels inom den praktiska filosofin (moralfilosofi) och dels inom teologin (moralteologi). Som en vetenskap om moralen studerar den frågan om moraliska omdömens semantiska funktion och frågan om hur moraliska omdömen kan berättigas. Den behandlar också kritiskt frågorna om vad som utmärker en god handling och vad som kännetecknar en god människa. Studiet av etik brukar delas in i tre underområden: normativ etik, metaetik och tillämpad etik.

Normativ etik är ett område inom moralfilosofi eller etik. Den normativa etiken undersöker vilken moral som är den rätta eller mest välgrundade. Den söker anvisa individen rätt handling eller handlingsprincip.

Normativ etik kan ses som ett av tre delområden inom den filosofiska etiken, jämte metaetik där teoretiska frågor om vad de normativa uttalandena egentligen handlar om diskuteras och tillämpad etik, där man söker applicera ställningstaganden inom normativ etik på konkreta problem.

Den normativa etiken inom västerländsk filosofi har fått viktiga bidrag från Aristoteles (dygdetik, den gyllene medelvägen), Epikuros (hedonism) och Platon. Andra filosofer som ses som historiskt viktiga i normativ etik är Thomas av Aquino, Baruch Spinoza, Thomas Hobbes och John Locke (kontraktsetik), David Hume (Humes lag), Immanuel Kant (det kategoriska imperativet, pliktetik), Jeremy Bentham och John Stuart Mill (utilitarism) samt Robert Nozick (nyliberal förespråkare av rättighetsetik). Ayn Rand tillhör även dessa (objektivism)

aristoteles

Aristoteles

Viktiga strömningar inom normativ etik är i delvis överlappande kronologisk ordning dygdetik, kontraktsetik, den teleologiska utilitarismen och de deontologiska strömningarna pliktetik och rättighetsetik, etisk egoism samt omsorgsetik (som av vissa betraktas som en specialvariant av dygdetik).

Konsekvensetik

Det som avgör vad som är rätt och fel ur ett konsekvensetiskt perspektiv är vad resultatet av en handling blev. Svagheten med det är att det kan vara svårt att förutse konsekvenserna i förväg.

Avsiktsetik

Enligt avsiktsetiken är det tanken som räknas. Oavsett konsekvenserna är en handling etiskt rätt om avsikten var god.

Metaetik är studiet av etik ur ett semantiskt, metafysiskt och kunskapsteoretiskt perspektiv. Filosofisk etik kan bedrivas på två olika sätt. Dels kan man bedriva normativ etik. Då försöker man svara på frågan: vad är rätt? Dels kan man bedriva metaetik. Då försöker man svara på frågor av en mer fundamental karaktär, som vad man menar när man säger att något är gott eller rätt. Frågorna kan vara semantiska: vad menar vi med ordet ”rätt” när vi säger att en handling är moraliskt rätt?

metafysiska: I vilken mån kan man säga att ”rättheten” eller ”godheten” existerar i verkligheten? Finns det moraliska fakta?

kunskapsteoretiska: Kan man ha kunskap om moral? Kan man argumentera rationellt i moraliska frågor? Kan man med hjälp av vetenskapliga metoder avgöra vad som är rätt eller fel?

logiska: Vilken logisk koppling finns det mellan olika normativa begrepp, såsom tillåtande, obligatorisk, valfri och borde? Detta område kallas även deontisk logik.

psykologiska: Vad innebär det att ha en åsikt i en värdefråga? Finns det en begreppslig koppling mellan att omfatta en värdeåsikt och att vara motiverad att handla på ett visst sätt?

begreppsliga: Hur analyserar man bäst begrepp i stil med ”bra” eller ”dåligt?”

Metaetik kallas ibland värdeteori. Värdeteori kan dock vara ett något vidare begrepp, som innefattar även studiet av andra typer av värderingar än moraliska, till exempel estetiska. De vanligaste typerna av värderingar som studeras är dock de moraliska, varför termerna ofta används parallellt.

Metaetik eller värdeteori studeras i Sverige inom ämnet praktisk filosofi, där denna under 1900-talet haft en mycket stark ställning.

Tillämpad etik är en filosofisk disciplin som försöker applicera teoretisk etik till praktiska moraliska problem som möter människor i vardagen. Några ämnen som faller under disciplinen är medicinsk etik, rättsfilosofi, ekosofi, djurrättsetik, dataetik och affärsetik. Vid diskussioner om mänskliga rättigheter används också tillämpad etik.

Tillämpad etik kan antingen ses som en av tre delar av den filosofiska etiken, tillsammans med normativ etik och metaetik, eller i vissa sammanhang som en del av den normativa etiken.

Den moderna tillämpade etiken har ibland fått kritik för att den trots att den skall vara tillämpad på konkreta frågor är alltför abstrakt, verklighetsfrånvänd och teoretisk – man talar ibland om ivory tower ethics (”elfenbenstorns-etik”, det vill säga vad moralfilosofer ägnar sig åt i eskapistisk världsfrånvändhet). En grupp teoretiker som vill återföra den tillämpade etiken på verkliga konkreta fall, istället för märkliga hypotetiska, principiella exempel, har myntat termen applied applied ethics (”tillämpad tillämpad etik”) för sin verksamhet.

De olika normativa etiklärorna går att dela upp i tre huvudgrupper: teleologiska, deontologiska och dygdetiska.

Den förstnämnda gruppen hävdar att det är handlingens konsekvenser som avgör en handlings riktighet. Den andra talar istället om absoluta principer som det alltid är fel att bryta mot oavsett konsekvenserna (exempelvis ”det är alltid fel att döda”). Den sistnämnda lägger istället vikten vid hur agenten (individen som handlar) bör vara.

Exempel på olika teleologiska modeller är utilitarism och egoism. De deontologiska modeller går att dela upp i två undergrupper, regel- och handlingsdeontologiska. Exempel på deontologiska modeller är olika teorier om mänskliga rättigheter.

Den vanliga uppfattningen är att moral (av latin) är människors uppfattningar om vad som är rätt och gott. Det är föreställningar som i högsta grad varierar mellan skilda folkslag kulturer och sociala kontexter. Etiken är det teoretiska och kritiska studiet av dessa skilda moraluppfattningar liksom av det moraliska språket. Det innebär att etiken är vetenskapen om moralen.

Moral (av latinets adjektiv moralis, ”det som rör sederna”) är en kvalitativ egenskap i en handling, ett beteende eller hos en person att följa de etiska normerna, att följa god sed. Det kan också betyda förståelsen inför vad som är rätt och fel. Med moral kan också avses regler och principer för handling som människor anser att det är deras plikt att leva efter. Sådana regler och principer studeras särskilt i etiken.

Termen moralisk används som sammanfattning av de beteenden som överensstämmer med god sed för en enskild människa, grupp eller kollektiv av människor. Det betecknar vidare en uppfattning om känslan av vad som är riktigt ur sedlig synpunkt; förhållandet att handla på ett sedligt riktigt sätt eller förmåga därtill.

Konsekventialism, även teleologisk etik, betecknar en grupp etiska läror som menar att:det är meningsfullt att rangordna olika handlingsalternativ med avseende på deras utfall eller konsekvenser, och att man bör välja det handlingsalternativ som är högst rangordnat (eller ett av de högst rangordnade, om det finns flera likvärdiga alternativ).

Olika konsekventialistiska teorier skiljer sig åt i synen på utfall för vem (mig eller kollektivet) och vad är det som ska maximeras (exempelvis lycka, lust (hedonism) eller önskeuppfyllande (preferentialism)). Utilitarismen menar att det är det totala utfallet (”ur universums synvinkel”) som ska räknas, medan egoismen menar att det är utfallet för mig (den handlande agenten) som är det relevanta. All konsekventialism har dock vissa nackdelar och förtjänster gemensamma.

En invändning är att man inte kan överblicka konsekvenserna av en persons handlingar eller ens personens handlingsalternativ i en situation. På detta skulle en konsekventialist svara att man bör skilja på riktighetskriterium och beslutsmetod. Riktighetskriteriet säger oss vad som är en riktig handling, vad man bör sträva mot. Beslutsmetoden är hur man bestämmer hur man ska handla, exempelvis handla så att man maximerar det förväntade goda. Det är inte alla som anser konsekventialism vara det bästa riktighetskriteriet som anser att det är den bästa beslutsmetoden.

Till exempel John Stuart Mill menar att det att använda konsekventialistisk utilitarism som beslutsmetod kan få sämre följder än att använda till exempel vardagliga moraliska uppfattningar, alltså bör man inte använda det. Sidgwick drar resonemanget ännu längre, och menar att om argumenten för hur bra utilitarismen är skulle bli allmänt kända, så skulle allmänheten börja använda den som beslutsmetod, vilket skulle få så negativa konsekvenser att utilitarismen bör hållas hemlig.

En annan invändning är att för mycket tillåts eller med andra ord: ändamålet helgar medlen. Om det ger de bästa konsekvenserna så bör man till exempel koka barn i olja. Mot detta skulle kanske en konsekventialist invända att koka barn i olja omöjligt kan ha goda konsekvenser.

Ett annat exempel på ett liknande problem, specifikt för utilitaristisk konsekventialism, är när en handling ger som konsekvens stort lidande hos ett fåtal personer, och lite njutning åt ett stort antal. Då kan detta fortfarande vara den handling som leder till störst sammantagen nytta. De som är kritiska mot konsekventialismen menar att en moralteori måste innehålla moraliska restriktioner och/eller moraliska friheter.

Utilitarism är en teori inom normativ etik som föreskriver att den rätta handlingen (se konsekventialistisk etiklära) är den som maximerar nyttan, det vill säga maximera utfallet av lycka och minimera utfallet av lidande. Ofta sammanfattas läran lite felaktigt i devisen största möjliga lycka åt största möjliga antal.

Som lärans fäder brukar filosoferna Jeremy Bentham, James Mill och John Stuart Mill nämnas. Bland de moderna utilitaristerna återfinner vi bland andra Peter Singer, Michel Onfray och Torbjörn Tännsjö. Utilitarismen är inte en enhetlig lära utan uppvisar stor variation. Någon form av utilitarism är en av de vanligaste grundfilosofierna hos moderna moralfilosofer och samhällsvetenskapliga forskare.

tännsjö

Kommunisten Torbjörn Tännsjö

Subjektiv kontra objektiv konsekventialism

En skiljelinje går mellan objektiva och subjektiva konsekventialister. En objektiv konsekventialist menar att det är det faktiska utfallet som är moraliskt relevant. En subjektiv konsekventialist menar att det är vad den handlande agenten tror – eller rationellt borde tro – kommer att bli utfallet som är relevant.

Negativ utilitarism

Negativ utilitarism är en konsekventialistisk och teleologisk etiklära som bygger på utilitarismen men som till skillnad från utilitarismen menar att det etiskt rätta valet är det som minimerar lidandet för det största antalet.

Handlings- kontra regelutilitarism

En tudelning av utilitarismen kan göras i handlingsutilitarism och regelutilitarism. Den förstnämnda och vanligaste formen av utilitarism menar att vi ska handla så att konsekvenserna blir så goda som möjligt för alla individer i frågan. Den andra formen menar att vi ska handla så att om handlingen skulle upphöjas till regel skulle den ge de bästa följderna. För att åskådliggöra skillnaden kan vi tänka oss att tre patienter kommer in till ett sjukhus. Samtliga är döende men två av dem kan räddas om organ tas från den tredje och implanteras i de två. Handlingsutilitaristen skulle säga att vi bör döda den ene så de andra får leva. Regelutilitaristen säger att vi inte ska döda någon (alltså låta samtliga dö) eftersom om vi skulle döda någon av patienterna för att ta dennes organ skulle vi undergräva förtroendet för sjukvården.

Deontologi eller deontologisk etik (från grekiska/déon/,’plikt’ och /lógos/, ‘ord’, ‘förnuft’, pliktlära), är en term för normativa teorier inom etik med innebörden att en handling eller regel ska bedömas utefter sitt intrinsikala värde (ungefär: sitt inneboende värde).

Enligt deontologisk etik beror en handlings värde (antingen helt eller delvis) på dess pliktvärde – ett inneboende värde som avgörs av huruvida handlingen har utförts i enlighet med en gällande etisk norm. Detta i kontrast mot konsekventialistisk etik – som bedömer handlingen efter dess konsekvenser. Enligt renodlad deontologi beror alltså hur rätt en handling etiskt sett är inte på konsekvenserna av den, utan avgörs efter huruvida handlingen stämmer överens med det som är rätt efter plikten, vilket benämns handlingsdeontologi, eller har utförts i överensstämmelse med någon gällande etisk norm, vilket benämns regeldeontologi. Exempel på förstnämnda är pliktetiken och på sistnämnda rättighetsetiken.

Den deontologiska etiken kan ses som en motsats till den konsekventialistiska, eller med ett motsvarande begrepp teleologiska, etiken.

Dygdetik är en normativ gren till skillnad från andra grenar av etiken som istället betonar att goda handlingar är handlingar som leder till vad som är gott (konsekventialism) eller som betonar människans plikter (deontologi). Vad som är en dygdig handling bedöms efter vad en (annan) dygdig människa hade gjort i samma situation.

Dygdetikens grundpelare är tre fundamentala begrepp: dygd, praktisk visdom och eudaimoni. Dygder uppfattas inom dygdetiken som karaktärsdrag snarare än som handlingar. Dygden ”ärlig” innebär med andra ord för en dygdetiker inte det att tala sanning om personen gör så av rädsla för konsekvenserna eller av andra odygdiga skäl, utan en stark motvillig känsla inför lögnen. Från Aristoteles, som är en viktig gestalt inom dygdetiken, har termen eudaimoni inlånats, vilket innebär ‘lycka’, ‘välmående’. För dygdetiken hålls rationellt tänkade framför instinkter, och handlingar bör bedömas med rationella argument istället för efter den handlandes instinktiva begär.

Teleologi, av grek. telos ”mål” är en filosofisk riktning som innebär att allt kan och bör förklaras med utgångspunkt från dess ändamål. I Aristoteles filosofi innehar teleologin en central roll, och innebär närmast att det finns ett syfte som varje ting försöker uppnå. Sålunda strävar inanimata objekt efter vila, vilket Aristoteles ansåg förklara att en boll som sätts i rörelse småningom kommer att stanna. Dock vet vi sedan Newtons dagar att detta inte är den egentliga anledningen till att bollen stannar.

För människan är det högsta målet eudaimonia, som närmast kan översättas med ”glädje” eller ”blomstring”, och som förverkligas genom ett liv i enlighet med dygderna.

Eudaimonia är ett grekiskt ord som vanligtvis översätts till lycka. Eudaimonia skiljer sig emellertid från det moderna begreppet lycka i det att det förra betecknar ett mer varaktigt tillstånd av välgång eller välbefinnande, och det senare är av mer subjektiv karaktär med associationer till tillfälliga intensiva mentala tillstånd.

Jag skulle vilja tro att den Nordiska etiken präglas av realism och pragmatik, ödmjukhet, visdom, upphöjd moral och nyttiga och rättvisa målsättningar. Vi har en agenda att leva som ett fritt Nordiskt folk, men det betyder inte nödvändigtvis att vi vill skada andra. Vi har inget i andras affärer att göra, sköt dig själv och skit i andra som vi säger i Sverige. Vi dödar inte i onödan, vi är inte drivna av sjuka mordiska lustar utan vi dödar om vi måste, fast bara av självförsvar eller annat giltigt syfte. Vi jagar och fiskar för att få mat, och vi respekterar naturens okränkbara rätt till existens då vi är en del av den och vår existens hänger på dess välmående. Vi tror på jämlikhet och frihet. Hur ska vi kunna ha en Nordisk etik som omfattar dessa värden utan att förlora vårt självbestämmande och oberoende? Hur ska vi tillämpa vår etik utan att det blir självdestruktivt?

Samfälligheten för Nordisk sed skriver så här på sin hemsida:

`(”Nordisk etik bygger också på att man är skyldig att följa normer och värderingar för kollektivets skull, för släktens fortlevnad, för bygdens stabilitet och för världens ordning. Var och en är ansvarig för sina gärningar. Att stå för det man gjort, att ta ansvar och att göra rätt för sig — det kallas heder. Att göra ont mot andra fläckar den egna hedern. Var och en har ett värde i sig själv som man måste värna om genom att vara hedersam. Ingen är en isolerad ö – allt man gör hänger samman med omvärlden. Heder är en dygd. Vad som är rätt och fel har vanligen formen av normer eller dygder. En dygd är en god moralisk egenskap som man söker leva upp till. En annan hednisk dygd är till exempel ödmjukhet. För att vara ödmjuk så måste man inse sin mänsklighet och sina begränsningar och inte försöka trotsa världens ordning. En annan dygd är rättvisa, och för att leva upp till den dygden så måste man försöka göra rättvisa saker och inte acceptera orättvisa i sin omgivning.
Hednisk religiös etik bygger på att visa respekt. Respekt gentemot människor, växter, djur och makter. Vi må vara oense med vissa men vi visar dem respekt. Vi föder upp djur och slaktar dem, men med respekt. Vi möter seder och traditioner som vi inte alltid förstår — men vi respekterar dem.,,,,,,)

En definition jag tror de flesta i SHF skulle skriva under på!

Dygdetik beskriver närmast den Nordiska etiken då vi alltid hyllar och eftersträvar höga ideal, både på det personliga och det kollektiva planet. Att alltid göra ”rätt” för sig och vara en rättskaffens människa. Att vara hjältemodig, rättvis och stor. På engelska heter ordet fel ”wrong”. Det väldigt målande ordet ”Vrång” på svenska betyder ju att man är tvärtom, att man är tvär och dum. Alltså tycker vi inte om när folk är helt tvärtom från allt vi tycker om och de värderingar vi delar.

Folksjäl, tyska: Volksgeist, avser en överindividuell entitet som utgörs av ett folks kollektiva medvetande. Där är fullt med stolthet och gemensamma anlag som påverkar vad vi tycker är rätt och fel. Hamingja den från ätten nedärvda lyckan och tursamheten. Utöver det rent vetenskapliga så tror vi på en rad fenomen som mystiskt uppträder i folkslagen i form av förmågor och egenskaper. Folksjälen representerar en enhetligt etnisk folkgrupp och är också viktigt i hur vi ser på Nordisk etik.

Etikettregler är regler för umgänge människor emellan. Etiketten skiljer sig mellan olika kulturer. folk och tidsåldrar. Takt är ett begrepp för visande av omdöme och hänsyn i sociala relationer. Takt är viktigt i Norden och det innebär att man inte gör intrång på andra människors heder eller personliga integritet. Det är en viktig del av den sociala kompetens vår Nordiska etik kräver.

Jag har slutit mig till Else Christensens tes om Innangård och Utgård. Hon skriver:

(”Hur många av oss släpper idag in främlingar till familjen? Hur många är ”deltids” Odinister – om det finns en sådan sak? – som bara återspeglar vår tro, moral och sådant när de är runt andra Odinister? Hur många av oss spenderar mer tid i Utangard än de gör i Innangard?
Innan någon kan ge ett ärligt svar, måste de måste förstå vad som i gamla tider menades med de två termerna. Våra mycket tidiga förfäder var bestämt ”isolationister”; deras stammar eller klaner var deras allt, den enda verkliga världen som fanns för dem. Utanför deras skyddade territorier Utangard, det okända, det farliga, skrämmande och allmänt tänkt som ett dåligt ställe där alla slags skräckinjagande saker var möjliga. Inom stammen var Innangard – stammens hem sedan urminnes tider, en välkänd plats och därför älskad, skyddad och säker.
Utomstående visades gästfrihet, vilket kännetecknar alla germanska folk, men det gick inte längre än så. Utomstående fick sällan stanna och accepterades vanligtvis inte som äktenskapspartner för de unga tjejerna. Främlingar hade inte tillträde till stamkultens inre värld av rikedomar, historia eller gamla seder och bruk. Sådana saker var bara möjliga när utomstående hade bevisat sig värdig och blivit initierad i stammen.
Denna ”isolationism” gjorde det möjligt för folktraditioner, seder och religiösa övertygelser att vara oförorenade av utländska influenser i tusentals år, tills monoteismen och fortfarande senare, dess fula syskon Universalism, kom till hemlandet.
Den kampen varade länge, och det fortsätter fortfarande inom våra besläktade stammar såväl som på andra områden. Nu i Vinland 2000 C.E. hanterar vi plågan med de monoteistiska en-gud-religionerna, men ännu mer bekymmer har det blivit genom förnyade ansträngningar av så kallad globalisering. Vårt folk har inte längre makt över stammen, Innangard med sin säkerhet och komfort. Istället finner vi oss borta i Utangard, sökandes, alltid sökande, men hittar inte längre det vi söker.
Vissa av oss har återigen bildat blotlag, gäng eller rörelser inom vilka vi arbetar för denna sak. Vägen – våra förfaders urgamla kod, i ett försök att återuppbygga vårt förlorade Innangard, en stor och välbehövlig uppgift. Men hur många har tillåtit främlingar in i vår säkerhet? Hur många bär idag Hammaren och vet vilken betydelse den har?. Och ännu viktigare, hur många andra bär Hammaren av anledningar som inte är av stammen kopplade till våra folkliga sätt? För många är jag rädd.
Vårt sätt är inte lätt, och det hävdar ingen heller att det är; och vi måste vara tålmodiga med dem som försöker – trots allt är vi ju alla människor? – ok! Till detta säger jag både ja och nej; Säkerligen gör vi alla misstag och tar dåliga beslut. Även gudarna – som gav Loki många chanser, men så småningom måste kasta honom ut ur Innangard. En viktig sak att komma ihåg – idag håller vår Innangard framtidens fröer, vår väg; hur mycket ”dåliga frön” kan vi absorbera? Vi känner till problemen med att försöka följa den antika koden, och vi måste vara toleranta för dem som gör en stor insats, men hur långt kan vi gå? Kanske om vi titta på våra egna ansträngningar för att ändra våra attityder så ger det oss det bästa svaret.”),,,,,

Från Elsie Christensen’s “The Odinist” periodical, 2001, issue #152

elsie

De Nordiska folken behöver egentligen sin egen civilisation vilken fungerar som en skyddad zon där våra sociala värderingar och sätt att leva och vara på skyddas från omvärlden. Utgård är i den Nordiska mytologin platsen för kaos och onda makter. Namnet utgård symboliserar den förstörelse som hotet från omvärlden utgör.

Hur ska vi väga skadorna och de sociala problemen mot varandra. Att ligga i ständig konflikt med omvärlden och ha en egen Nordisk civilisation och vad det kostar i form av uppoffring, människoliv och kamp jämfört mot att ingå i blandsamhället och sakna egna rättigheter, land och kulturarv.

Många Skandinaver har inte vilja, ork eller förmåga att våga vara suveräna. De böjer sig direkt för att det är mest funktionellt och bekvämt. Man orkar inte tjafs, man vill bara leva och sköta sitt eget. Andra blir jättearga av situationen och grämer sig och gör motstånd. Vi vill inte ställa till bråk och göra illa andra, det går emot vår natur och känsla för ordning och perfektion. Vi är helt enkelt superciviliserade. Vi vet inte hur vi ska hantera det kaos som väller in i vår värld. Därför har vi hamnat i ett tillstånd då vi slits mellan två olika verkligheter samt mellan etik och moral. Hur vi vill se världen passar inte ihop med verkligheten eller mardrömmen som växer fram runt oss. Plötsligt är det krig i vårt land. Folk från andra länder springer och skjuter med tunga vapen i våra städer. Kriminaliteten och själviskheten bara växer i lavinartad takt. Landet reflekterar inte längre våra inre drömmar och mål. Diskrepansen är enorm och klyftan bara växer.

Vår etik, Nordisk etik måste alltså innehålla ett visst mått av utilitarism då vi måste göra avsteg från humanism och ibland även moral för att värja oss. Krig är en del av det Nordiska arvet. Vi hade väl alla hoppats att mänskligheten hade nått ett högre stadium av förstånd när vi byggde världens nationer. Att de skulle leva i samförstånd och intelligens och att krigens mörka tider var över. Men som vi ser rasar Ragnarök alltjämt på mot undergången. Hatet och oförståndet multipliceras och sprider sig i rasande tempo. Om vi vill existera måste vi kunna möta världen som den verkligen är, vi måste kunna vara starkare och smartare än alla hot.

Den starke har kanske ingen moralisk rätt att regera över de svagare men så fungerar naturlig verklighet i praktiken. Trots tusentals år av civilisation så är det djungelns lag som gäller och då är det fiendens beteende som sätter den typen av etik som krävs. Vi väljer inte själva vägen av krig och konflikt, det pådyvlas oss av en galen värld som fått fnatt och håller på att explodera av stridigheter och förtryck. Vi måste vara redo för vad som helst.

14045589_167125527049939_5433624650955234750_n

Speciellt nu när vi ser att rasismen och förtrycket mot nordfolket normaliseras på samhällsnivå. Det är fritt fram att hata och diskriminera den Skandinaviska urbefolkningen. Detta med att Svenska flickor och kvinnor misshandlas,våldtas och mördas händer även andra urbefolkningar. Läste en otäck artikel för några år sedan om hur nordamerikanska indiankvinnor mördas i Kanada. Inkräktarna vill dominera och förnedra det folk och land man koloniserar. Man vill trampa på den underlägsna ras man har kuvat

Allt som nu sker visar vilken agenda som måste sättas. Det finns ett enormt missnöje och frustration och det måste kanaliseras ut i metoder och vägar att ta sig fram och ta oss ut från situationen med. Vi vet också att urfolk ofta får ett högre tal alkoholister missbrukare som helt enkelt dricker bort bekymren och smärtan. Inte riktigt där vi är, men till viss del och problemet måste övervakas och motverkas.

Plikttrogenhet, lojalitet och pålitlighet är viktigt för oss. Det vi måste göra är att väga plikt mot konsekvens. Tror vi att göra sin plikt är det yttersta eller finns det större sammanhang att ta hänsyn till? Inaktivitet kan också vara ett negativt handlande.

Frågan är om risken för repressalier i ett möjligt efterliv ska stå emellan oss och ett fullskaligt deltagande i verkligheten? eller om avstående från att göra sin plikt av olika skäl faktiskt ger repressalier på efterlivet och de efterkommande?

Dessa naturlagar är till för att reglera liv och möjliggöra syftet med liv. Vi ska se oss som skapare av möjligheter och inte som offer för konsekvenser. Jag tror den Nordiska etiken finner för gott att göra sin plikt, att göra det som krävs i detta livet. Vilket innebär att sätta hårt mot hårt när det gäller. Det finns ett syfte med att blota en gång om året till alla hjältar av folket som stridit för vårt väl och ve, och fått betala det högsta priset för för vår möjlighet att finnas till. Vi skålar för deras namn i cirkeln. Detta innebär att så länge det finns ett Nordiskt folk och tradition så lever hjältens minne kvar.

Vår etik ska grunda sig på vår moral och våra målsättningar. Precis som attityd styr beteende så ska den Nordiska etiken styra vårt handlande och förhållande med omvärlden.

sibbe bladh 1

Av Sibbe

36295874_10156189655530225_5293304165890523136_n
Eftersom att vårat Folkliga SHF växer fram till en sunt, stadigt & starkt förbund, med regelbundna Blot. Samt ett stadigt själsligt växande hos många personer, så känns detta högaktuellt att lyfta fram & den vikten på en Ed som verkar förgås hos många.

En ed är ett mäktigt ord en ännu mäktigare ceremoni. Att bryta en Ed är bland de största nederlagen en människa här på Miðgarðr kan göra.
Det ansågs vara en oförlåtlig handling att bryta en Ed. Jag anser att det gäller idag med, dock så finns det absolut undantag som i allt här i livet. Men om man måste på något sätt bryta ett löfte, en Ed, så bör det göras rakryggat & av personen ifråga. I vårt globaliserade samhälle så har vi tappat oss själva & tappat det som borde betyda mest för oss själva, vårat ord, att stå för vårat ord & våra åsikter, traditioner & våran kultur.

Men hur skall vi kunna ära våra traditioner & kulturarv om vi inte ens förstår vikten av vårat egna ord? Att det vi säger & gör i handling är det som kommer eka vidare & höras i evighet. Vi måste börja med oss själva & våra sanna mot oss själva så vi kan stå rakryggade gentemot andra & oss själva.
Leva som vi lär så att säga. Att vi hjälper våra systrar & bröder att bli starka egentänkande individer  med kunskapen att föra vidare den folkliga kulturarvet, spiritualiteten & våra traditioner till våra kommande generationer & sovande hedniska bröder & systrar.

Handfasting-Wiccan-pagan-marriage-ceremony-678x381

Vänskap och dess motsats fiendskap är påfallande framträdande ämnen i Hávamál.

”Ovis man
tror alla vara
vänner, som vänligt le;
han förstår icke,
fast de stämpla mot honom,
om han bland sluga sitter.”

”Den varsamme gästen,
som till gille kommer
tiger under lyssnande tystnad;
med öronen hör efter,
med ögonen skådar,
så spanar var klok och spejar.”

flat800x800070f

Samma princip gäller vid Blot enligt mig. Jag kan ej gå in i en Blotring med icke Hedningar eller personer som ej är nyktra eller städade, då ett Blot är högst heligt för mig så som bör varas även för övriga hedningar. Att ingå i en Blotring är en typ av Ed. De som står brevid mig i en Blotring ska jag kunna lita på & vise versa. Jag skall kunna känna att de som står vid min sida skyddar min rygg & jag deras.

Som Öldungur Gyðja/Vôlva fick jag vid det senaste Blotet leva som jag lär & vara principfast & förklara för en person varför jag ej kunde låta denne kliva in i Blotringen. Han fick sitta en bit bort & på så sett vara delaktig & jag tillade att om han någonsin ville förkovra sig i Hedendomen vår folkliga tro var han mer än välkommen. I samma sekund jag tog ställning i detta stärkte jag inte bara mig själv utan framförallt mina bröder & systrar som ingick i Blotringen & förtroendet, tilliten växte fram då de flesta av oss just där & då ej kände varandra så pass väl.

En mycket vis & kunnig kvinna där påminde mig om en väldigt bra text som faller i glömska lätt, men är så talade samt beskriver ett heligt Blot så underbart. Men kan tillämpas på så mycket mer bla. vikten av en Ed.

Den Höges Sång
Runor skall du finna,
rätt uttydda stavar,
mycket stora stavar,
mycket starka stavar,
som skaldefadern skar
och gudamakter grovo
och de rådandes herre ristade.

Vet du, hur du rista skall?
Vet du, hur du reda skall?
Vet du, hur du färga skall?
Vet du, hur du fresta skall?
Vet du, hur du bedja skall?
Vet du, hur du blota skall?
Vet du, hur du sända skall?
Vet du, hur du slopa skall?

Äring & Frid
Öldungur Gyðja/Vôlva
DisÆlv

ladda ned

received_10156166870510225.jpeg

På sistone har jag både läst & stött på människor som så innerligt vill predika om det högre medvetandet, de högre dimensionerna samt olika frekvenser. Om yoga varje dag med andingsövningar m.m. Det som fångat min uppmärksamhet är att de människor som predikar detta, dock ej alla men väldigt många av dem,  har absolut ingen aning om vad de talar om utan bara citerar vad de läst & hört från andra.

Som medmänniska som spirituell individ & som Er Äldste Gydja så känner jag att detta är en ämne som måste lyftas.

Att genomgå en transformering är ej lätt eller enkelt, att lyfta blockader är ej smärtfritt. Att ens påbörja sin själsliga resa är det för det första ej alla som klarar av & de som påbörjat vet vad det innebär.

Att sitta & läsa i olika forum samt diskussions grupper kan vara förödande tyvärr. Där så många personer säger att de är dittan eller dattan men när sanningen kommer fram varken kan eller är de ett skit, bara ett alter ego som vill att massan ska föda dem & deras hunger. Det smärtar min själ & det gör ont i mitt hjärta hur de lyckas att förstöra dem som faktiskt bara vill lära sig.

received_10156166873525225
Man kan ej bara slänga ur sig till en annan att yoga & med djupandning  bara är att göra hemma själv, att det bara är att börja! NEJ det är det inte ! Har man aldrig gjort det så bör man gå till någon som håller på med sånt. Då man med djupandning frigör så extremt mycket fysiska processer i ens kropp och sen har vi den psykiska processen som är lika enorm. Har man aldrig gjort det så bör man absolut inte göra det själv.

När det kommer till dimensioner/högre medvetande /frekvenser/skuggsidor m.m så NEJ det är inte en harmonisk kärleksfull & vacker process & de som påstår det är hycklare som ej ens har kommit i närheten av den. Sanningen är att den är full med innerlig djup smärta, & inget konstigt med det alls då man bearbetar allt i sin själ, även sånt vi tror vi redan har gjort.

Det vackra kärleksfulla & harmoniska kommer efteråt & det kommer i vågor när man väl accepterat processen & förstår. Det är då vi utvecklas. Varje del kommer i som vågor när vi är klara med en så känner vi harmoni & allt det, sen när de högre makterna tycker det är dags så kommer nästa smärtsamma våg & därefter förståelsen.

 

Tree-Heaven-Hell.01

Som min Älskade Farmor sa ”Goda råd äro dyra” ack så sant & de som betalar får betala med sin själ & smärtan i den, när de inser att det ända de åstadkommit är att föda någons alter ego.

Väl Mött

Öldungur Gyðja/ Anette DisÆlv

received_10156166868735225 (3)

3687
Keltiska och Germansk astammar
Vi är ättlingar till Skandinaviens germanska stammar. Ett släktsskap som fötpliktigar att vårda de värderingar de krigade för och förvalta detta arv väl. Heder och pliktrogenhet, hjältemod och handling det var deras signum. Att obändigt sträva och arbeta för att säkerställa trygghet och framgång. När de ryckte ut i krig och attackerade England 8 jun 793, det som officiellt kallas inledningen av vikingatiden. Att man valde att bränna ett kloster var inte gjort av feghet, det var ett medvetet val att slå mot kristendomen. Kristendomen representerade värderingar som inte var förenligt med förfädernas värld. De trodde inte på en osynlig man som kunde förlåta folk för deras ”synder”. En oförätt gjordes upp i ting och på slagplats. Att någon skulle komma undan var otänkbart. Fredlösa kunde fly utomlands men domen var livslång, om de fick tag på dem så dödades de omedelbart. Skandinaverna var dessutom urfolk som levde i symbios med naturen.
534292536.jpg
Förutom denna fundamentala skillnad på världsuppfattning så var det de kristna som var angriparna. Det var de som från Frankrike ledde en skoningslös grymt operation mot skandinaverna som var hedningar och uppbärare av det ureuropeiska kulturarvet. De skandinaviska stammarna var som ett genomsnitt, ett överslag över de forna urstammarna i Europa genetiskt och kulturellt sett. Språk, vapen, levnadsätt, historia, släktskap och blodsband präglade skandinaviens landskap. Jag misstänker även att dialekter har formats ur dessa lingvistiska differenser de urgermanska stammarna uppvisade.
against_infidels.jpg
Man ska ha klart för sig att våra förfäder inte var dumskallar. De förutsåg att utgård skulle förstöra deras värld om de släpptes in. De ansåg att krafterna utanför deras värld representerade kaos och förtörelse. Deras Völvor såg också in i framtiden. Dessa tider vi lever i nu förutspåddes säkert. De undrade säkert om vi, deras avkommor och ättlingar skulle ha visdom att överleva detta stora test.
45563c191b9e8f7326d28c3043c09d8e (1).jpg
 I ett samhälle utan sunda normer och hedersfulla värderingar så växer problemen. Det skapar en atmosfär av ansvarslöshet. Vi som är ett urfolk ett stamfolk fungerar bäst som ett kollektiv.  Vi sluter oss tätt till varandra, delar principer och levnadssätt och opererar gemensamt. Samarbete var essentiellt för överlevnad i en hård, kall och krigisk värld. Det är där edsvärandet kommer i från i Nordisk tradition. Man svär eder av trohet och lojalitet för att sammansvetsa och legera fosterbrödraskap och systraskap. Självklart i full insikt i att människolivet är fullt av kamp och svårigheter som man bäst överkommer tillsammans.
s-l300 (1)
Santidigt finns också ett enormt behov för privatitet och självständighet. Du ser sällan ett stoltare folk än vårat. Samhällets största problem är att vi vill ha något eget. Urfolk förväntas underkasta sig det moderna samhällets sätt. De ska anpassa sig och lämna över sin natur till systemet. Detta är en prövning från gudarna. En kamp på liv och död. Det är två olika verkligheter som står mot varandra. Att dessa moderna system som styr världen är multietniska och repressiva samt ofta uppträder diktatoriskt gör inte saken bättre. Hela vår existens är hotad på alla nivåer. Det är två vitt skilda synsätt som inte förstår varandra eller den andres motiv.
Men vi måste hitta en konstruktiv väg ut ur detta. Urfolkslagarna ger oss rätt att ha vårat eget. En egen regering, egna myndigheter, egen polis etc. Så det är inte orealistisk juridiskt sett att fortsätta bevara vår särart och leva som rakryggade skandinaver.
2010may17women.jpg
Oavsett hur omvärlden och nutidssituationen ser ut så måste vi hålla stenhårt på den nordiska urgermanska kärnan inom oss själva. Det är inget fel att vara annorlunda från de andra folkslagen, det är bara naturligt. Endast ett manipulativt illvilligt system skulle försöka ta ifrån oss det. När vi står fast i oss själva så är det dem som är rasisterna om de diskriminerar oss. Vi kan vara oss själva på ett lugnt och självsäkert sätt. Vi kan koncentrera oss på sammanhållning och visdom.
Iceland-Althing
Livet e gött so di sier her på schlätta. Livet ska vara gott att leva annars kan det kvitta sade någon vis man. Ett positivt sinneslag är alltid ett kraftfullt vapen. Vi måste tro på oss själva benhårt och villkorslöst. Framförallt så måste vi skapa och manifestera den innergård vårt folk behöver. Bara då kan vi vara produktiva och leverera vår fulla potential. Bara då kan styrkan uppstå att många inte behöver vara aggressiva eller rädda. Då kan nordfolket visa vad de är bäst på.
Jag tror att det yttersta vi ärvt från föregångarna är en djup visdom. Både logiskt och initiutivt. Vi har en förmåga att tänka klart. En del så mycket att världen uppfattar dem som extrema, men oftast så ligger de bara långt före i tanken. Med denna storhet i vårt väsen är det på plats att vi gör oss själva ära i detta midgård,,
e514751928e677dac7fa602e041afd81.jpg
Av Sibbe

Eftersom jag redan har lustmördat två av Sveriges största ”kristna” högtider, julen och påsken, såg jag mig om efter ett nytt offer. Och Valborgsmässoafton står ju för dörren. Jag behövde inte leta länge efter information om denna ”kristna” högtid. Allt står i Wikipedia.

Tilläggas kan, att Nordens hedniska riter inte bara var äldre än kristendomen, de var också äldre än asatron. Långt innan de kristna stal de hedniska festerna, hade asatrons härskare gjort precis likadant. De ursprungliga hedniska festerna är flera tusen år gamla, och har antagligen uppstått efterhand som inlandsisen drog sig tillbaka från Norden för tio tusen år sedan.

Men det var inte bara tidpunkterna för högtiderna, som de kristna härskarna stal:

”När Sverige kristnades på 1000-talet, byggdes vissa av de kristna kyrkorna på den gamla religionens hgtidsplatser, och knöt således också rumsligt an till de rådande högtiderna. Till exempel byggdes gamla Uppsala kyrka direkt i anslutning till det (hedniska) tempel som fanns där långt in på 1000-talet.”

De stora svenska högtiderna under årets första hälft är alltså jul, påsk, valborg och midsommar. Samtliga är i grunden hedniska, och har ingenting med den kristna religionen att göra. Anhängarna av de gamla hedniska riterna, och sedan asatron, gjorde segt motstånd mot kristendomen. Sverige kristnades på 1000-talet, men det var faktiskt inte förrän ett halvt årtusende senare som den härsklystne Gustav Vasa utfärdade order om att kristendomen skulle vara statsreligion med ensamrätt.

Vi borde faktiskt sluta oss samman och stämma den kristna kyrkan inför rätta, och kräva skadestånd för deras intrång i den gamla hedniska upphovsrätten!

31496172_10156056964070225_6108677099713724416_n

Av Anette Disälv Carlsson

maxresdefault (1)
Absolut dualism är en sammanfattande beteckning på trossystem som tänker sig att världen styrs av två motsatta krafter, vanligen en helt och fullt god sådan och en genomgående ond kraft. Det kan handla om en konflikt om universums slutliga öde. Många hävdar att det inte finns något gott och ont. Detta håller jag med om när det gäller många religioner vilka har en benägenhet att döma ut vissa saker som dåliga på osakliga grunder. Saker som ofta är helt naturliga eller en del av kulturarv bedöms som dåliga för att det inte följer ett dogmatiskt mönster som präglar deras trosuppfattning. Men ondska är subjektivt. Det som är ont för en av naturens organismer är gott för en annan. Reptiler och däggdjur till exemplel har helt olika uppfattning av vad som är ”gott” och ”ont”. Det vi människor kan enas om är det mest grundläggande. Att ta ett spädbarn och krossa dess huvud mot en vägg tycker 99% av mänskligheten är något hemskt dumt. Att skära av någon öronen och hälla smält bly i deras mun är också något alla tycker är förfärligt. När flumliberaler och new agefolk säger att det inte finns gott och ont så teoritiserar de endast och fantiserar. Det pratet är tomt, innehållslöst och korkat och är inte förankrat i den mänskliga sanningen.
mind-body-dualism-and-possibility-of
Dualism och monism kallas de två huvudsakliga skolor som försöker lösa kropp–själ-problemet. Enligt dualismen är medvetande och kropp i någon kategorisk mening separata från varandra. Den kan spåras tillbaka till Platon och Aristoteles samt sankhya- och yoga-skolorna inom hinduisk filosofi, men den formulerades mest precist av René Descartes under 1600-talet. Substansdualister hävdar att medvetandet är en självständigt existerande substans, medan egenskapsdualister menar att medvetandet är en grupp av självständiga egenskaper som emergerar från och inte kan reduceras till hjärnan, men som inte är en helt distinkt substans.
Monism kallas positionen som gör gällande att medvetande och kropp inte är två ontologiskt distinkta entiteter. Detta synsätt förespråkades först i västerländsk filosofi av Parmenides under 400-talet f.Kr. och accepterades senare av 1600-talsfilosofen och rationalisten Baruch Spinoza. Fysikalister argumenterar för att endast de entiteter som postuleras av fysiken existerar, och att medvetandet förr eller senare helt kommer att kunna förklaras i termer av de entiteter som fysisk teori ständigt upptäcker och utvecklar. Idealister hävdar att det enda som existerar är medvetande och att den yttre världen antingen är mental själv eller en illusion skapad av medvetandet. Neutrala monister menar att det finns någon annan, neutral substans, och att både materia och medvetande är egenskaper av denna okända substans. De vanligaste monistiska positionerna under 1800- och 1900-talet har varit varianter av fysikalism; dessa positioner innefattar behaviorism, identitetsteorin, anomal monism och funktionalism.
standard_platon_byste
I Asatro finner jag en helt logisk uppdelning mellan saker och ting. Det finns skillnader som är uppenbara. Ordning är motsats till kaos, medvetenhet är motsats till förvirring, logik är motsats till dumhet, rätt är motsats till fel, sanning är motsats till lögn osv. Asatron är således dualistisk. Vid världens slut så går midgård under i Ragnarök, detta i och med gudarnas undergång. Det innebär att de höga makterna av visdom och ordning går under för de primitiva makterna av hat, oförstånd och oordning. Universums ordning bryts sönder av de primala kaosmakterna och urstadiet eller återfödelsen sker igen i en cykel. Tursamakterna (jättarna) är nedbrytande, oordning och kaos. Medans Asarna och Vanerna representerar de uppbyggande, ordnande och livgivande makterna. Dessa energier verkar i världen och kosmos dyrkar vi som ”gudarna”. Märk väl att ingen indelning mellan gott och ont görs här i den klassiska bemärkelsen. Asarna dräper ofta sina fiender och uppträder listigt och svekfullt för att nå sina mål. Något som klassas direkt som ondska av många religioner vilka tror på en allsmäktig gud som gett regler vilka alla är lydiga undersåtar till. Asatrons dualism bygger således inte på beteendemönster utan på faktiska realiteter. Sådant som vilken normalbegåvad människa som helst kan identifiera och förstå.
s-l300
Vissa resonerar så att detta dualistiska tillstånd är livets beståndsdelar och att det måste finnas motsatser för att skapa balans. Det är mycket möjligt men Asatron tänker inte så djupt på denna punkt utan präglas av realism. Sagorna berättar hur universum skapades av eld och is, muspelhem och nifelhem. En dualism som blev ett och ur vilket nya saker uppstod.  Kaos är som ett fleromättat grundämne, ett outvecklat förstadium. Det är därför det existerar i sagorna som är en esoterisk beskrivning av universums utveckling och beståndsdelar. Det har visat sig att om en dator programmeras att arbeta med kaos- ordningsfenomenen i proportioner som motsvarar de som ligger inom den växande sfären i den universella uppbyggnaden, kan man få den att rita bilder som på ett förbluffande sätt liknar naturens mönster (s.k. fraktalgeometri). Kaos i balanserad relation till ordning i en biologi-realistisk synpunkt vara det samma som förutsättningen för livets utveckling. Men det betyder inte att man ska acceptera degenerering och ologiskt kaos i det mänskliga livet.
ladda ned
Icke-dualism betyder för oss till skillnad från pengakåta gurus i Indien inte att allt är ”ett”, att alla ska vara likadana, utan det innebär det allmängiltiga, det alla kan enas om och sådant som faktiskt är universellt. Som att äta, sova, föda, leva och dö. Sådant som alla gör. Någon annan icke-dualism ska det inte existera då naturen är full av motsättning och kamp. Detta betyder absolut inte att naturen saknar mening. Tvärtom så måste det finnas en mening och ordning med alltihop, en mening som styrs av ordning och naturlagar. Ingenting existerar av en slump, det måste man förstå. Meningen med allt är inte kaoset utan produkten som uppstår ur detta kraftfulla omedvetna energitöcken.
Medvetande och kraft är resultatet av att lära sig, att förstå högre saker. Det gamla indoeuropeiska ordet för kraft var Hail, som även kan betyda Ljus eller Makt. Ur alla dessa virvlande galaxer och stjärnsystem kommer det något. Vad detta är vet kanske ingen men man ska betrakta det som biologiska maskiner vilka producerar något hemligt, något vi bär med oss och som vi är en del av att utveckla. Därför är konceptet om Urds väv viktigt. Urd betyder ”ord”. Detta kan tolkas som att magi styr ödet, eller att ljud (frekvenser) är byggdelarna som kosmos består av. De nio urmödrarna, de nio våglängderna av elektromagnetisk energi.
Web-of-Wyrd-final-black-yellow.png
Ringen med ett kors är förmodligen det enklaste sättet att beskriva det fysiska livets utvecklingsprincip.  Datortillverkade fraktalbilder innehåller i dessa bilder kaos och ordning i en speciell balans som avslutar en cykel med en bildfigur. Flera av dessa bilder har den karaktäristiska fruktformen som ett äpple eller en tomat i genomskärning. Och formen är nästan identisk med de mystiska fornlämningar som vi kallar labyrinter (Labyrinthos = förvirring, kaos). I Norden kallas dessa Trolleborgar eller Trojaborgar som i forntiden ansågs vara en fruktbarhetssymbol, magi och gränslöshet mellan dimensioner eller vägen till upplysning. I traditionerna i Skandinavien, Tyskland och England har man lekt i labyrinter om våren och försommaren, aldrig före vår eller efter midsommar. Vilket osökt för tankarna till fruktsamhetsriter.
images.png
250px-Trojeborg,_Nordisk_familjebok.png
Liv, medvetande och balans är det som föds ur grundelementen. Det som verkar kaotiskt är ingridienser i en alkemisk förvandling. Allt går från mörker till ljus. Beståndsdelarna har inget egenvärde utan de är temporära, de är komponenter i ett förlopp som skapar evig energi. Energierna lurar oss att skapa genom sin illusoriska kraft. När män och kvinnor träffas så blir de upphetsade, hormoner och energier börjar röra på sig, de påverkar tanke och beteende som leder till förening som det uppstår nytt liv ur. Då har naturen lyckats och förloppet tappar betydelse för människan. Sådana är processerna. Vi och allt liv drivs av samband och energi för att skapa något nytt, något som ständigt blir högre och bättre. Själva skapelseprocessen är en del av den eviga utveckling som pågår. Utveckling och alstrande av mer hail är livets mening. Men som kycklingen kastar av sig ägget eller trollsländan larven så lämnar vi alltid stadium av uppbyggnad bakom oss. Liv och död är motsatser i ett dualistiskt tillstånd av uppbyggnad och nedbrytning. Men de utgör en cyklisk funktion vilken eleverar den kraft som reser igenom dimensionerna och så småningom utvecklas till något högre.
indigoo.jpg
Dualism är alltså naturligt, det är det som skapar dynamiken som möjliggör utveckling. Allt är inte ett. Rent filosofiskt är det möjligt att allt träffas i detta unisona men usch vad tråkigt det skulle vara. Jag när tanken att allt utvecklas i sin egen riktning för evigt och att allt är möjligt. Jag tror på en outvecklad potential som kan skapas som man vill och inte på ett fast slutet system. Men alla får tänka som de själva vill. Jag blir inte ledsen om någon tänker annorlunda. Tvärtom så är det så det är meningen att det ska vara.
Text av Sibbe
10565122_10152353327276896_564037168402138699_n

Kom till Vanadisblotet på lördagen den 5 maj med Gydja Anette Carlsson. Obs! Endast medlemmar. Vi kommer att skicka ett antal inbjudningar till ickemedlemmar. Skicka ett mejl till blot.shf@protonmail.com för anmälan. Skriv ”blot 5 maj”. Efter anmälan och betalning skickas fullständig info om eventet.  Varmt välkomna allihopa,, Hell

13615359_1164946420222999_5597460304116601351_n